Hmm det är 8-år sedan #bloigg100 061

damnarkDen 18/4-2008 skrev jag mitt första blogginlägg, jag tror att jag skrivit om det innan för några år sedan. Så det är nu över 8-år som min lilla blogg funnits. Faktiskt med tre namn, två var lika, den första av dem var så lång att jag mycket senare skrev ner den, till den jag har idag.

 

Ca 5-månader  innan slutade jag mitt arbete till sjöss, ett arbete som gav mig väldigt mycket, mest för den stimulerande miljön/skeppskamraterna som fanns ombord. Det fanns så klart de som endast arbetade på dessa båtar till och ifrån, så det var de som stannade kvar, de som hade salt i blodet som gjorde det till en livsstil som jag aldrig kommer att få tillbaka.

Det jag minns bäst var att där fanns inte så mycket falskhet, det där lismande som jag ofta sett på land. Jag tror det är för att där kan ingen gömma sig, vi gick inte hem då arbetet slutade, vi gick antingen till vår hytt för att sova, eller in till någon annan för att prata, eller bara hänga i mässen för att umgås. Vi såg varandras bra och dåliga sidor, och vi var tvungna att ganska snabbt få skinn på näsan och prata om något inte fungerade. På min båt funkade detta väldigt bra, vi var ibland två tjejer och resten killar, ibland upp till fyra tjejer.utsikt

Pentryt var hjärtat!

Hade du tid att göra något under en paus, så var det ofta ett besök vid dörren ute till däcket, där man samtidigt kunde umgås, lyssna på musik och se alla som gick mellan mässen och cafét.

Jag var på besök där några år senare, de hade byggt om cafét igen, under min tid byggde de om truckers cafet två gånger, den första gången en rejäl om byggnad där de tog ner skott, för mer plats. Där hamnade det runda bordet som vi i personalen nästan på en gång tog över, både under tur och vid hamn, aldrig vid truckersmåltiderna, så många platser hade vi inte 😉 Det runda bordet var perfekt då det blåste upp, för mig som är 160-cm lång med korta ben, var det en ankare då jag tryckte upp stolen mot skotten och knäna mot bordet. Det skulle mycket till att välta mig då..

Det som var för mig intressant att vi inte satt i dagrummet så mycket, mer än om det var något på tv, men om det blåste upp eller då vi låg i hamn, så var det vårt truckerscafe som var den vanliga samlingspunkten för de flesta ombord, om de inte arbetade. Så klart kan det ha med att detta var det största inomhusrummet på båten.. Och de som inte arbetade med cafét eller städet var ofta inte välkomna under tur med passagerna..

Jag hade tre hytter under min tid på min sista båt Scanrail, de två första låg på barbords sida, precis vid ingången från däck. Den sista låg på styrbords sida, rakt över på andra sidan, vid dennes ingång från däck, där trivdes jag bäst, kanske för där var stängt för passagerana, visst de andra två hytterna var också mer privata, om man bjöd in någon skeppskamrat 😉

Ha ha , nej inte många ”affärer” ombord, vi arbetade ju tillsammans, men visst var det några trevliga män man lärde känna, under den veckan man arbetade.. Aldrig passagerare! Jag vet faktiskt inte mer än en som hade ett längre förhållande med en av dessa killar. Under mina år, arbetade jag båda skiften, om de kallades för något (skiften) tänkte jag aldrig på, mer än att vi bytte varje vecka med nästa. Jag tyckte om båda lagen som arbetade, befällen kom lite annorlunda, men det var inget som fattades oss, vi som var grunden för varje vecka, hade de ofta koll på.härlig bild

Under min tid där från 97/98-2007 med en paus för en annat rederi och barnfödsel, så hade jag tre kockar som jag arbetade med, det är faktiskt något speciellt med dessa herrar som arbetar ombord. Inte var dessa killar några som levde upp till stereotypen av sjökockar, jag såg dem inte fulla, eller att de gömde undan sprit och smög drack.. Det är jag glad för, detta är ett stort arbetsmiljö problem för många ombord på båtarna annars. Vi hade dessa själar ombord också, så det var inte alltid en dans på rosor, och det gällde både befäl och ombordpersonal. Ofta visste man redan i förväg hur det vart innan de mönstrade ombord, ofta visste vi om någon var flyttad för att det inte fungerat med rehabilitering på de vita båtarna. För många av dessa män, var detta deras liv, många av dem hade egentligen ingen familj att tala om då de gick i land och var lediga, jag är faktiskt ledsen att jag inte höll kontakt med några av dem då jag mönstrade av för gott..

Så tillbaka till mitt bloggande, varför jag startade att skriva, var just för att jag tänkte skriva ner upplevelser från mina 11-år till sjöss och samla alla mina tankar om sonens diagnoser som började att utredas, mer för att jag ville behålla något av den tiden som jag faktiskt älskade..

Kram img_3588-47

Annonser

Frihet 

 

6, Vad var det bästa med din barndom?

Mina minnen är bra från barndomen.. Vi var väldigt ”fria” ute hela dagarna, vare sig det var skoldag eller helg, och ofta så kom vi aldrig in förrän vi hörde mamma eller pappa ropa ut från fönstret att det var mat, eller om vi glömde av tiden på sommaren.

Vi byggde kojor i skogen, ”rymde” dit också.. Våra föräldrar visste allt och de hade koll på img_6802oss, och de gav oss väldigt mycket frihet, senare vid tonåren, så den enda tiden vi behövde hålla oss hemma, var bastudagen lördag, vad vi gjorde innan eller efter behövdes aldrig redovisas.. Jag är än idag imponerad att jag inte föll för den livstilen som många av de ”vänner” jag umgicks med då.

Min tonårsperiod (för det är en del av barndomen) handlade mycket (via nyheter och skolan) om den där farliga sjukdomen AIDS.. Med detta blev jag väldigt intresserad på hur de skrevs om det, först och främst om hur farligt och vad man inte fick göra.. Detta gjorde att jag vid 19 års åldern började att skriva ett skolarbete om just detta ämnet och lärde mig snabbt att man aldrig ska ta allt (även via nyheterna) på allvar.. Jag fick senare (vid 30-års åldern )reda på  att en av alla dessa vänner på 70-80 talet var en av dem som dog av denna sjukdomen..

Det kanske inte är ett ”bra” minne, men ett som präglade mitt sätt att ta reda på vad som var rätt eller inte, jag tror aldrig på något förrän jag får ordentligt bevis och därmed sparas nästan allting alltid någonstans.

Jag älskade att åka iväg på läger då jag var barn, jag och min syster var verkligen de av alla barnen som var på de flesta läger på somrarna, vi barn från staden skulle ut på landet. Vi lärde oss en massa, man ska inte tro att kor alltid är fredliga 😉

Till och med toalettväggen fick lite av sidorna 🙂

Böcker så klart, Kitty –serien läste jag och många av dessa böcker har jag fortfarande kvar i min bokhylla, något som jag definitivt aldrig kommer att skämmas över, eller någon av de böcker vi har där, böcker i mitt barndomshem kommer jag faktiskt inte ihåg, visst fanns det men inte i de mängder som jag har idag..

Det var väl lite om vad jag tyckte om 🙂

 

 

Kram tassartyst.com

 

Midsommarminnet i mitt hjärta

 

midsommarkrans
Lånad från hemsidan http://blogg.skonahem.com

Eftersom jag vaknade med ont i halsen och snuvig redan igår, så var jag glad att jag inte hade planerat något, men eftersom sonen är medicinfri så blir det svårare att ha en någorlunda lugn midsommar samtidigt, inte för att jag tycker att det är fel, utan mer att med förkylning och heshet så blir det svårt att med snorig hjärna hjälpa sonen att hitta på något under tiden som jag bara vill dö i min sång.. Är jag snäll mot min son..?

Igår satt jag mindes en speciell midsommar som jag och en vän gjorde då jag var 23 (tror jag det var) efter jobbet så fick jag ett samtal hemma där hon undrade om jag ville följa med till Falkenberg över helgen.. Var vi skulle sova eller var festen var hade vi egentligen ingen aning om, men efter att packat hennes lilla bil med det mest nödvändiga så drog vi iväg till festen som var någonstans i en skog…

Festen var rejält fullproppad med olika typer av människor, från mc killar till studerande, nu var ju inte denna fest den jag kommer ihåg eftersom då jag hann dit för att få ett glas av någon som sedan sänkte mig… Som tur hade min vän och jag redan gjort upp att aldrig lämna varandra, så hon fick tag i mig då någon försökte få med mig bakom huset… Gud vilken tur jag hade! I alla fall, tog vi visst en promenad och hamnade lite utanför jag och hon och på något vis fick jag för mig att jag skulle börja krama träd, tyvärr tyckte mitt hår inte om kådan som fastnade, då hade jag midjelångt permanentat hår. När jag vaknade i bilen på morgonen var det bara att försöka få ihop håret i en tofs medan vi tog oss till hennes mamma som hade husvagn utanför Falkenberg på en camping. Där kom husmorstricket för kåda i hår (säkert på andra ställen med) Smör… Så med en liten fryspåse med en massa femkronor och bredgott extra salt (har verkligen etsat sig i mitt minne vilken förbenad smör det var, fråga mig inte varför) styrde jag stegen till duschen. En sådan som stänger av sig lite för fort och man är tvungen att lägga i mer pengar. Det är ju lite komplicerat då man krämar in håret i smör och sedan ska få ut allt fett från ganska tjockt hår… 😉 midsommarminnen

Efter min allt för långa dusch som samlat en ganska rejäl kö efter mig så tog jag mitt extra salta och glansiga hår minus kådan och bad om ursäkt till de väntade..

Väl efter några timmar blev det iväg till Skrea hotell för kvällens festande. Och där hade vi så roligt! Denna gång drack vi inget alkoholhaltigt för att både skulle veta att vi borde hålla oss vakna för att ta oss hem på morgonkvisten. Jag träffade till och med en kille som jag hade en kvällsflört innan min kompis drog iväg mig till ett hotellrum där festen fortsatte efter att baren stängt..

Vid 7-8 tiden så fick vi pussas (jag och killen) lite vid bilen innan jag och vännen drog iväg, när jag sa hejdå den morgonen till henne innan hon drog iväg insåg jag aldrig att hon bara några månader senare gick bort, allt för tidigt, men detta minne håller henne levande, hennes underbara vänskap och denna underbara känsla att alltid lite på varandra även om vi aldrig umgicks så jätte mycket varandra mer än i arbetet..

Ta vara på dina minnen 20140619-222259-80579184.jpg