Tilltar lite 

Idag tittade jag in på tv-tablån för första gången på månader. Och insåg att det var samma program som visades som då jag slutade att titta på dumburken. Visst jag såg på    elodifestivalen tillsammans med sonen men mer än så har det faktiskt inte blivit. Och jag saknar inte den. Jag skulle lätt slänga ut den om inte sonen hade velat titta på den då och då. Men egentligen så har jag märkt att sonen verkar vara mer inne på rummet där han tittar på film på sin koppling via tv-spelet. 

För vi (jag) har fortfarande spel stopp för sonen vid 19:30, förutom fre och lör då tiden är till 21. Jag tycker det fungerar bra och vi har gemensamt bestämt att han får en halvtimma till efter att han fyllt 14..  

Han börjar att växa till en bra kille, som hjälper till med en del saker hemma. Han bar kassen med mat från affären hela vägen hem idag för jag kände mig helt utom gängorna efter jobbet. 
Hela dagen idag har känts som ett   vakuum.  Missförstå inte mig, jag är äntligen på en ställe just nu där jag trivs, både jobbmässigt och privat. Men det är så klart det där lilla oroliga hjärnspöket som måste hamra sig in och viska hotfullt -snart kommer något att slå ner i huvudet på dig.. 
Med en självkänsla som vill försöka ta sig upp inser jag med fasa hur lite jag ger mig tid att ta hand om mig. Jag arbetar med snygga kvinnor, kvinnor som verkar ha koll på allt det där som jag hade koll på för länge sedan. 
De är år mellan dem över 20 men ändå så liknar de varandra på det för underbart lediga sättet som jag avundas. Jag är inte avundsjuk på dem utan det är hur de bara omfamnar sin kvinnlighet på ett naturligt sätt. Och tar den platsen med stark tro på sig själva. 
Jag vet att mycket med min självkänsla kommer från en del av de korta och längre förhållandena jag haft, där jag tillåtit mig styras av ord av den sämre sorten. Ord som på något vis etsat sig fast som en barriär mot en klar bild av vad jag är värd. Otroligt men sant så måste jag bryta mig fri från mina murar, sten för sten och börja våga mer. 
Hur bryter man de där dåliga tankarna om sig själv? Hmm
Jag lovar skriva om det då jag kommer på det 😉 
Nu ska jag bara leta efter styrkan i mig.. Den är där någonstans. Jag vet..

  

Annonser

Det där med självkänsla… #Blogg100

Ibland då jag vaknar så slår mig tanken, idag, idag kommer alla att märka det! Idag inser alla de andra!!
För är det bara jag? Som vid över 40-årsåldern fortfarande inte känner sig som den där medelålders kvinnan?
Sjukt då jag skulle skriva kvinna så stannar jag upp, jag är inte tjej längre, jag ska visst kallas kvinna! 

Varför kan jag kallas vuxen kvinna? Vad måste man kunna? 

 

Jag kan väldigt mycket om min sons diagnos, jag vet hur man får ner en livbåt, ABC så klart, vilka rengöringsmedel för vilket golv eller durk.
Hur man talar en 150-kilos chaufför lugn så han inte river halva båten för sista hytten försvann för en resa på 3 timmar 45 minuter… Jag kan sälja det mesta, om jag måste och vill… 

Spegel spegel på väggen där vem är det som skälver i hörnet där ?

Du?? 

Jag är glad idag, jag liksom känner mig lite extra levande 🙂

Samtidigt som jag väntar förskrämt att snart kommer någon och pekar med fingret mot mitt håll och säger – aha så det var inget mer du kunde!!!

Hmm det där med självkänsla.. 

I morgon är en helt ny dag och jag vet att jag ändå kommer att vara mig som jag är och tycker ingen att det är helt fel så blir jag glad, för i min sons ögon så är jag ganska bra, om så bara för en liten stund. Det överlever man ganska länge på 😉 

Hur är det för dig?