Att stänga dörrar hjälper inte.. Jag vet

Det var ett tag sedan, efterdyningarna av ett svårt slag fick mig på backen igen. Som om jag inte egentligen kunde räkna alla slag som kommit den sista tiden…

Men igen så är jag sjukskriven, visst det är på 50% men jag är inte till arbetsmarknadens tillgänglighet.. Hur slår man bort det som du inte vill ta tag i?

Mitt år var bra, jag fick min skuld betald, på arbetet blev det bättre, jag tog på mig mer på sektionen, jag vågade släppa in familj och nya vänner… Vad gick fel? Det där jag talar om men egentligen inte har minnen av, min tid för allt för länge sedan… Hoten, den psykiska våldet, den fysiska, rädslan, ensamheten.. Det där jag inte minns.. Det kommer upp då det brister i sömmen.. Jag ler på det ställen där de inte vet, jag ler, där de vet… Jag vill inte vara svag! Vänner lämnar, jag är inte glad, jag ska inte störas, jag är fragil! Skitsnack!

Jag är less på att vara ensam om det som jag känner… 

Läkaren frågade mig det sista i vårt samtal: Är du självmordsbenägen? Vad svarar man på det, det är väl klart att jag inte är det! Jag har för mycket att leva för, jag har flera år att leva för, jag har det enda som räknas….min son! Men så klart inget som finns för mig… Det är det som han hör, vem finns för dig Anne? Jag småler.. jag är ensam, varför ta för stora bett, det är jag inte värd…

Du är inte ensam av att vara ensam, nej det är jag inte, så varför gör det mig så förbannat svag nu då? Jo enligt de experter jag talat med så har jag inte, egentligen bearbetat det som hände mig, sista gången hade jag bråttom tillbaka, sista gångens svaghet gjorde att jag nu vaknar upp med hjärtklappning, panik, som endast kan just nu avhjälpas med medicin och terapi.. Och mitt i allt så är det jul..

Att bara prata trodde jag var det som behövdes, att minnas var inget jag egentligen ville. Hjärnan stänger av det den inte kan bearbeta, en skyddsmekanism, men nu med medicin, terapi, och allt för lite pengar, så ska jag på något vis ta mig tillbaka till de levande… Och jag slåss varje minut, för gör jag fel, säger fel, så bryter jag ihop, jag orkar inte fler ord om mina tillkortakommanden, jag kan inte ta dem just nu, ledsen..

Att leva med mitt liv, ska ju göra mig stark, inte svag..

Med detta vill jag önska alla de som ger mig styrka en varm önskning av God Jul och Gott Nytt År

Kram 

Annonser

Lååång dag #Blogg100

Idag var en sådan där dag, en som aldrig tar slut.. inte för att jag vart uttråkad utan mer att jag inte kände någon lust för något. I morse då jag äntligen lyckades slita från min säng, så mådde jag inte så bra.. ögonen var svullna (du vet sådär det kan bli om man lipat för mycket) så det blev ljummet vatten på bomul, och försiktig rengöring. Jag var totalt vettskrämd, det enda jag tänkte på att -bara det inte var ögoninflammation. 

Väl på jobbet så var det dammsugningen i en hel timma, vi har mycket heltäckningsmattor på kontoret jag städar. Detta är något av mitt arbete som jag avskyr, men eftersom den där mattan finns där så måste jag så klart göra detta minst två gånger i veckan. Hade det inte funnits inbrottslarm, vid rörelse, så hade en självgående dammsugare vart perfekt 🙂 men ack dessa drömmar.. nej skämt och sido. Det får mig att vakna i alla fall. 

Vid 9-tiden var det apt med lokalvårdarna, det gick snabbt och nästan hel apt handlade om arbetsmiljöronden 1, något som görs vid denna tidpunkt varje år. Väl tillbaka på jobbet blev det mer dammsugningen och försöka hitta någon som kunde fixa ljus till städrummet. Tyvärr hittade vi ingen som visste vem som gjort vad, det är tur att jag har ficklampa på mobilen. Som tur sitter vi inte där på rasterna. 

Både jag och min arbetskamrat var trötta, det var just det som gjorde att dagen aldrig tog slut. Så väl hemma blev det. Idag till sonen och mig, och lite vila (trodde jag ) med fötterna upp för stegmätaren visade över 15000 steg och min lilla hälsporre ville börja bråka. I alla fall så slocknade jag och vaknade för typ en timma sedan. 

Nu har jag skitont i halsen gahh, när ska den här skiten ta slut? 

Ja ja det som inte dödar……

Hoppas ni har haft en piggare dag. 

Kram  028
Här kommer några tips på #Blogg100 inlägg för dagen:

Sveriges farligaste pajasparti

Rockfoto – Gitarrlegenden från Dala Järna

Yrkesstolthet?

#blogg100 – Ge oss själva. 

Första dagen hemma

Tvångsutvisning. Dag 28 / #blogg100

Första gången

Lugn före storm #blogg100 

Jag är ingen metrolog, och ofta så visar ju inte appar och annat skit rätt 😦 så denna morgonen tog jag med paraplyn, även om det inte såg så mörkt ut. Och visst det stod 60% chans för regn oxå. Men jag tänkte ju som vanligt, att jag tar med paraplyn så blir det inget regn, för om jag skiter i det så blir det rena monsunen.  

Det gick ju fint, och smått het och totalt stillastående låg luften på förmiddagen. Jag körde på som vanligt, städade och ordnade en cykel som jag får i veckan, en som min chef ordnat. Är mycket glad över detta, då ett av mina områden ligger lite utanför den vanliga rutten och sparar mig mycket tid. 

Vid halv elva dundrade det till rejält och åskan var över oss plötsligt. Lika snabbt försvann den. Jag kan lova dig att jag var glad över att jag handlat migränmedicin och värktabletter under dagen. Gör det behövdes verkligen och jag slogs så klart ut totalt.

Nu väntar vi ett nytt oväder (enligt tidningen) vi får väl se, ibland blir det rätt 😉

Kram på er därute