Skillnaden mellan en framgångsrik person och andra är inte en brist på styrka, inte en brist på kunskap, utan snarare en brist på vilja.

Den blomstertid har kommit och sonen går ut grundskolan i morgon.

På något vis är det som om jag inte kan få in det i mitt huvud han går ut nian!  

Fem av dessa nio en lång kamp för att han ens ska få gå i en skola som försökt att tugga sönder honom långsamt. De där nätterna som jag grät för att jag var ensam emot denna lagliga kränkning mot mitt egna barn. De där mornarna som jag hatade att lämna honom där för att jag inte hade något val. De där samtalen om att han lämnat skolan, eller den gången då de glömt av honom ute i hallen för ingen orkade med honom. Och så undrade de varför han var tvär och inte LITADE på någon vuxen i skolan. 

Jag har haft tre orosanmälningar på mig, jag har suttit på massa möten med skola, habilitering, bup, socialtjänsten. Läkare som velat en massa, rektorer som ljugit mig rakt upp i ansiktet, lärare, specialpedagoger och till och med måltidspersonal för att förklara varför han inte klarar av att äta visa saker. Jag har blivit hemringd då han svullnade upp av ett djävla äpple och de la honom i ett eget rum för att inte störa de andra barnen under mellanmålet med frysta ärtor på hans ansikte! Jag fick själv bära ut honom i en taxi som jag ringde för att skynda mig till akuten

Han har anmälts för att han försvarat mindre barn på skolgården, blivit mobbad av andra barn för han verkade så annorlunda… 


Det är som att komma ur en dvala och inse att visst fan klarade han av det, jag skulle vilja att han hade på sig en tröja som sa, -Ni försökte men titta jag överlevde. 


Min son går inte ut med ett helt slutbetyg, min son går ut skolan som en stark ung man fastän han inte har detta, och jag är förbannat stolt över honom!! 


Jag vill i slutet tacka underbara g-verksamheten som tog emot en trasig kille med inget förtroende till vuxna, ni gav honom en chans att få blomma ut, jag vill också tacka alla underbara pedagoger och elevassistenter för det jätte jobbet ni gjort och gör för våra npf-barn, ni är hjältarna i min och sonens sista fyra år, hade jag inte kämpat så hårt för att få honom till er så vet jag inte vart vi hade varit någonstans. Ni är i mitt tycke helt underbar!  


Kram 

Annonser

Skolavslutning

20140612-105839-39519545.jpg

Det är verkligen tur att jag hade vattenfast mascara idag. På något vis fick denna dagen idag mina ögon att tåras under alla framträdanden.. Om det har med att det är ett avslut på mellanstadiet för sonen eller om det är alla de tunga månader som lett till detta har jag ingen aning om…  Kan vara för att dessa barn med Npf alltid har modet att ta sig upp med ett leende på läpparna, stolta även om rösten inte håller eller om texten försvinner i nervositet.. och vi föräldrar pedagoger och ja alla som sitter och ser på, vet vilken resa de flesta av dem har haft under terminen. För även med en resursskola så blir det höga dalar och djupa berg 😉

Sonen ville sitta själv med en kompis och jag fick snällt sitta själv i mitten av alla föräldrar som alla kände varandra. Kanske är det mitt fel eftersom jag inte alltid är det mest sociala i dessa sammanhang. När sista sången som vi alla sjöng tillsammans så stockade det sig i halsen (igen) och jag fick titta ut mot ett grönt träd som syntes via det öppna fönstret medans de andra fortsatte sjunga ”Den blomstertid nu kommer”, kanske bara bra att sonen inte satt bredvid, han hade tyckt att jag var sååå pinsam i så fall 😉

Väl i klassrummet blev det tårta och kaffe med lite prat, och efteråt då vi gick ut, så insåg jag att ingen lärare hade haft ett tal till klassen eller inga farväl till sina elever. Blev lite undrande, men egentligen inte alls så chockad eftersom jag inte känt att hon funnits där egentligen alls för denna klass.

Nu börjar högstadiet för sonen, nya klasskamrater med nya mentorer och pedagoger samt ett nytt klassrum, sonen har som tur redan vart där för att se var han ska sitta så jag får säkert se den nästa termin någon gång.

Nu börjar sommarlovet för sonen ändå till den 19/8, ett långt sommarlov, jag blir ledig fem veckor under dessa , en vecka hos mormor och en vecka på sommarläger på Ågrenska. Ett bra sommarlov som är planerat med massa mys med avlösare som finns med hela sommarn. Fast för mycket planering ska det inte bli, vi ska var ledig från alla måsten, sova länge på mornarna och vara uppe lite senare.

 

Kram på er därute.. 20140611-223036-81036201.jpg

 

Jag överlevde första veckan efter semestern

 

Nja så otroligt var det inte… Men visst jag överlevde, med ett ”nästan” ryggskott och helt slut i hela kroppen och knoppen 😉 För visst är det så att man slappnar av överallt då semestern man har faktiskt är såpass lång att man orkar vara ”ingenting”..?

Jag blev rent ut sagt inslängd i verkligheten medans sonen fortsatte sitt somarlov och hann med Liseberg med avlösaren och besök hos bästisen, skönt för mig att veta att han fortsätter sin ledighet som han vill i alla fall 🙂 Nu var det som tur inte så mycket barn på skolan så jag hann med mycket som blev liggandes innan jag gick på min ledighet. Skura en hel korridor då barnen var på en utflykt under en dag var nog ett av det dummaste jag gjorde, kan ju vara det som pajade ryggen totalt…överlever

Sedan det där med att börja träffa folk i mängder i flera dagar i sträck har också tagit på krafterna, samt att sakna att inte få den sömn man haft tillgång till under över fem veckor gör att man knappt orkar ta in allt… Men visst har jag saknat alla på arbetet, nu var vi inte många så egentligen fick jag en bra start på min första vecka, blev mer en lugn inschasning än en inspark så att säga 😉

Snart börjar sonen skolan och vi återgår till en rutinaktig vardag som kommer kanske få oss båda att komma in i den vanliga dagen igen… den som lever får se 😉

Så hur gick det för er därute som kom tillbaka till arbetet? Och hur är det för er som fortsätter det lata sköna och mysiga ledigheten?

Kram20130730-222731.jpg