Att stänga dörrar hjälper inte.. Jag vet

Det var ett tag sedan, efterdyningarna av ett svårt slag fick mig på backen igen. Som om jag inte egentligen kunde räkna alla slag som kommit den sista tiden…

Men igen så är jag sjukskriven, visst det är på 50% men jag är inte till arbetsmarknadens tillgänglighet.. Hur slår man bort det som du inte vill ta tag i?

Mitt år var bra, jag fick min skuld betald, på arbetet blev det bättre, jag tog på mig mer på sektionen, jag vågade släppa in familj och nya vänner… Vad gick fel? Det där jag talar om men egentligen inte har minnen av, min tid för allt för länge sedan… Hoten, den psykiska våldet, den fysiska, rädslan, ensamheten.. Det där jag inte minns.. Det kommer upp då det brister i sömmen.. Jag ler på det ställen där de inte vet, jag ler, där de vet… Jag vill inte vara svag! Vänner lämnar, jag är inte glad, jag ska inte störas, jag är fragil! Skitsnack!

Jag är less på att vara ensam om det som jag känner… 

Läkaren frågade mig det sista i vårt samtal: Är du självmordsbenägen? Vad svarar man på det, det är väl klart att jag inte är det! Jag har för mycket att leva för, jag har flera år att leva för, jag har det enda som räknas….min son! Men så klart inget som finns för mig… Det är det som han hör, vem finns för dig Anne? Jag småler.. jag är ensam, varför ta för stora bett, det är jag inte värd…

Du är inte ensam av att vara ensam, nej det är jag inte, så varför gör det mig så förbannat svag nu då? Jo enligt de experter jag talat med så har jag inte, egentligen bearbetat det som hände mig, sista gången hade jag bråttom tillbaka, sista gångens svaghet gjorde att jag nu vaknar upp med hjärtklappning, panik, som endast kan just nu avhjälpas med medicin och terapi.. Och mitt i allt så är det jul..

Att bara prata trodde jag var det som behövdes, att minnas var inget jag egentligen ville. Hjärnan stänger av det den inte kan bearbeta, en skyddsmekanism, men nu med medicin, terapi, och allt för lite pengar, så ska jag på något vis ta mig tillbaka till de levande… Och jag slåss varje minut, för gör jag fel, säger fel, så bryter jag ihop, jag orkar inte fler ord om mina tillkortakommanden, jag kan inte ta dem just nu, ledsen..

Att leva med mitt liv, ska ju göra mig stark, inte svag..

Med detta vill jag önska alla de som ger mig styrka en varm önskning av God Jul och Gott Nytt År

Kram 

Annonser

Idag är den morgondag du oroade dig för igår #Blogg100

Varför ska allt gå fort nu för tiden? Det ska sparas in hela tiden,  Ska du handla mat ska det gå fort  men om det tar för mycket tid så ska det handlas på nätet, just för att det ska sparas. Tid eller pengar? Ta det där med tidningar, Metro är en av tidningarna som har korta notiser om världens händelser, det är som om vi inte har tid att läsa längre och hur mycket i den lilla texten kan du egentligen få ut något av? 

Bara de nyare sociala medierna där meddelandet är kvar en stund för att försvinna, dateing saiter som du sveper till höger eller vänster, du ger ingen chans längre, det är som om vi blir mer ensammare för vi slutar att umgås med varandra. Funkar det inte på första träffen så är människan borta. Raderad. 

Det mest intressanta med mina vänner är att de ofta gjorde mig arg, sur, grinig eller bara frågande i början av vår vänskap. Men slutade med att de var dessa som faktiskt var de som inte spelade spelet av att vara någon annan. För det är ju så i alla typer av relationer. Det kommer fram till slut hur de egentligen är. Jag kanske inte är den mest roligaste människan för några men helt rätt för andra. Jag vill ha vänner som får mig att gå vidare i livet inte de som hela tiden stryker mig medhårs. Jag vill att de jag umgås med ska tycka samma sak om mig. 

Jag läser själv Metro, jag har försökt att svepa höger och vänster i sökandet av den där speciella (funkade inte) skulle jag ha råd att handla på nätet skulle jag säkert prova på det också, så jag säger inte att det är fel, vi är olika och vi måste bara komma ihåg att en fika med en vän (utan mobilen) kan ge jätte mycket. För ärligt när lyssnade på någon senast? När gick du en promenad utan hörlurarna i örat? När satt du på en buss utan dem? Jag gjorde det i morse, det är otäckt tyst, för de flesta lyssnar på något via hörlurar, till och med de som åker tillsammans.. 

Vad tycker du? 

Kram  013

Ibland så går dagarna lite för snabbt

Har du också vart med om det? Att du planerar/fixar allt är färdigt och dagen ser perfekt ut i almanackan. Och plötsligt är det ett klockslag som inte blev rätt och allt bara blir ett virrvarr av snabba beslut. 

Så blev min dag, trodde jag hade till efter lunch, blev inte så. Trodde jag skulle hinna med ett par samtal… Hann inte.. Så mycket jag ville ha gjort, som jag till slut bara fick ge upp. 

Men

Min dag har ändå vart rolig/lärorik och som sagt, den gick snabbt. Tyvärr mycket sittande men det tar jag igen på jobbet både tisdag och onsdag 🙂 

Hur var din dag? 

Kram 

Ibland blir jag så rörd över de som finns i mitt liv. #Blogg100

Sedan tre veckor tillbaka har jag insett att jag visst har de där vännerna som finns där då det kniper till. Då jag och sonen blev sjuka under vecka 7 fick vi hjälp med inhandling av diverse matvaror och idag blev jag glad över de vänner som jag lärt känna i mitt fackliga arbete. 

Idag var det Ao-dag med ett flertal av de arbetsplatsombud som arbetar för medlemmarna. 
Efter någon timma in på dagen försökte jag få kontakt med sonen som låg hemma och var sjuk. Ingen kontakt och jag började stressa upp mig, eftersom samtidigt som det var en viktig dag för mig, så kommer så klart familjen först. Så efter ett samtal till ett av ombuden (som jag visste hade tillgång till bil) så blev jag hämtad och körd hem.  

 Och där låg sonen utslagen i min säng och jag springer in och så klart väcker honom på ett kanske inte så milt vis 😦 Han satte sig i alla fall upp sig till slut och insåg väl att mamma stod mitt på dagen framför honom. Stackaren hade ganska hög feber så jag pratade lite med honom och fick i honom febernedsättande. Sedan letade vi efter hans mobil som vi till slut hittade under honom 😀 Han hade somnat på den.. 

I alla fall drog vi snabbt tillbaka till Ao-dagen och jag smsade sonen varje timma senare. Insåg ganska snabbt att i morgon blir en dag hemma med killen och massa mys i stället. 😉 

Underbara vänner tack som senare frågade mig hur sonen mådde. Konstig känsla det är att inte vara van vid att någon faktiskt skänker en tanke åt mitt håll och på vad som händer. Hmm


Kram från mig  

 

Tillbaka

Massa ljudböcker och lite sömn, klarade jag av min första vecka tillbaka hundra procent på jobbet.

Visste är det mycket runtomkring min tjänst från alla håll och detta gör att ångesten smyger sig tillbaka ibland, men med avslappnings övningar hemma och lite medicin, så ska jag klara av framtiden… Det är faktiskt min framtid som är på spel, hur jag tar beslutet så blir någon besviken… Och med en del av mitt liv någorlunda stabiliserad så tar det i mot att gå tillbaka i lön… Sonen och jag har det bra just nu, och bara att kunna slappna av med den delen gör att mycket av stressen hamnar i ett läge så jag kan andas… Men jag vill det andra också… Eftersom jag känner mig som en ny leksak som två händer drar i våldsamt så försöker jag ta en dag i taget… För båda delarna i mitt liv krockar våldsamt just nu och jag kanske måste inse att kakan inte kan ätas hel denna gången…avslappning

Samtidigt är jag arg på hela situationen, mycket av denna vreden gör att jag faktiskt får extra energi, för varför ska jag behöva gå igenom detta nu…? Jag är så trött på dessa snubbeltrådar som på något vis hittar tillbaka precis då jag börjar att gå igen..!

Jag vet att mitt lilla inlägg är kryptiskt just nu, och jag kan och vill inte gå in i det rakt ut, de som känner mig privat vet vad det handlar om…

Sonen har det bra, förutom onsdagagen då han fick vara hemma med mig.. Migrän är inget att leka med och jag fick smyga omkring i lägenheten medan han försökte sova efter att han fått sin migränmedicin via nässpray. Jag tror han känner av min energi plus hans byte av medicin som han fortfarande håller på att få upp i rätt dos.. Det gör mig frustrerad över hela min situation, att min son får lida för det.. Samtidigt som jag försöker att försöka hålla undan mina känslor så kommer de bubblandes upp ofta då jag blir frustrerad över något tonåringsaktigt…

IMG_1881