The price of shame

”Public shaming as a blood sport has to stop,” says Monica Lewinsky. In 1998, she says, “I was Patient Zero of losing a personal reputation on a global scale almost instantaneously.” Today, the kind of online public shaming she went through has become constant — and can turn deadly. In a brave talk, she takes a hard look at our online culture of humiliation, and asks for a different way.

Kram på er därute 

Annonser

Den enkla sanningen om min egna kroppsuppfattning #blogg100 98

Idag vill jag reblogga ett ämne som för mig är ett viktigt ämne.
Detta med ätstörning har egentligen inget med vikt att göra, ofta ligger det något djupare bakom detta. Jag själv, även vid 46-års ålder och massa terapi, kämpar fortfarande med det. Jag har återfall, nu kanske det inte är lika svårt att bryta längre själv, men jag vet att jag alltid kommer att få leva med detta.
Kram img_3588-54

Tassartyst

Jag har alltid haft en skev kroppsuppfattning med tiden frångick jag från den, insåg att jag borde få hjälp med den. Ofta glöms det av att den som inte är smal kan ha svåra ätstörningar. Jag har aldrig blivit för smal min kropp säger stopp och jag finner andra sätt att finna kontroll. För problem med mat eller träning har egentligen inget att göra med ätstörningar utan med kontroll.

Ofta då jag börjat träna så har det vart en positiv eller negativ händelse som fått mig att försöka få kontroll på citatnågot i mitt liv, ni förstår min syn på mig och min vikt är sjukt. Jag har inte vägt mig sedan jag födde sonen och innan det någon gång i början av 90-talet. Sant och ja jag vet vad du tänker

– Varför?

Jag vet inte helt säkert hur det startade men de första minnena är från skoltiden, lite…

View original post 1 075 fler ord

Något som ofta händer tyvärr 

Jag har alltid vart väldigt intresserad över hur människor beter sig mot varandra. Och med min (ungdoms)tid i skolan med mobbningen så är har jag väldigt svårt för folk som utnyttjar andra. 

Nu har jag utnyttjat nätet för att finna olika sätt att skriva detta. 

 

Härskarteknik

Härskartekniker kan användas på många sätt. 

  • Tolkningsföreträde – Någon anser sig veta bättre och tar orden från dig.
  • Stereotypisering – Att bli bestraffad om du inte håller dig inom ramarna.
  • Sexuella trakasserier – Sexuella antydningar eller närmanden.
  • Tillmötesgående motstånd – Dubbla budskap. Falsk vänlighet. 
  • Motsatser – Säga en sak och mena det mot- satta. Du ska förstå vad som menas.
  • Nedvärderingar – Att göra något mindre än det verkligen är.
  • Jante – Du ska inte tro att du är något. Att för- minska sig själv och andra. 

Exempel på härskartekniker 

 

  1. Osynliggörande – Att tysta, marginalisera eller ignorera personer.  Exempel: Någon tar upp det som någon just sagt som om det vore en egen idé eller tar ordet trots att någon annan just börjat prata.  På ett möte börjar de andra skrapa med stolarna, bläddra i sina papper, viska eller gäspa när någon får ordet.
  2. Förlöjligande – Att framställa åsikter eller perso- ner som löjliga eller oviktiga. Exempel: En person skrattar åt någons uttal och säger att vederbörande låter som en karaktär i en kul TV-serie (när vederbörande hade något viktigt att säga).
  3. Undanhållande av information – Att utestänga någon genom att undanhålla viktig information. Exempel: Personer låter någon förstå att de haft ett möte där vederbörande borde ha varit med. Beslut som skulle fattas vid ett möte har redan fattats tidigare i informella sammanhang, dit inte alla berörda haft tillträde.
  4. Dubbelbestraffning – Att bestraffa eller visa missnöje oavsett vad personen väljer att göra.      
  5. Som man: att beskyllas för att inte ta ansvar för hem och barn, men kallas omanlig om man stannar hemma.
  6. Som kvinna: att välja att vara hemma med sina barn framför att gå på ett kvällsmöte och därmed betraktas som oseriös, men närvarande på mötet kallas för ”dålig mamma” som valt bort att vara hemma med sina barn.
  7. Påförande av skuld och skam – Att få någon att skämmas för sina egenskaper eller antyda att ett påhopp är den utsattas eget fel. Exempel: Trots att man inte informerats om det där mötet, får man höra att man själv borde tagit reda på när det var.                         Ingen lyssnar på vad man säger under mötet och man känner det som att man uttryckt sig på ett dumt eller otydligt sätt.                              Man blir avbruten gång efter annan mitt i en mening, får därmed känslan av att det man säger saknar betydelse. Om man talar när någon annan gör en tankepaus blir man anklagar för att avbryta.                    Att bli kritiserad för att inte följt informella regler som inte var uttalade och kanske hittats på i samband med kritiken.
  8. Objektifiering – Att kommentera eller diskutera någons utseende i irrelevanta sammanhang. 
  9. Våld och hot om våld – Att hota eller utnyttja sin fysiska styrka för att få sin vilja igenom.
  10. Splittring – T.ex. säga att kvinnor inte kan samarbeta i avsikt att inte få dem att organisera sig. 

  
Och nu lite positivt som man kan använda sig i mot dem som håller på med detta ❤

En grupp doktorander vid Stockholms universitet har formulerat fem motstrategier

  1. Taga plats
  2. Ifrågasättande
  3. Korten på bordet
  4. Bryta mönstret
  5. Intellektualisera

De har även formulerat fem bekräftartekniker:

  1. Synliggörande
  2. Respekterande
  3. Informera
  4. Dubbel belöning
  5. Bekräfta rimliga normer

(Källa bl.a. Wikipedia) 

Kram på er där ute 

  

Minne som återkommer

20140619-221613-80173973.jpg
Bilden är från Mot Mobbning
Cyberbully en film på tv just nu, den får mina minnen att välta över mig som en tsunamin!
Den där känslan flickan har över nätmobbningen, den som känns maktlös.
Ett minne som ligger långt inne (mycket som försvunnit i min hjärnas kamp att hålla mig någorlunda hel)
En dag i skolan: Jag hade ofta ont i magen innan läggdags, och värre på morgonen vid frukosten. Denna dagen visste jag att Urban (matte läraren) säkert hade frukost och kaffe redo, för hur skulle han få oss uttåtrktade speciella elever till skolans första timma..? Han är okej förutom nackmassagen som ofta kommer då han lutar sig bakom oss tjejer då han ska visa något i uppgifterna.
Jag hade två val, ta mig till denna lilla undervisnings grupp (vi var två tjejer och två killar där) eller en spårvagnstur till femman…
Jag tar mig till skolan, syrran har redan gått och jag släpar verkligen benen efter mig. Vad ska jag möta idag..?
Om jag hade haft teater denna dag så visste jag att jag var ursäktad från klassrum (ofta det som räddade mig) men denna dag var en lång vanlig dag.
Vad jag mötte denna dag var tystnad… Ja, jag vet att det låter sjukt men en mer psykisk mobbning än så finns inte! Jag var på helspänn hela den dagen och efter lunch gav jag upp! Väl hemma hittade jag mammas magkatarr tabletter och gick och la mig. Den dagen pratade jag inte med en enda person.
Jag var 14-år gammal

Nätmobbning är en ny typ, vi föräldrar måste prata med våra barn om att vi vet att detta förekommer!

Jag är i mot mobbning på alla sätt! Finns INGA ursäkter att i en grupp ge sig på en eller flera andra!
Kram

20140619-222259-80579184.jpg

Den enkla sanningen om min egna kroppsuppfattning

Jag har alltid haft en skev kroppsuppfattning med tiden frångick jag från den, insåg att jag borde få hjälp med den. Ofta glöms det av att den som inte är smal kan ha svåra ätstörningar. Jag har aldrig blivit för smal min kropp säger stopp och jag finner andra sätt att finna kontroll. För problem med mat eller träning har egentligen inget att göra med ätstörningar utan med kontroll.

Ofta då jag börjat träna så har det vart en positiv eller negativ händelse som fått mig att försöka få kontroll på citatnågot i mitt liv, ni förstår min syn på mig och min vikt är sjukt. Jag har inte vägt mig sedan jag födde sonen och innan det någon gång i början av 90-talet. Sant och ja jag vet vad du tänker

– Varför?

Jag vet inte helt säkert hur det startade men de första minnena är från skoltiden, lite mer fragmentsmässiga, men ändock viktiga i den synen jag senare fick, som styrde mycket av mitt liv från 18-26-år.

Jag växte upp i en hård miljö i skolan och ofta med föräldrar som inte kanske var de mest närvarande i våra liv som man idag är. Eftersom jag inte alltid betedde mig eller hade de kläder man skulle blev jag stämplad och med mobbningen som sedan bröt ner mig psykiskt så var det ett faktum för mig att styra något i mitt liv, det var min vikt..

Jag har världens bästa syster som var och är idag en av de vackraste människor som jag känner, inte bara för att hon är slående vacker, men också för att hon med åren blivit en vacker människa och stark mor som jag verkligen ser spegelnupp mot. Hon har säkert inte haft det lätt heller men som alla syskon med barn som kommer in tidigt så såg jag inte allt hon gick igenom. Jag hade mitt liv som jag skulle leva, ofta utan fallskärm men som tur idag levande och frisk.

Jag har fått göra det mesta i mitt liv som teatern, där såg jag aldrig vikten som något hinder, ej heller något som skulle föra mig vidare, den räddade mig i skolan och tack vare den så började jag senare i en teaterkurs på en folkhögskola, som på mycket sätt styrt mig till den jag ville vara, även om jag hoppade över det ett par år efteråt 😉

Mobbningen är det som är det som styr min vikt idag även efter 36 år sedan den första som påpekade min vikt vid 7-års åldern. Mobbing är ett säkert sätt att få en människa förstörd för livet, lovar, även om den idag också gett mig styrkor som att våga tala om det.. Men tillbaka till min akilleshäl…. Varför kan jag då inte få det att gå ihop med min vikt?

Mat för har aldrig vart något mer en näring, det har tagit mig år att få favoriter men att äta är för mig något som för mig framåt. Så det som hände mig första gången då jag slutade att äta, var min nya drog, hungern, sjukt men sant insåg då att denna fick mig att njuta för jag styrde mitt välmående, att jag då gick ner i vikt såg jag inte, eftersom min bild av mig var fortfarande den som jag inte tyckte om…

Det är viktigt att trycka på det, om du ser någon som går ner i vikt så är det inte alltid personen som gör detta för att gå ner i vikt utan för att kontrollera vikten eller en känsla.talriksmodellen

Under terapin som jag senare under 22-23 års ålder gick på, så fick jag arbeta med min kroppsyn och nej den personen som då arbetade med mig insåg inte hur detta skulle arbetas med, hon hade säkert läst om det, men man kan inte sätta en stämpel på en ätstörning på alla som har det.

Med att hon fick mig att inse att det är fel att inte äta så trodde hon att hon gjort sitt, så jag skickades ut helt trasig med en enda skillnad, jag kunde äta och det gjorde jag, men med detta började jag att träna. Det började som något som jag skulle prova på, men slutade med skador för jag slutade att lyssna på kroppens signaler då den sa STOPP. Jag insåg inte att jag överförde min trygga känsla av kontroll av min kropp och känslor till träningen, så varför stanna upp. Detta pågick fram och tillbaka och jag hamnade med sonen i magen med en vikt av 99-kilo och en massa välmenade sköterskor som gav mig sprutor i benen så jag inte skulle få proppar i benen under tiden jag var ganska omobil efter kejsarsnittet.

Jag avskydde min kropp, jag skickades hem gråtandes med noll kontroll och en hög vikt, ni kan själv förstå varför jag har svårt att minnas den tiden..

Det bästa med barnvagn är att barn sover gott i dem medan man kan vara på långpromenader på flera timmar (ofta 7-8timmar i taget) och ingen mat med. ensamhetenJag fick dåliga blodvärden och hamnade hos en läkare som sa att jag måste börja äta bättre, jag gick ut därifrån och fortsatte för sonen mådde bra, jag kom in i jeans som jag inte haft på år och dar, men även med dessa små signaler och mina vänners applåder över min snabba viktnedgång så såg jag aldrig det som något positivet. Jag njöt av hungern som gnagde i mig så jag blev illamående och njöt. Jag hade kontroll över mig själv.

Nu har jag hamnat där igen, efter många sjukdomsfall, så börjar jag i 43-års ålder hoppa över målen för att få en hungerskänsla, med det att min kropp gör allt för att spara allt de gånger jag äter och vid min ålder blir det svårare att gå ner i vikt. Jag vet att jag är på väg mot en framtid som jag måste få balansera på ett hälsosamt vis. Jag får så dåligt samvete då jag inte vill höra av mig då jag behöver stöttning i att börja röra mig i någorlunda bra takt igen, men i min ensamhet inser jag att det är svårare än jag trodde. Jag älskar explosiva rörelser, kanske för att där kan jag släppa på kontrollbehovet, där jag släpper känslor, för jag älskar att få endorfinerna i kroppen att gå skyhögt så att jag nästan bryter ihop efter en träning.. Jag får ofta ett lugn efteråt, visst det håller inte länge men det blir min drog som får mig att gå ner i vikt och jag kan med gott samvete äta efteråt.

Jag har bantat, ändrat om matvanor, tränat, allt som du kan tänka dig, för att få en ändring, men i ensamhet är det svårt att hålla igång det, där saknar jag stödet, men utan att någon måste eller känner sig tvingad att vara ett stöd för mig. Idag behöver jag stödet mer än vanligt, för med kroppens små belsyrer och små egenheter vill jag faktiskt leva länge och med det måste jag få hjälp på något vis utan att det tar stryk i plånboken, eller på psyket. Hur gör man för att finna en helhet i det trasiga?

Mitt problem har aldrig vart hur mycket jag väger, bara kontrollen över mitt liv

Opps det blev visst ett långt inlägg..! Härligt ibland att få skriva av sig.
Kram på er denna fredagen 🙂

Anne