Skillnaden mellan en framgångsrik person och andra är inte en brist på styrka, inte en brist på kunskap, utan snarare en brist på vilja.

Den blomstertid har kommit och sonen går ut grundskolan i morgon.

På något vis är det som om jag inte kan få in det i mitt huvud han går ut nian!  

Fem av dessa nio en lång kamp för att han ens ska få gå i en skola som försökt att tugga sönder honom långsamt. De där nätterna som jag grät för att jag var ensam emot denna lagliga kränkning mot mitt egna barn. De där mornarna som jag hatade att lämna honom där för att jag inte hade något val. De där samtalen om att han lämnat skolan, eller den gången då de glömt av honom ute i hallen för ingen orkade med honom. Och så undrade de varför han var tvär och inte LITADE på någon vuxen i skolan. 

Jag har haft tre orosanmälningar på mig, jag har suttit på massa möten med skola, habilitering, bup, socialtjänsten. Läkare som velat en massa, rektorer som ljugit mig rakt upp i ansiktet, lärare, specialpedagoger och till och med måltidspersonal för att förklara varför han inte klarar av att äta visa saker. Jag har blivit hemringd då han svullnade upp av ett djävla äpple och de la honom i ett eget rum för att inte störa de andra barnen under mellanmålet med frysta ärtor på hans ansikte! Jag fick själv bära ut honom i en taxi som jag ringde för att skynda mig till akuten

Han har anmälts för att han försvarat mindre barn på skolgården, blivit mobbad av andra barn för han verkade så annorlunda… 


Det är som att komma ur en dvala och inse att visst fan klarade han av det, jag skulle vilja att han hade på sig en tröja som sa, -Ni försökte men titta jag överlevde. 


Min son går inte ut med ett helt slutbetyg, min son går ut skolan som en stark ung man fastän han inte har detta, och jag är förbannat stolt över honom!! 


Jag vill i slutet tacka underbara g-verksamheten som tog emot en trasig kille med inget förtroende till vuxna, ni gav honom en chans att få blomma ut, jag vill också tacka alla underbara pedagoger och elevassistenter för det jätte jobbet ni gjort och gör för våra npf-barn, ni är hjältarna i min och sonens sista fyra år, hade jag inte kämpat så hårt för att få honom till er så vet jag inte vart vi hade varit någonstans. Ni är i mitt tycke helt underbar!  


Kram 

Ibland går det inte 😣 

Har skrivit om det i ett par inlägg, på morgonen brukar jag gå igenom Slottskogen på morgonen. För att ta en spårvagn i stället för buss. Samtidigt som jag får mig en litet träningspass får jag chans att bli lite piggare på morgonen 😉 

Denna morgon gick det inte ☹ någon hade inte koll på gatlyktorna, det var becksvart   

  

Kram på er (från bussen) 

  

När man är sjuk känns ensamheten mest. 

Det är konstigt med infektioner i kroppen. Jag har varit öm över delar på min kropp och då febern slog till så blev jag jätte öm på axeln och min fot. Jag var först lite konfunderad över detta först och sedan slog det mig att det var foten som jag har haft hälsporre och axeln som jag hade ”frozen shoulder”. Är det vanligt..? Visst foten kan vara öm då och då men axeln var ju länge sedan jag hade problem med..? Ryggen var så klart öm, men den är ju alltid trött 😉 

Jag avskyr att vara sjuk och lappsjuk 😦

Kram