Min son är bäst ❤#Blogg100

Varför är det ofta tråkiga färger på sjukhus? nu var väl inte utsikten heller så fin, men det fanns trevligt att titta på, på utsidan 😉 

Dagen kändes lång, vikt/längd och så klart blodtryck. Sedan blev det fysioterapeut och sonen var en kämpe. De skulle ta sig upp för trappor och se hur mycket han orkade med. Låt mig säga, ingen talar om för min son att försöka.. ingen.. jag tror faktiskt inte han förstår det begreppet. 

Sonen och kvinnan var snabbt tillbaka. Han med lite rött på kinderna, hon flåsande efter. Så klart hade han sprungit upp alla trappor och så klart på en bra tid. Jag gav killen beröm och strierade ner henne 😀 

Tror hon förstod sitt lilla misstag. Resten av övningarna gick så klart som en dans, och en stolt/svettig son och jag gick och åt lunch. 

I morgon blir det blodprover och annat. 

Kram på er  020

Annonser

En trevlig dag på stan #bloggswe

20140709-162718-59238355.jpg

Idag fick sonen dra iväg till Liseberg med avlösaren, jag fick lite mys för mig själv och efter någon minut i min ensamhet fick jag ett mess från http://sputnik56.wordpress.com/ (Eva) som gärna bjöd mig på lunch och frusen youghurt 🙂 Så klar med min plånbok så tackade jag så klart JA!!!!!

Det är faktiskt riktigt surt att man på kommunen får lönen i efterskott så de pengarna man skulle behöva (semesterersättningen) ligger inne tills ledigheten är slut… Så mycket kan jag inte lägga undan för semestern…

Så nu har jag surat klart 😉

Jag tog mig en härlig promenad till stan och träffade henne vid lejontrappan på brunnsparken och därifrån gick vi vidare till en restaurang för en trevlig lunch. Det var inte såå varmt då jag åkte in men termometern hann upp till 31 idag innan jag tog mig hem med bussen.

  20140709-162718-59238215.jpg

Innan vi träffades så gick jag in till SATS för att hämta sonen och mitt träningskort så vi två kan börja träna så fort som möjligt, på fredag blir det premiär för honom 😉 Vi ska boxas… Jag fick verkligen hjälp av en trevlig kille per telefon som kunde lova att sonen kunde komma med ledagare om han vill träna själv, eftersom ledsagaren är vuxen så funkade det, och de tilllät att ledsagaren kom in gratis med sonen, annars hade det aldrig fungerat 😦 Vill ju gärna att han får den chansen att försöka själv nu när han faktiskt vill!!

Så vi la pengar på korten istället för att handla nya kläder, visst det kommer att kosta en del, men ska försöka söka lite fonder för att få det att gå ihop, och skulle det inte fungera så är hans kort inte bundet till någon tid utan kan sägas upp… Men det kommer han inte få. ”säger mamma Anne”

Nej det var lite trivialt från oss 😉

Kram på er därute i värmen, nu ska jag äta frusen vattenmelon… mumma….

20140708-161213-58333927.jpg

Den enkla sanningen om min egna kroppsuppfattning

Jag har alltid haft en skev kroppsuppfattning med tiden frångick jag från den, insåg att jag borde få hjälp med den. Ofta glöms det av att den som inte är smal kan ha svåra ätstörningar. Jag har aldrig blivit för smal min kropp säger stopp och jag finner andra sätt att finna kontroll. För problem med mat eller träning har egentligen inget att göra med ätstörningar utan med kontroll.

Ofta då jag börjat träna så har det vart en positiv eller negativ händelse som fått mig att försöka få kontroll på citatnågot i mitt liv, ni förstår min syn på mig och min vikt är sjukt. Jag har inte vägt mig sedan jag födde sonen och innan det någon gång i början av 90-talet. Sant och ja jag vet vad du tänker

– Varför?

Jag vet inte helt säkert hur det startade men de första minnena är från skoltiden, lite mer fragmentsmässiga, men ändock viktiga i den synen jag senare fick, som styrde mycket av mitt liv från 18-26-år.

Jag växte upp i en hård miljö i skolan och ofta med föräldrar som inte kanske var de mest närvarande i våra liv som man idag är. Eftersom jag inte alltid betedde mig eller hade de kläder man skulle blev jag stämplad och med mobbningen som sedan bröt ner mig psykiskt så var det ett faktum för mig att styra något i mitt liv, det var min vikt..

Jag har världens bästa syster som var och är idag en av de vackraste människor som jag känner, inte bara för att hon är slående vacker, men också för att hon med åren blivit en vacker människa och stark mor som jag verkligen ser spegelnupp mot. Hon har säkert inte haft det lätt heller men som alla syskon med barn som kommer in tidigt så såg jag inte allt hon gick igenom. Jag hade mitt liv som jag skulle leva, ofta utan fallskärm men som tur idag levande och frisk.

Jag har fått göra det mesta i mitt liv som teatern, där såg jag aldrig vikten som något hinder, ej heller något som skulle föra mig vidare, den räddade mig i skolan och tack vare den så började jag senare i en teaterkurs på en folkhögskola, som på mycket sätt styrt mig till den jag ville vara, även om jag hoppade över det ett par år efteråt 😉

Mobbningen är det som är det som styr min vikt idag även efter 36 år sedan den första som påpekade min vikt vid 7-års åldern. Mobbing är ett säkert sätt att få en människa förstörd för livet, lovar, även om den idag också gett mig styrkor som att våga tala om det.. Men tillbaka till min akilleshäl…. Varför kan jag då inte få det att gå ihop med min vikt?

Mat för har aldrig vart något mer en näring, det har tagit mig år att få favoriter men att äta är för mig något som för mig framåt. Så det som hände mig första gången då jag slutade att äta, var min nya drog, hungern, sjukt men sant insåg då att denna fick mig att njuta för jag styrde mitt välmående, att jag då gick ner i vikt såg jag inte, eftersom min bild av mig var fortfarande den som jag inte tyckte om…

Det är viktigt att trycka på det, om du ser någon som går ner i vikt så är det inte alltid personen som gör detta för att gå ner i vikt utan för att kontrollera vikten eller en känsla.talriksmodellen

Under terapin som jag senare under 22-23 års ålder gick på, så fick jag arbeta med min kroppsyn och nej den personen som då arbetade med mig insåg inte hur detta skulle arbetas med, hon hade säkert läst om det, men man kan inte sätta en stämpel på en ätstörning på alla som har det.

Med att hon fick mig att inse att det är fel att inte äta så trodde hon att hon gjort sitt, så jag skickades ut helt trasig med en enda skillnad, jag kunde äta och det gjorde jag, men med detta började jag att träna. Det började som något som jag skulle prova på, men slutade med skador för jag slutade att lyssna på kroppens signaler då den sa STOPP. Jag insåg inte att jag överförde min trygga känsla av kontroll av min kropp och känslor till träningen, så varför stanna upp. Detta pågick fram och tillbaka och jag hamnade med sonen i magen med en vikt av 99-kilo och en massa välmenade sköterskor som gav mig sprutor i benen så jag inte skulle få proppar i benen under tiden jag var ganska omobil efter kejsarsnittet.

Jag avskydde min kropp, jag skickades hem gråtandes med noll kontroll och en hög vikt, ni kan själv förstå varför jag har svårt att minnas den tiden..

Det bästa med barnvagn är att barn sover gott i dem medan man kan vara på långpromenader på flera timmar (ofta 7-8timmar i taget) och ingen mat med. ensamhetenJag fick dåliga blodvärden och hamnade hos en läkare som sa att jag måste börja äta bättre, jag gick ut därifrån och fortsatte för sonen mådde bra, jag kom in i jeans som jag inte haft på år och dar, men även med dessa små signaler och mina vänners applåder över min snabba viktnedgång så såg jag aldrig det som något positivet. Jag njöt av hungern som gnagde i mig så jag blev illamående och njöt. Jag hade kontroll över mig själv.

Nu har jag hamnat där igen, efter många sjukdomsfall, så börjar jag i 43-års ålder hoppa över målen för att få en hungerskänsla, med det att min kropp gör allt för att spara allt de gånger jag äter och vid min ålder blir det svårare att gå ner i vikt. Jag vet att jag är på väg mot en framtid som jag måste få balansera på ett hälsosamt vis. Jag får så dåligt samvete då jag inte vill höra av mig då jag behöver stöttning i att börja röra mig i någorlunda bra takt igen, men i min ensamhet inser jag att det är svårare än jag trodde. Jag älskar explosiva rörelser, kanske för att där kan jag släppa på kontrollbehovet, där jag släpper känslor, för jag älskar att få endorfinerna i kroppen att gå skyhögt så att jag nästan bryter ihop efter en träning.. Jag får ofta ett lugn efteråt, visst det håller inte länge men det blir min drog som får mig att gå ner i vikt och jag kan med gott samvete äta efteråt.

Jag har bantat, ändrat om matvanor, tränat, allt som du kan tänka dig, för att få en ändring, men i ensamhet är det svårt att hålla igång det, där saknar jag stödet, men utan att någon måste eller känner sig tvingad att vara ett stöd för mig. Idag behöver jag stödet mer än vanligt, för med kroppens små belsyrer och små egenheter vill jag faktiskt leva länge och med det måste jag få hjälp på något vis utan att det tar stryk i plånboken, eller på psyket. Hur gör man för att finna en helhet i det trasiga?

Mitt problem har aldrig vart hur mycket jag väger, bara kontrollen över mitt liv

Opps det blev visst ett långt inlägg..! Härligt ibland att få skriva av sig.
Kram på er denna fredagen 🙂

Anne

 

Balanskudde, Film, Fredag

Nu har jag tränat med min kudde i ca en vecka och Gud vilken skillnad jag känner på både rygg och fotleder (har ju ”sladdriga” leder i höger fot)
Lägger in lite fakta om den 😉

Den uppblåsbara balanskudden även kallad vestibulära skivan härmar rörelser och formen av gymboll om du använder den att sitta på. Används den som en balanskudde på golvet för stående balansträning, proprioception och för att stärka de nedre extremiteterna så kan graden av svårighet påverkas genom olika mängd luft. Varje sida har nabbar för en taktil återkoppling. Den ena sidan har väldigt höga med den andra är nästan slät.

20130222-181730.jpg
Den är oxå skön då jag kommer hem efter arbetet, mina fötter brukar värka en del, kanske för att de två halvtimmarna jag har under nio timmar på jobbet är de enda gångerna jag faktiskt sitter ner. Bruka bli en del stående och gående på jobbet;)
Då jag kommer hem brukar jag ta fram de höga nabbarna och stå ett tag med var sin fot ca en minut, de trycker då ganska skönt in i fotsulorna så tröttheten försvinner 🙂 denna mamman är en glad kvinna 🙂

Kvällen här hos oss blir film kl 21 Philadelphia
Min favorit scen från denna filmen är

Det var nog den som fick mig att falla för opera 🙂
Nej lite från oss, imon blir det att lyssna på David Lega som ska ha ett litet föredrag, E försvinner till kompisen V och badar och gör allt som stors killar gör 😉

Vad är era planer?
Opps ni med Twitter glöm inte #fuckjantefredag som @efflena startat 😉
Kram

20130222-190124.jpg

Hur svårt är det?

De två första veckorna efter semestern har sprungit iväg och jag sitter nu och försöker att få någon slags översyn över hur det gått. E började fritids och där ser jag en ny kille som kommer hem med mer ork, som om han faktiskt kan börja slappna av, där han inte behöver skrika för att synas utan kanske inser att han också får talan någon gång, där faktiskt någon lyssnar på honom om han undrar.
Visst allt har inte löpt helt smärtfritt, men det är inte skolan han går på, utan färdtjänsten som inte kommer som den ska och har väl egna tider även då vi lagt in ett schema för lämning och hämtning. Det går så bra att jag får dåligt samvete för dem som det inte gör det, sjukt jag vet, jag är lycklig att efter hela Es skolgång hittills så får han en egen chans att lysa och känna sig respekterad.

 

Jag är verkligen tacksam för den hjälp som de engagerade personalen där har gjort för oss, det kanske är så här man ska arbeta med barn som har Npf jag är inte van vid det så jag sitter mer som ett rådjur framför strålkastarljus och bara stirrar.
Jag/Vi tar en dag i taget i förändringen
Hur har det vart för mig? Efter att tagit fönster en dag (var ju så fint väder kunde inte låta bli) på jobbet, så vaknade jag med en oerhörd träningsvärk och insåg att jag måste börja träna. Som lokalvårdare måste jag hjälpa min kropp att orka, jag kan inte förlita mig på jobbets rörlighet.

 

 

Där saknar jag sjön, där vi bytte arbetsmoment ganska ofta under dagen, vid städning så är det mycket golvvård och inte mycket arbete över axelhöjd. Nu säger jag inte att det är fel, för det är ju för att vi som lokalvårdare ska orka utan skador i många år. Men arbetet på sjön var bäddning, diskande, städning eller bara stå vid en kassa löpte efter varandra gav mig mer ett rörelse moment som gav kroppen styrka och vila.

 

 

 
Jag vet att under den tiden som jag arbetade/praktiserade som logistik/transport ledare så var jag som mest vältränad, för det var så stillasittande… När jag var i England som husfruassistent så tränade jag som en galning för all mat vi (på hotellets personalmatsal) var friterad och jag var skräckslagen över att rulla hem efter mina sex månader..
Hur gör man då man vill träna för att bli mer pigg utan att det blir ett krav som gör att man kör slut på sig själv?

Kram på er alla 20120611-170426.jpg