Filter

Idag insåg jag till min fasa att min blogg blivit något av det som jag aldrig egentligen planerat. Visst skulle det vara något av en dagboksblogg, men handen på hjärtat… har jag skrivit varje dag..? Nej..

Det är ju inte för att mitt liv helt plötsligt slutade att vara eller för att mitt liv helt plötsligt är tråkigt.. imagesDS5OO9NF

Det har vart torka i det som jag ska filtrera bort. För även om de ämnen jag skriver om kan blir rodnande ärliga så kan jag lova att allt inte kommer med.

För jag älskar att skriva, jag älskar ordet och dess makt, jag älskar allt jag kan gör med det, hur mycket jag än twistar runt bokstäverna så kommer det för mig en känsla av att jag vågade. För mycket i mitt liv handlar om att våga. Så filtret är ett krav, men hur tjockt ska det vara..?

Mitt bloggande de sista åren har vart om mig först och främst, sonen har hamnat i bakgrunden, inte för att hans liv blivit tråkigt och inte för att mitt liv blivit centrum i vårt hem. Han har vuxit upp, blivit större och jag är inte den som ska berätta hans historia. Visst skriver jag om hans snubbeltrådar, men det där privata får han stå för själv.

wordsJag jämför inte mitt liv med någon annan, för i så fall vore det inte mitt. Att ha makten över våra liv är för oss alla olika, att skriva om det, att leva med den trygga tanken att det som inte dödade mig härdade mig att såren läker alltid. Hur man går vidare ger oss rätt att våga ta vara på våra  liv på fullaste allvar tycker jag.. Du är den som är huvudrollsinnehavaren i ditt liv, ingen annan, aldrig någon annan. Eftertanke vare sig den är i en vecka eller flera år väljer vi alla att ha, sedan om vi vågar säga det högt är upp till oss alla. Vad ger det mig att titta bakom mig och skyffla undan mina erfarenheter , det är ju de som gör mig till den jag är. Eftertanke ger mig ofta tryggheten att våga se framåt.. Sedan vill jag gärna också säga att jag avskyr ordspråket: Med åren läker alla sår Jag tycker bättre om: Med åren lär du dig att leva med dina ärr, sedan om du som läsare inte tycker att det stämmer för dig så är det helt okej 😉

Hur filtrerar man då bort det som inte borde skrivas..? Borde det egentligen finnas ett? Vad tycker du?

För vad handlar filter om?  Vad du vågar se öppet..? Att skriva om det ger det lite luft och du ger andra chansen att tycka till, men med detta måste du våga ge kommentaren ett svar en eftertanke, för vi läser ju in våra egna erfarenheter i det som står oftast, för vem annars kan vi ge orden någon betydelse..?  Jag kan ofta se meningen med texten på flera sätt, år efter att jag skrev den, men med det i baktanken så ger det mig ingen rätt att ta bort den, för just då var den viktig.. Vad är filtret som vi borde ha och var är det filtret vi borde bränna..?

Att vara en publik person ger ett filter, att vara lilla mig som har få läsare ger mig mitt, men vad ger det läsaren legitimetet att våga ge sitt fullaste stöd är det känslan av det där privata som bara de få individeran i mitt liv borde veta, som avgör filtrets tjocklek..  Jag väljer min ord för jag vet att någon kan ta illa vid, jag väljer mina ord för det inte är min historia att berätta, jag väljer mina ord för ingen har med just det att göra med just då, men kanske senare..  Jag väljer de ord som står i min blogg för det är mina…imagesYUHP8EYT

Men vart ska jag ta vägen då? För jag skriver i omgångar och jag lever inte på mitt bloggande, jag vet att de få personerna i mitt liv som läser mina ord, känner mig eller känner till mina historier, hur kan jag bli bättre på det som jag vill, ska min historia ska ge någon annan sin historia..? Vill jag att någon ska lära sig av mina misstag, eller av mina erfarenheter? Vad ska mina tankar ge dig som läsare grund att fortsätta att läsa..?

Det är lördag, jag har som vanligt bokat tvättid från klockan 09-14, jag vet att jag glömmer av att tvätta om jag flyttar dag, och då blir det dubbelt med tvätt nästa lördag som jag bokat rätt tid till. Mitt liv har små regler som jag följer, min sonen vet att om han ger mig godisbitar så måste det vara i jämt antal, inte för att jag dör om han inte har det utan för jag vågar be om det som för andra verkar märkligt. Är det OCD ligth? Tror inte det, det är bara en av mina små egenskaper som gör mig till den jag är. Men ältar jag det? Nej, jag kan skratta åt det, för ofta tror sonen att jag ber om en extra för att jag vill ha fler, för dum är jag inte, får jag tre bitar choklad så ger jag inte tillbaka en för att det ska bli två, utan jag ber om en till.. måste vara smart 😉

Vad är filtret för dig..?

 

Kram IMG_1881

Annonser

Det där med självkänsla… #Blogg100

Ibland då jag vaknar så slår mig tanken, idag, idag kommer alla att märka det! Idag inser alla de andra!!
För är det bara jag? Som vid över 40-årsåldern fortfarande inte känner sig som den där medelålders kvinnan?
Sjukt då jag skulle skriva kvinna så stannar jag upp, jag är inte tjej längre, jag ska visst kallas kvinna! 

Varför kan jag kallas vuxen kvinna? Vad måste man kunna? 

 

Jag kan väldigt mycket om min sons diagnos, jag vet hur man får ner en livbåt, ABC så klart, vilka rengöringsmedel för vilket golv eller durk.
Hur man talar en 150-kilos chaufför lugn så han inte river halva båten för sista hytten försvann för en resa på 3 timmar 45 minuter… Jag kan sälja det mesta, om jag måste och vill… 

Spegel spegel på väggen där vem är det som skälver i hörnet där ?

Du?? 

Jag är glad idag, jag liksom känner mig lite extra levande 🙂

Samtidigt som jag väntar förskrämt att snart kommer någon och pekar med fingret mot mitt håll och säger – aha så det var inget mer du kunde!!!

Hmm det där med självkänsla.. 

I morgon är en helt ny dag och jag vet att jag ändå kommer att vara mig som jag är och tycker ingen att det är helt fel så blir jag glad, för i min sons ögon så är jag ganska bra, om så bara för en liten stund. Det överlever man ganska länge på 😉 

Hur är det för dig?  

   

Dagar med mycket i huvudet #Blogg100

Hur är det att vara två i en familj? 

Jag har levt med min son ensam sedan jag var gravid i 6 månaden…

Är det lättare att vara två med barnen eller blir det svårare?? Det är ju ändå två viljor och två sätt att se på barnuppfostran (om man inte talat om detta innan barnen kom)
De säger att det första året är svårast med barn och många par går ifrån varandra då, är det för tröttheten, inget sexliv, vardagen kommer springande i mot en?? 
 

mamma

 
Vad är det som gör att par går ifrån varandra… Ekonomi kan det ju inte vara även om båda är arbetslösa och har två med a-kassa, för det är väl mer än en ensamstående förälder har… 
 
Visst det är svårt att ändra vanor och man säger ju att det tar upp till ett år innan man synkar ”sämre” tider…

Jag vet inte hur det skulle varit om jag och min sons far hade varit tillsammans, visst jag skulle ha lämnat honom, för det var inget hälsosamt förhållande men om det varit bra och vi kämpat det första året, hur hade min son varit idag??

Han hade fortfarande haft sina diagnoser så klart, men hade jag varit mer hemma då eller hade jag fortsatt mina turer till sjöss, varannan vecka bytt av med hans far?

Hade jag haft tid för annat än familjeliv? Något intresse som jag vart helt inne i att utforska? Hade jag vart den jag är idag? 

Jag tror inte det.. Men ibland kommer denna tanken tänk om. 

Jag kan ärligt säga att jag älskar mitt liv just nu, och med detta så är jag glad att livet blev som det blev.

För det är ju så:

Det är i uppförsbackar du får starka ben.

Kram på er http://tassartyst.com