Skillnaden mellan en framgångsrik person och andra är inte en brist på styrka, inte en brist på kunskap, utan snarare en brist på vilja.

Den blomstertid har kommit och sonen går ut grundskolan i morgon.

På något vis är det som om jag inte kan få in det i mitt huvud han går ut nian!  

Fem av dessa nio en lång kamp för att han ens ska få gå i en skola som försökt att tugga sönder honom långsamt. De där nätterna som jag grät för att jag var ensam emot denna lagliga kränkning mot mitt egna barn. De där mornarna som jag hatade att lämna honom där för att jag inte hade något val. De där samtalen om att han lämnat skolan, eller den gången då de glömt av honom ute i hallen för ingen orkade med honom. Och så undrade de varför han var tvär och inte LITADE på någon vuxen i skolan. 

Jag har haft tre orosanmälningar på mig, jag har suttit på massa möten med skola, habilitering, bup, socialtjänsten. Läkare som velat en massa, rektorer som ljugit mig rakt upp i ansiktet, lärare, specialpedagoger och till och med måltidspersonal för att förklara varför han inte klarar av att äta visa saker. Jag har blivit hemringd då han svullnade upp av ett djävla äpple och de la honom i ett eget rum för att inte störa de andra barnen under mellanmålet med frysta ärtor på hans ansikte! Jag fick själv bära ut honom i en taxi som jag ringde för att skynda mig till akuten

Han har anmälts för att han försvarat mindre barn på skolgården, blivit mobbad av andra barn för han verkade så annorlunda… 


Det är som att komma ur en dvala och inse att visst fan klarade han av det, jag skulle vilja att han hade på sig en tröja som sa, -Ni försökte men titta jag överlevde. 


Min son går inte ut med ett helt slutbetyg, min son går ut skolan som en stark ung man fastän han inte har detta, och jag är förbannat stolt över honom!! 


Jag vill i slutet tacka underbara g-verksamheten som tog emot en trasig kille med inget förtroende till vuxna, ni gav honom en chans att få blomma ut, jag vill också tacka alla underbara pedagoger och elevassistenter för det jätte jobbet ni gjort och gör för våra npf-barn, ni är hjältarna i min och sonens sista fyra år, hade jag inte kämpat så hårt för att få honom till er så vet jag inte vart vi hade varit någonstans. Ni är i mitt tycke helt underbar!  


Kram 

Annonser

Den jag älskar, aktar jag #Blogg100

Många vet att jag levde med en man som inte behandlade mig rätt, jag har talat med honom till och ifrån alla dessa år. Han har kommit och gått från vår vardag i 16-år, mest pga av hans son som han har med mig. Inte för att vi gått tillbaka till varandra. Just nu har vi en distans vänskap. Mer för att han och sonen ska ha kontakt med honom, han vet vad jag tycker om honom, han vet att jag förlåtit honom för det han utsatte mig för. Men även om jag förlåter så har jag fortfarande problem. Så med detta så blir mitt inlägg tillägnad till alla er män som blivit ”lämnade” av kvinnor för ni putte på dem litegrann. Det där lilla puttandet kan bli så mycket mer och hänga med i flera år efter. Här är de problem jag fick pga puttandet.. 

Det har gått snart sexton år sedan. Och jag skriver till dig här. 

Vi har pratat med varandra, du har sagt förlåt, jag har förlåtit, men det har varit för min skull inte för att underlätta för dig!

Men jag är fortfarande arg! 

Arg för att du förstörde min tilltro till män, arg för att du tog bort många år av mitt liv. Något jag fick betala för. Pengar som jag kunnat använda till sonen eller till och med mig! För nu när jag börjar må bättre kan jag se tillbaka och slå näven i bordet och skrika FAN TA DIG! 

Jag har tack vare dig förlorat arbetsinkomst för jag gått in i depressioner ett flertal gånger. Med dessa sjuktillfällen så har jag blivit så avstängd att jag slutat betala räkningar som fick mig i en skuldfälla. (Som därmed gjorde att jag slutade gå till tandläkaren, slutade ta ut medicin, nästan blev av med mitt arbete, fick nästan sonen borttagen från mig, och orkade inte ta mig upp ur sängen.) Som tog mig lång tid att ta mig ifrån. Så du ser, det var inte bara det du gjorde då vi bodde ihop, som räknas, det är allt som hände med mitt psyke efteråt. Den skamen jag kände efteråt gjorde att jag aldrig vågade ta hjälp, visst jag var bra på att prata men inget mer.  

Den största sorgen är att jag fortfarande inte vågar mig på en relation, att släppa in någon som kan tycka mig är för mig en omöjlighet, för du tog det ifrån mig. Jag var ju inte värd att bli älskad, jag var ju ful, fet, luktade illa, jag var för ärlig, dum, för stark, ingen skulle vilja ha mig. Jag är inte värd att kämpa för. 

Jag vet att jag inte är allt det där, men ändå släpper jag inte in någon, för de där orden lever fortfarande kvar.  Det vet jag, det kvittar hur lång tid det har tagit men orden är oftast det som lever längre. 

Nu är jag rädd för jag vill inte släppa kontrollen, för jag vet hur smygande det kan vara att släppa taget. Det händer när man inte märker av det. Så då kan jag ju inte släppa in någon, för någon ta göra som du. Lova att älska mig och sedan ta all min kontroll. 

Nu är jag skuldfri och det är tack vare mig, nu vågar jag få vänner tack vare min styrka, nu kan jag planera framåt tack vare min egna vilja. 

Och inget hade med dig att göra. Men jag är fortfarande arg på dig, för du tog bort 16-år av mitt liv! Punkt slut! 

TIDIGA VARNINGSTECKEN kommer från sidan Varningstecken 

  • Han talar illa om tidigare partners och kan inte se att han gjort något fel i relationen. Allt är den före detta flickvännens fel. 
  • Han säger att du är den enda kvinnan som har förstått honom och att du är den enda som har behandlat honom bra. Han sätter dig på en piedestal. 
  • Han beter sig respektlöst mot dig genom att skämta på din bekostnad, kanske även inför andra människor.
  • Han är hjälpsam mot dig på ett sätt som får dig att känna dig obekväm. Han får dig ständigt att stå i någon sorts tacksamhetsskuld
  • Han är kontrollerande och visar svartsjuka. Han har åsikter om hur du bör klä dig eller hur du bör ha ditt hår och vad du bör säga i olika situationer.
  • Ingenting är någonsin hans fel. Han får dig att känna skuldkänslor över saker som går fel.
  • Han är självcentrerad. Han har en dubbel standard – han kan behandla dig på ett sätt som han aldrig själv skulle tolerera. 
  • Han vill flytta ihop eller gifta sig väldigt tidigt i relationen. Detta är ett sätt för honom att kontrollera dig, att ”äga” dig. 
  • Han skrämmer dig när han blir arg. Han kan putta dig, säga vagt hotfulla saker, knuffa dig eller närma sig dig på ett hotfullt sätt. Han kan sparka i väggen eller slå sönder saker när han blir arg, ofta är det föremål som du tycker om eller själv äger. 
  • Han attraheras av sårbarhet och väljer flickvänner som nyligen gått igenom en kris eller förlust av något slag. Han väljer kanske partners som är mycket yngre än honom. Han blir ”räddaren”.
  • Han behandlar dig annorlunda när ni är tillsammans med andra människor. Han behandlar dig respektlöst när ni är ensamma, men höjer dig till skyarna när ni umgås med andra. Alternativt tvärtom.
  • Han missbrukar droger eller alkohol.
  • Han pressar dig till sex eller får dig att utföra vissa sexuella handlingar mot din vilja när ni har sex.

011

Orka..!

20140417-152645.jpg

Ibland känns det som vi föräldrar hela tiden går mot segt motstånd. Hur orkar man hela tiden kämpa för att ge sitt barn styrka då man läser om allt det som möter dem ute i verklighet..?
Men vi är nog något av masokister..? För på något vis får vi styrkan att ta i mot all skit runtomkring oss. Läs ett av dessa motstånd som bara verkar hagla i mot dem med Npf här

All styrka till dig! Jimmy

20140417-153526.jpg