Skillnaden mellan en framgångsrik person och andra är inte en brist på styrka, inte en brist på kunskap, utan snarare en brist på vilja.

Den blomstertid har kommit och sonen går ut grundskolan i morgon.

På något vis är det som om jag inte kan få in det i mitt huvud han går ut nian!  

Fem av dessa nio en lång kamp för att han ens ska få gå i en skola som försökt att tugga sönder honom långsamt. De där nätterna som jag grät för att jag var ensam emot denna lagliga kränkning mot mitt egna barn. De där mornarna som jag hatade att lämna honom där för att jag inte hade något val. De där samtalen om att han lämnat skolan, eller den gången då de glömt av honom ute i hallen för ingen orkade med honom. Och så undrade de varför han var tvär och inte LITADE på någon vuxen i skolan. 

Jag har haft tre orosanmälningar på mig, jag har suttit på massa möten med skola, habilitering, bup, socialtjänsten. Läkare som velat en massa, rektorer som ljugit mig rakt upp i ansiktet, lärare, specialpedagoger och till och med måltidspersonal för att förklara varför han inte klarar av att äta visa saker. Jag har blivit hemringd då han svullnade upp av ett djävla äpple och de la honom i ett eget rum för att inte störa de andra barnen under mellanmålet med frysta ärtor på hans ansikte! Jag fick själv bära ut honom i en taxi som jag ringde för att skynda mig till akuten

Han har anmälts för att han försvarat mindre barn på skolgården, blivit mobbad av andra barn för han verkade så annorlunda… 


Det är som att komma ur en dvala och inse att visst fan klarade han av det, jag skulle vilja att han hade på sig en tröja som sa, -Ni försökte men titta jag överlevde. 


Min son går inte ut med ett helt slutbetyg, min son går ut skolan som en stark ung man fastän han inte har detta, och jag är förbannat stolt över honom!! 


Jag vill i slutet tacka underbara g-verksamheten som tog emot en trasig kille med inget förtroende till vuxna, ni gav honom en chans att få blomma ut, jag vill också tacka alla underbara pedagoger och elevassistenter för det jätte jobbet ni gjort och gör för våra npf-barn, ni är hjältarna i min och sonens sista fyra år, hade jag inte kämpat så hårt för att få honom till er så vet jag inte vart vi hade varit någonstans. Ni är i mitt tycke helt underbar!  


Kram 

Annonser

En ledsam dag

Visst är ett arbete som lokalvårdare inte det man drömmer om och ofta är det ett mycket ensamt arbete, där vi (lokalvårdare) träffas oftast på rasterna för att sedan fortsätta arbetet.
Så det är egentligen dem vi städar hos som vi arbetar med.
I skolans värld så kan man ofta bli väldigt anonym, i alla fall som städerska och både dagligen eller periodvis så ses man oftast då man tillrättavisar barnen då de kastar bollar inomhus eller stökar för mycket. Nu jobbar jag inte alls mycket bland de ”vanliga” barnen, så jag utsätts inte hela tiden av detta.

20140611-222922-80962775.jpg
Eleverna i min del av skolan har alla någon slags handikapp. Och det kan ta lång tid att lära känna dessa barn. I alla fall jag som inte direkte arbetar med dem. Ofta vet jag inte efter år om de ens ser mig som en del av deras skoltid, för dessa barn älskar (oftast) att vara på skolan. Det finns inget mer härligare att se dessa barn sakta inför ens ögon liksom blomma upp, ofta för alla dessa underbara elevassistenter och pedagoger som gör deras dagar.
Jag tror nog aldrig jag sett en enda av dessa inte le, hur långa än deras dagar ofta verkar vara. Deras glädje i dessa barn, gör ofta att de själva inte alltid ser om sina egna arbetsmiljöer. 😦 (hmm där kom visst skyddsombudet fram) 😉
Men tillbaka till barnen!
Idag var sista dagen jag fick träffa en av dessa underbara barn 😦 (hen går ut nian) Detta barn fick jag en bra kontakt med väldigt sent in på min tid. Men dessa sista år har jag ofta mest sett fram i mot att få träffa hen.
Så idag försökte jag säga hejdå, men jag vet inte om hen förstod. Själv stod jag där och försökte hålla tillbaka tårarna. Jag fick krama assistenten som också skulle försvinna 😦 också mycket omtyckt av mig.

Visst är jobbet tungt och visst är man trött och har ont i kroppen efter dagens arbete!
Men med sorg/glädje i hjärtat gick jag hem idag från skolan och insåg att jag har världens bästa jobb på världens bästa arbetsplats, där det finns underbara ungar och människor 😀 Sådana som liksom kryper in i mitt hjärta och stannar där. ❤️❤️❤️❤️

20140611-223036-81036201.jpg

När något fattas

Visst fick vi en jul med julmat och några julklappar, visst fick vi se Kalle Anka och hans vänner, äta julgröt i flera dagar och skinka till bara för några dagar sedan. Mitt i en av de varmaste jularna på 100-år, så varm att träden utanför har knoppar och vi ligger på plusgrader hela dygnet i veckor nu. Sonen var lycklig över sina klappar som jag och min familj kunde ge honom.

Ja vi (sonen och jag) har det snålt just nu, jag räknar konstantsläpp taget så vi inte går över samtidigt som jag försöker att skydda honom så gott jag kan. Men med barn så vet jag att han vet, att denna jul är annorlunda både familjemässigt och pengamässigt, någonstans i hans vackra oskyldiga ögon ser jag hans frågor. Som jag inte kan svara på..

Han känner att något fattas och lögner kan inte ge honom de svar han kräver. Han börjar växa upp med sanningen om vilka som verkligen finns för honom. Och jag tycker inte om sorgen i hans svarande blick. Han har insett att han inte har en hel familj och jag tror han insett nu att han aldrig haft det. Mycket har vart lögner som han använt för att ducka från sanningen, han inser att hur mycket han målar med skimrande färger så kommer det att lysa igenom, det mörka, det frånvarande de images3AD9KYS9som borde vart där hos honom, de vuxna som gav upp hans barndom.

De som valde att försvinna.

Det nya året ger mig en ny frihet att våga ge honom den verkliga sanningen om han frågar, för nu börjar mina svar att ta slut.

Vår jul går vidare till ett nytt år, som vi båda kommer att ta med varsamma steg, för nu är det först och främst skolan som ska ta min sons uppmärksamhet, han vet nu att mycket beror på honom, och jag kommer som vanligt att stå bakom honom och knuffa mjukt framåt, för med starka ben kommer man längre!

God fortsättning på er där ute20131216-160806.jpg