Skillnaden mellan en framgångsrik person och andra är inte en brist på styrka, inte en brist på kunskap, utan snarare en brist på vilja.

Den blomstertid har kommit och sonen går ut grundskolan i morgon.

På något vis är det som om jag inte kan få in det i mitt huvud han går ut nian!  

Fem av dessa nio en lång kamp för att han ens ska få gå i en skola som försökt att tugga sönder honom långsamt. De där nätterna som jag grät för att jag var ensam emot denna lagliga kränkning mot mitt egna barn. De där mornarna som jag hatade att lämna honom där för att jag inte hade något val. De där samtalen om att han lämnat skolan, eller den gången då de glömt av honom ute i hallen för ingen orkade med honom. Och så undrade de varför han var tvär och inte LITADE på någon vuxen i skolan. 

Jag har haft tre orosanmälningar på mig, jag har suttit på massa möten med skola, habilitering, bup, socialtjänsten. Läkare som velat en massa, rektorer som ljugit mig rakt upp i ansiktet, lärare, specialpedagoger och till och med måltidspersonal för att förklara varför han inte klarar av att äta visa saker. Jag har blivit hemringd då han svullnade upp av ett djävla äpple och de la honom i ett eget rum för att inte störa de andra barnen under mellanmålet med frysta ärtor på hans ansikte! Jag fick själv bära ut honom i en taxi som jag ringde för att skynda mig till akuten

Han har anmälts för att han försvarat mindre barn på skolgården, blivit mobbad av andra barn för han verkade så annorlunda… 


Det är som att komma ur en dvala och inse att visst fan klarade han av det, jag skulle vilja att han hade på sig en tröja som sa, -Ni försökte men titta jag överlevde. 


Min son går inte ut med ett helt slutbetyg, min son går ut skolan som en stark ung man fastän han inte har detta, och jag är förbannat stolt över honom!! 


Jag vill i slutet tacka underbara g-verksamheten som tog emot en trasig kille med inget förtroende till vuxna, ni gav honom en chans att få blomma ut, jag vill också tacka alla underbara pedagoger och elevassistenter för det jätte jobbet ni gjort och gör för våra npf-barn, ni är hjältarna i min och sonens sista fyra år, hade jag inte kämpat så hårt för att få honom till er så vet jag inte vart vi hade varit någonstans. Ni är i mitt tycke helt underbar!  


Kram 

Annonser

En trevlig dag på stan #bloggswe

20140709-162718-59238355.jpg

Idag fick sonen dra iväg till Liseberg med avlösaren, jag fick lite mys för mig själv och efter någon minut i min ensamhet fick jag ett mess från http://sputnik56.wordpress.com/ (Eva) som gärna bjöd mig på lunch och frusen youghurt 🙂 Så klar med min plånbok så tackade jag så klart JA!!!!!

Det är faktiskt riktigt surt att man på kommunen får lönen i efterskott så de pengarna man skulle behöva (semesterersättningen) ligger inne tills ledigheten är slut… Så mycket kan jag inte lägga undan för semestern…

Så nu har jag surat klart 😉

Jag tog mig en härlig promenad till stan och träffade henne vid lejontrappan på brunnsparken och därifrån gick vi vidare till en restaurang för en trevlig lunch. Det var inte såå varmt då jag åkte in men termometern hann upp till 31 idag innan jag tog mig hem med bussen.

  20140709-162718-59238215.jpg

Innan vi träffades så gick jag in till SATS för att hämta sonen och mitt träningskort så vi två kan börja träna så fort som möjligt, på fredag blir det premiär för honom 😉 Vi ska boxas… Jag fick verkligen hjälp av en trevlig kille per telefon som kunde lova att sonen kunde komma med ledagare om han vill träna själv, eftersom ledsagaren är vuxen så funkade det, och de tilllät att ledsagaren kom in gratis med sonen, annars hade det aldrig fungerat 😦 Vill ju gärna att han får den chansen att försöka själv nu när han faktiskt vill!!

Så vi la pengar på korten istället för att handla nya kläder, visst det kommer att kosta en del, men ska försöka söka lite fonder för att få det att gå ihop, och skulle det inte fungera så är hans kort inte bundet till någon tid utan kan sägas upp… Men det kommer han inte få. ”säger mamma Anne”

Nej det var lite trivialt från oss 😉

Kram på er därute i värmen, nu ska jag äta frusen vattenmelon… mumma….

20140708-161213-58333927.jpg

Ibland är det svårt att finna bitar som passar ihop..

20140622-102542-37542213.jpg
Jag avgudar min son då han försöker att ta beslut som i längden kan hjälpa honom, det är nog mer jag som får problemen att försöka gå bredvid och hjälpa honom att ta besluten som inte tar helt musten ur oss. Eftersom sonen vill vara medicinfri så tycker jag att i alla fall sommarn får bli som han vill.
Tyvärr verkar det vara ett litet problem med det hela. Han vaknar upp flera gånger på natten, i natt minst tre gånger (eftersom jag med vaknade) först av att han smög in och tog mobilen (men jag missade själva den lilla detaljen, trodde han bara kollade om sängen var ledig på ”hans” sida) sedan vaknade jag vid ett tiden av att han var i köket.. 20140622-102431-37471846.jpgHan sa lugnt att han bara var törstig och bad mig somna om. Kl 03 vaknade jag (tror jag) av mig själv för det var för kallt i rummet. Gick upp och stängde av fläkten sedan smög för att titta till min son. Han låg i sängen och kollade youtube på mobilen 😦
Lugnt gick jag in och slapp säga något, han gav mig mobilen och jag bad honom att snälla sova nu.
Jag vet inte om det är för att han är medicinfri eller han helt plötsligt blev en tonåring som har problem med sömnen… Jag är helt ställd.
Ibland känns det som vi smyger igenom en tjock okänd djungel där vi möter en massa nya saker hela tiden. Tyvärr känner jag att min pedagogiska syn på saken inte kommer fram i sonen hormonstimmade hjärna bara. Vad göra..?
Jag är trött av två nätters vakenhet, antingen av hans konstanta promenerande runt omkring i lägenheten eller då han väcker mig med att vilja kolla till mig. Hur får jag honom att dämpa sin hyper under nätterna..?
Om fyra dagar börjar semestern och jag kan ge honom all min uppmärksamhet, måste bara överleva tröttheten, förkylningen och hostan som bråkar med min kropp. Imorgon börjar sista veckans jobb.

20140622-102530-37530546.jpg