Jag har insett att jag inte är en superkvinna i alla fall.. Hmm.. #blogg100 94 

Då jag var hos läkaren i måndags, så fick jag lite medicin utskriven och blev tillsagd att vara försiktig och alltid ta med mat. Ja ja, sa jag, visst! Men jag har ju inga problem med min mage aldrig då det gäller medicin. Så jag har tagit dem då jag behöver men ändå tillsammans med mat. Idag var ju så klart den dagen jag inte tänkte mig för. 

Eftersom jag vart hemma sedan måndags och räknade med att inte gå till jobbet resten av veckan. Så tänkte jag slå två flugor i en smäll, ta mig ut på en promenad samt hämta mina solbrillor från sektionen. Senast jag var där lämnade jag dem på mitt skrivbord. 😦 

Eftersom det vart ganska varmt oxå och jag älskar detta, så ville jag ju inte missa dessa dagar (så länge de nu varar). 

Så på med kläder, fram med båda kryckorna (tänkte först att en borde funka, tur att jag tänkte om) väl på torget, så tittade jag upp för alla dessa underbara trappor och suckande började ta mig upp. Jag är inte förtjust i hissar, eller trånga utrymmen ska jag nog säga i stället. 

Så på grund att dessa (trapporna), fick jag till slut ge mig och ta värktabletter utan mat. Visst inga problem egentligen på en gång. Utan allt var lugnt, jag fick serverat en kopp av mina underbara kamrater på sektionen och hann prata av mig. Det är ju den sociala biten som jag alltid saknar då jag är ”tvungen” att hålla mig hemma. Då jag själv väljer att vara hemma, saknar jag det inte alls eller då jag är tvungen att vara social, så blir jag helt slut i hjärnan. Hmm

I alla fall,väl på väg hem, började så klart magen att bråka 😦 jag kan lova att jag inte kände mig värst trevlig på något vis. För det första så fick jag snällt be folk att flytta på sig då jag behövde sitta, fattar inte varför det verkar vara svårt att se att jag har två kryckor..? Sedan väl nere så krånglade så klart luftkonditionering på vagnen, så med en ganska full vagn, som dessutom var som en bastu, börjar magfan att krångla. Och inte gjorde den det tyst heller. Så stressad/varm och med en kramp både i magen och höften utav dess like försökte jag att ignorera min mages symfoni, som fick många att vända sig om för att lokalisera ljudet till. 

Väl hemma nu, så har jag vart många turer till toaletten, det kan vara värmen, eller medicinen vem vet. Men jag håller mig nog hemma tills jag klarar av att gå i trappor utan att få ont. 

Det kom lite regn nu, men ingen åska än, hoppas att det blir en rejäl urladdning under kvällen, det behövs och växterna behöver sitt också. 

Nu är det sex dagar kvar på utmaningen, och jag är förbenat stolt att jag inte missat en enda dag denna gånge 🙂 

Kram på er 

Annonser

Smärtan är människornas store lärare #blogg100 

Fick en tid till läkare vid 9:30. Så det var bara att ta fram mina älskade kryckor, damma av dem och sakta ta mig dit ca en timma innan. 

Väl där var det bara en väntetid på fem minuter (jag tror de insåg att jag hade ont, då jag stod upptryckt mot hörnet i väntrummet och försökte att inte grina ögon ur mig av smärta) 

Det är verkligen intressant hur smärta får ner en i ett tillstånd av ett barn. Jag känner mig hopplöst ensam vid dessa tillfällen. Mycket för att jag alltid levt med mottot ”ensam är stark”. Tyvärr är ensam inte alls stark vid dessa tillfällen. 

Jag undrar om detta har med att jag har svårt att släppa in andra i mitt liv. Kan det vara så att jag självmant på något vis stängt av den där känslan i mitt vardagliga liv? Igår kväll då jag hade mest ont kom jag på mig själv att fundera på när jag egentligen fick en riktig kram, du vet en sådan man bara sjunker in i.. Jag insåg till min fasa att visst kramar jag min son, men den andra typen av kram, kommer jag tyvärr inte ihåg.. Hmm

lite av medicinerna jag fick idag

Tillbaka till min dag..

Väl inne hos läkaren blev det lite prat och hon kände på min rygg, hon trodde inte det var diskbråck, men var inte helt säker. Så lite medicin och ett förslag att ta mig till sjukgymnast. Jag kommer ta min medicin, tyvärr får jag googla lite på övningar. Med sonens födelsedag och medicinen så har jag inte råd att ta hjälp på det viset. Men jag kommer att klara det bra. Det är synd att ekonomi stoppar dessa viktiga delar i rehabiliteringen ofta. 

Efter läkaren blev det en sväng hem för att hämta nyklar, tänkte ta mig till torget för att lämna dem till någon som skulle ta mina områden under min vecka av vila. Samtidigt som jag tänkte hämta ut medicinen. 

Väl tillbaka hemifrån (jag var knappast kaxig då jag skulle ta mig upp för alla trapporna) så började det att krampa i ryggslutet och höfterna. Så det blev in till närmaste apotek för att få något starkare i värktabletter. Jo, läkaren hade skrivit ut medicin som utgått, jippi tänkte jag, så med snigelfart tog jag mig ut från apoteket och fick ringa till vårdcentralen för att få ny medicin. Väl färdig hade smärtan tagit över så att jag gnydde vid varje steg.  Inte hjälpte det att mina armar och händer var helt slut av bördan de fick ta med hjälp av kryckorna. 

Jag fick alltså inse att jag inte skulle klara av så mycket mer än att ta mig hem, och lägga upp benen och få i mig muskel-avslappnade och något mot smärtan. 

Nu ska denna tjejen vila hoppas du fick en bättre dag 😉 

Kram 

Tillbaka

 Två hela dagar försvann 😦

Två dagar för att någon hade bestämt att ”bada” i parfym. Det behövdes inte mer än så.. 

Det skrämde mig först, för visst har jag haft problem med det, men inget som denna gången. 

Det sjuka är att jag hört/läst att migrän skulle bli lättare ju äldre man blir. Psst.. mitt huvud har visst inte fått den informationen.. 

Det hände på måndagen då jag var på sektionen. Något som jag känner att jag tyvärr inget kan göra åt. Vi får ju medlemmar som kommer och går, svårt att se till att alla som kommer till oss ska veta sådant.. Hmm.. 

Medicinen var heller inte till någon hjälp, för morgonen var värst och jag kan ju inte ta medicin innan jag vaknar. Sedan tog det tid. Trodde faktiskt att jag skulle klara av att gå till jobbet på onsdagen, men den tidiga morgonen gjorde jag inte samma försök som tisdagen. Så sängen och mycket sömn, efter medicinen så klarade jag av att fixa pizza till sonen och mig (hembakat) 

Kram från mig