Filter

Idag insåg jag till min fasa att min blogg blivit något av det som jag aldrig egentligen planerat. Visst skulle det vara något av en dagboksblogg, men handen på hjärtat… har jag skrivit varje dag..? Nej..

Det är ju inte för att mitt liv helt plötsligt slutade att vara eller för att mitt liv helt plötsligt är tråkigt.. imagesDS5OO9NF

Det har vart torka i det som jag ska filtrera bort. För även om de ämnen jag skriver om kan blir rodnande ärliga så kan jag lova att allt inte kommer med.

För jag älskar att skriva, jag älskar ordet och dess makt, jag älskar allt jag kan gör med det, hur mycket jag än twistar runt bokstäverna så kommer det för mig en känsla av att jag vågade. För mycket i mitt liv handlar om att våga. Så filtret är ett krav, men hur tjockt ska det vara..?

Mitt bloggande de sista åren har vart om mig först och främst, sonen har hamnat i bakgrunden, inte för att hans liv blivit tråkigt och inte för att mitt liv blivit centrum i vårt hem. Han har vuxit upp, blivit större och jag är inte den som ska berätta hans historia. Visst skriver jag om hans snubbeltrådar, men det där privata får han stå för själv.

wordsJag jämför inte mitt liv med någon annan, för i så fall vore det inte mitt. Att ha makten över våra liv är för oss alla olika, att skriva om det, att leva med den trygga tanken att det som inte dödade mig härdade mig att såren läker alltid. Hur man går vidare ger oss rätt att våga ta vara på våra  liv på fullaste allvar tycker jag.. Du är den som är huvudrollsinnehavaren i ditt liv, ingen annan, aldrig någon annan. Eftertanke vare sig den är i en vecka eller flera år väljer vi alla att ha, sedan om vi vågar säga det högt är upp till oss alla. Vad ger det mig att titta bakom mig och skyffla undan mina erfarenheter , det är ju de som gör mig till den jag är. Eftertanke ger mig ofta tryggheten att våga se framåt.. Sedan vill jag gärna också säga att jag avskyr ordspråket: Med åren läker alla sår Jag tycker bättre om: Med åren lär du dig att leva med dina ärr, sedan om du som läsare inte tycker att det stämmer för dig så är det helt okej 😉

Hur filtrerar man då bort det som inte borde skrivas..? Borde det egentligen finnas ett? Vad tycker du?

För vad handlar filter om?  Vad du vågar se öppet..? Att skriva om det ger det lite luft och du ger andra chansen att tycka till, men med detta måste du våga ge kommentaren ett svar en eftertanke, för vi läser ju in våra egna erfarenheter i det som står oftast, för vem annars kan vi ge orden någon betydelse..?  Jag kan ofta se meningen med texten på flera sätt, år efter att jag skrev den, men med det i baktanken så ger det mig ingen rätt att ta bort den, för just då var den viktig.. Vad är filtret som vi borde ha och var är det filtret vi borde bränna..?

Att vara en publik person ger ett filter, att vara lilla mig som har få läsare ger mig mitt, men vad ger det läsaren legitimetet att våga ge sitt fullaste stöd är det känslan av det där privata som bara de få individeran i mitt liv borde veta, som avgör filtrets tjocklek..  Jag väljer min ord för jag vet att någon kan ta illa vid, jag väljer mina ord för det inte är min historia att berätta, jag väljer mina ord för ingen har med just det att göra med just då, men kanske senare..  Jag väljer de ord som står i min blogg för det är mina…imagesYUHP8EYT

Men vart ska jag ta vägen då? För jag skriver i omgångar och jag lever inte på mitt bloggande, jag vet att de få personerna i mitt liv som läser mina ord, känner mig eller känner till mina historier, hur kan jag bli bättre på det som jag vill, ska min historia ska ge någon annan sin historia..? Vill jag att någon ska lära sig av mina misstag, eller av mina erfarenheter? Vad ska mina tankar ge dig som läsare grund att fortsätta att läsa..?

Det är lördag, jag har som vanligt bokat tvättid från klockan 09-14, jag vet att jag glömmer av att tvätta om jag flyttar dag, och då blir det dubbelt med tvätt nästa lördag som jag bokat rätt tid till. Mitt liv har små regler som jag följer, min sonen vet att om han ger mig godisbitar så måste det vara i jämt antal, inte för att jag dör om han inte har det utan för jag vågar be om det som för andra verkar märkligt. Är det OCD ligth? Tror inte det, det är bara en av mina små egenskaper som gör mig till den jag är. Men ältar jag det? Nej, jag kan skratta åt det, för ofta tror sonen att jag ber om en extra för att jag vill ha fler, för dum är jag inte, får jag tre bitar choklad så ger jag inte tillbaka en för att det ska bli två, utan jag ber om en till.. måste vara smart 😉

Vad är filtret för dig..?

 

Kram IMG_1881

Annonser

Lördagsuppenbarelse #Blogg100

 

Jag tror på allvar, att jag aldrig kommer att träffa någon, någonsin mer.IMG_5935 Jag vet nästan med säkerhet att jag byggt mitt liv runt min ensamhet. Precis som en varm filt som skyddar mot kyla. Jag vet att det har med att skydda mig från att låta någon komma in. Och med detta försvar och mitt utseende så är jag nog lika attraktiv som böldpest.. 

Okej detta skriver jag inte för att jag vill att mina kära vänner ska höra av sig för att de tycker att jag har fel, eller att jag fiskar efter sympati, det är kall fakta!
Och denna lördag inser jag, med hutlöst mycket tvätt och en massa städning samt en grinig tonåring, att såhär är mitt liv, och jag har bäddat min egna bädd och får snällt ligga i den nu. Och vill jag ha mer i livet får jag ta mig upp från mitt mysiga/skyddande skal och börja riva ner lite murar.. Någon som har en hammare..?
Visst! Det är inte en trevlig tanke som körde över mig, men den kändes på något vis befriande. För jag kan ju inte sakna något som jag vägrar låta komma nära mig.. Eller hur?
Så med tredje tvättpåsen slängd över armen och insikt i denna uppenbarelse, gick jag ner och började drömma om något mer roligare.
 Om jag hade pengar……
Hmm, jag funderar fortfarande. Fan vilket händelserikt liv jag har 😉
Vad gör du idag?

Kram IMG_1881-0

Några av #Blogg100 inlägg för dagen

Bli bäst i klassen

Bakom maskerna.

Blogg 100 – Dag 7..Flyttat om lite..

Fototriss: motljus

Tro på att inne i dig finns det en magisk värld, våga gå in….vi hjälper dig! #blogg100 7/100

DU SKA BLI FÖRFATTARE!

Dop i skidbacken

Skolvärlden

Att söka arbetsskada

Det spelar ingen roll hur långsamt du går, så länge du inte stannar

Tystnadens kultur kring vårt hemliga blod

Mediyoga-sajt på nätet – Balansonline.se #blogg100 #bloggswe

13,2 cm

Nu är jag på väg att förverkliga min stora dröm, tack vare min dyslexi.

 

Det här med ryggen

Då jag arbetade ombord på båtarna i över 11-år så har jag inga minnen över problem med ryggen eller fötterna (?)

Sedan jag startade att arbeta för kommunen så slår det mig hur mycket av dessa problemen som tillkommit sedan 2008

Och inte att tala om svårigheten att finna lusten till arbetet (?)
För även om jag städade för det mesta på något vis ombord så saknar jag gemenskapen som alla vi hade mot varandra, visst vart vi ovänner ombord men många av de meningsskiljaktigheter som jag mött i land skulle aldrig kunna hända då man arbetade väldigt nära varandra och länge ombord.

20130204-180055.jpgSedan detta med det ergonomiska(?) En människa behöver motstånd för att kroppen ska hålla sig stark. Ombord på den sista av alla båtar jag arbetade ombord på, hade inga hjälpmedel för tunga lyft mer än liften för provianten? Gångarna ombord var så trånga att de inte fanns vagnar som man hade mer än säckvagnen för skittvätten.
Jag tror inte att jag arbetat på något annat arbete som var tyngre men med mer chanser för att träna och vila på.

Så vad gör det på mitt nuvarande arbete som inte verkar fungera? Det ergonomiska arbetet som vi har som lokalvårdare är oftast så oerhört likartat att man arbetar bort tunga lyft och motstånd för kroppen, men inte för att detta endast vart farligt för jobbet utan för att de som anställt inte insett hur viktigt det är med kännedom över hur arbetet ska göras på rätt sätt samt att ingen stress hjälper över huvudtaget.

20130204-180713.jpg Jag såg mig som en som är bra på min ergonomi, hur det monotona blir mer och mer men motståndet minskar hela tiden, på något vis tycker min kropp om motstånd för att klara det monotona.

Så var ligger faran i vårt samhälle? Bristen på kunskap om vad våra kroppar faktiskt klara av?
Brist på arbetsmoment som ger kroppen flera olika alternativ?
För mycket monotont som sliter sönder bara delar, som sedan ger andra problem, så problemet göms undan?
När slutade vi att leva med de kroppar vi har för att skydda kropparna vi ger oss?
Svaga, muskellösa
Helt oförberedda för motstånd?

20130204-182828.jpg Så vad ska göras?
Om nu alla hjälp medel ska hjälpa oss att bli bättre? Borde det då inte finnas ett krav att vid fysiska yrken ska det finnas styrketräning som ger oss styrkan? Ett krav där man på arbetstid ska träna för fysikens skull, ingen ska behöva hoppa över det för familjeliv eller andra krav på fritiden.

20130204-182947.jpg Så in med sex timmars arbetsdag med krav på träning varje dag och vi slipper dyra träningskort och massa ursäkter varför man inte har tid 😉 Försäkringskassan slipper oss som blir utslitna i förväg, vi kan fortsätta arbeta till pensionen. Och ha någon slags liv efter alla år av arbete 😉
Vad säger ni?
Innan jag trampar någon på tårna så menar jag friska personer, fast även dem med problem, vi behöver ALLA motstånd så musklerna kan arbeta 😉

20130204-183044.jpg