All början är svår

Idag är jag lite trött.
Eftersom det var min första dag på min nya arbetsplats så hade jag faktiskt svårt att sova. Mest för att det alltid är jobbigt de första veckorna. Jag ska lära känna nya människor och oxå lära känna andra på ett annat vis, som städerska. Sedan var jag orolig för hur jag skulle få ihop ett schema som funkar i tre dagar. Som tur har jag en till lokalvårdare som kommer in och tar ”fasta” områden som jag kan skriva bort på morgonen.

städerska
Så då blir det mer tid till att flytta olika städområden till morgonen. Fick börja med att bara tömma vagnen först 😉 Det är ju så att de flesta som städar helst vill ha framme sådant som man använder mest. Jag till exempel behöver inte fem sprayflaskor och tre flaskor kem i min vagn.
Jag vill inte (helst) ha något kem, för det är ett sätt att få eksem och torra händer. Jag vill städa med micro moppar/dukar. Sköts de rätt så blir det renare med dessa än med lite kemikalier i vatten. Att använda medel i toaletten är bara dumt, i alla fall här i Göteborg. Då vi har mjukt vatten. Det är bara vid ”smuts” som sitter lite hårdare som kemet får arbete medan jag börjar med annat under tiden.
Så vagnen blev tömd på allt jag inte ville ha och plötsligt så såg den inte ut som en överfylld kundvagn.
Det blev i alla fall mycket spring och många frågor till alla som fanns i närheten. På något vis lyckades jag överleva min första dag som faktiskt slutade med en kurs i Time Care (ett datorbaserat schemaläggningsprogram)

Så med onda fötter och trött hjärna avslutar jag med mitt lilla dagboksinlägg och tillägger. Dagen ändå vart bra, ska bara inse att jag inte kan göra allt ändå även om jag själv skulle vilja det 😉
Kram img_3588-25

Annonser

Två saker jag funderat på denna veckan…

 

Vågar jag fråga...I morse då jag satt på vagnen till arbetet, så satt jag som vanligt och lyssnade på en ljudbok , jag  tror att det är lätt att bli helt uppslukade av dessa 😉  I alla fall, ofta så är vi ett litet gäng som alltid tar den tidiga vagnen och ofta så så nickar vi igenkännande mot varandra..

Då jag satt där insåg jag att det är faktiskt vi som får det här samhället att gå runt… För hade vi inte tagit oss upp varje morgon och vart på jobbet så hade det vart svårt för de som kom senare att arbeta. För hade en läkare kunnat operera om det inte funnits städerskor som städat..? En matsal där barnen hade kunnat äta mat hade inte funnits då bambatnaterna inte funnits… För det är ju så att i den gruppen som jag är i så ser vi till att det är bra för någon annan grupp, fattar du vad jag menar..? Vi har serviceyrken de flesta av oss… Vi städar och lagar mat, ser till att det byggs fler hus, och att rören i huset fungerar vi ser till att ni kan komma till arbetet..  Det är vi som bär upp många… Utan oss hade det inte fungerat…

Så varför är det då i dessa arbetsgrupper som det är de lägsta lönerna..? Skulle vi inte ha haft de högsta..?

Varför är samhället uppbyggt på detta vis 2014..?

Och så till en annan sak:

Varför blir jag arg och ledsen då jag och en kollega satt och åt frukost i veckan, då en av de som arbetade på min skola går runt och visar en nykomling och presenterar oss som städerskorna..? Jo för jag har rätt att ha ett namn..! Fortfarande så är inte många av oss inte synliga, är det vårt fel eller de som faktiskt arbetar bredvid oss..? Har egentligen ingen aning, den lilla händelsen vid frukosten fick mig att reagera för första gången för jag har ofta (inse att jag inte skriver alltid) blivit presenterad med namn.. Min vecka blev helt förstörd…. Jag hade svårt att släppa det och lovade att fråga er via bloggen, -Vad har du för relation till dem som arbetar på ditt kontor/skola/sjukhus/etc…? Vet du vad din städerska/städare på jobbet heter..? Om du vet det, vet du om denne har en familj..? När ni har fredagsfika, är de bjudna..? Pratar du med personen vid andra tillfällen än då du vill ha något…? Vet du att om städerskan som glömde din papperskorg idag inte gjorde det med flit utan kanske var väldigt trött för att hon inte kunde sova i natt, eller hade andra privata eller bara problem som hade med arbetet att göra…?

För två dagar sedan satt jag och läste metro på vagnen till arbetet om att många ryggproblem kan ha och göra med den psykosociala arbetet ”– Det verkar ha stor betydelse för hälsan hur man har det psykosocialt, säger Karin Harms-Ringdahl, fysioterapeut och tillika ordförande för projektet.”  http://www.metro.se/nyheter/ryggont-skyll-pa-chefen/Hdznjh!A4p@SV@IFCXsQfxMSIOn3A/

Och vi vet alla att har man ett arbete där man har lite att säga till på och där man inte ”syns” så är det i serviceyrkena. Inte är det för att vi alltid lyfter fel eller har tunga arbeten Vet du att de flesta (som jag känner till) som ramlar eller halkar på jobbet gör det för att de har bråttom inte är det för att skorna är hala, är det för att det är för mycket att göra, eller är det för att ingen förstår att man inte kan vara på två ställen samtidigt och personen vrider och vänder på sig för att få alla att ha det bra..?

De flesta av dem som jag arbetar med har extremt noggranna rörelser då de gör visa saker i sitt arbete, vi är väl den arbetsgrupp som har koll på våra kroppar, vi vet vad den orkar och vi vet hur man lyfter, för detta (om man har en bra introduktion) sitter i ryggraden… Att arbeta ergonomiskt är viktigt, för ingen städerska skulle orka gå upp och arbeta 8 timmar om dagen fem dagar i veckan…

Så är det den psykosociala arbetsmiljön som ger oss smärtor..?

Vi har mer att göra på mindre tid varje år, vi rör oss med mindre pengar, vi har oftast de sämsta friskvårdspaketen, eller företagshälsovård (om det ens existerar) Vi har inga årliga hälsokontroller…

Vi lever nu 2014, hur kommer det sig..?

Jag har inga svar…?

Vad tror du..?

IMG_5751

 

Lite för mycket energi kanske… eller…

städningAtt skolan har sommarlov har för oss i lokalvården egentligen ingen som helst betydelse, så att alla talar om sommarlov är för oss bara ett ord SOMMARSKURNING!

Så med en massa energi och en sådär natt (vaknade vid tjugo över tolv med känslan att jag inte var ensam i min lägenhet, så jag fick gå upp första gången på massa år och tända i hallen för att få in lite ljus in i sovrummet, innan jag somna in igen) , så cyklade jag till jobbet med en enda sak i huvudet, hur ska jag hinna lägga upp skurningen i 12 rum och sedan några små, Sommarstädoch ska jag ens försöka skura så många rum eller bara ta de som har det största behovet…. Under ca tre veckor… två nu och en vecka då jag kommer tillbaka… Hängde du med?

Så hur blev det..? Jo jag kom till jobbet började med att först gå igenom alla rum och sedan var det stopp 😦 smått deprimerat insåg jag att ingen var färdig i sina rum och jag fick till och med hjälp av en sommararbetare som jag inte ville skulle rulla tummarna, så hon fick gör småsysslor som ändå måste göras medans (kändes det som) jag flängde fram och tillbaka med en massa annat. Som tur blev ett rum iordninggjort och jag kunde bara inte hålla mig utan startade direkt då personal som arbetade där gick på lunch.städtant Nu är det tur att det är favorit personal som vet hur jag är funtad, de fick väl sig en liten frågande min då de kom tillbaka och insåg att de inte kunde (även om jag på något vis fått dem att tro att de kunde) komma in…. I alla fall, jag lyckades skura med singelskurmaskinen samt få upp det + fuktmoppa och vaxa halva golvet på två timmar, mycket nöjd städerska som cyklade hem alltså.

I morgon blir det resten av rummet och sedan in i klassrummet bredvid som de höll på att iordningställa för skurning nu i eftermiddags 🙂

StäderskaSonen är bortrest hos mormor så jag kan ta det lugnt efter jobbet nu, med det tråkiga att jag lyckades slockna då jag kom hem och vaknade super torr i munnen och varm som ett element, jag tror till och med att jag secklade på min kudde, så gott sov jag 😉 Nu är bara frågan hur i hela friden ska jag somna i natt..? Hmm…

Så om det vara för att jag fick ur mig energin med rummet sista timmarna eller mina sömnproblem eller kanske värmen eller bara att det var tyst i lägenheten som fick mig at somna… har jag faktiskt ingen aning, men en sak är säker, i morgon ska jag inte ens titta på min säng förrän läggdags för jag vill gärna inte vända på dygnet för att sonen är borta 😉

Kram 20140611-223036-81036201.jpg