Skillnaden mellan en framgångsrik person och andra är inte en brist på styrka, inte en brist på kunskap, utan snarare en brist på vilja.

Den blomstertid har kommit och sonen går ut grundskolan i morgon.

På något vis är det som om jag inte kan få in det i mitt huvud han går ut nian!  

Fem av dessa nio en lång kamp för att han ens ska få gå i en skola som försökt att tugga sönder honom långsamt. De där nätterna som jag grät för att jag var ensam emot denna lagliga kränkning mot mitt egna barn. De där mornarna som jag hatade att lämna honom där för att jag inte hade något val. De där samtalen om att han lämnat skolan, eller den gången då de glömt av honom ute i hallen för ingen orkade med honom. Och så undrade de varför han var tvär och inte LITADE på någon vuxen i skolan. 

Jag har haft tre orosanmälningar på mig, jag har suttit på massa möten med skola, habilitering, bup, socialtjänsten. Läkare som velat en massa, rektorer som ljugit mig rakt upp i ansiktet, lärare, specialpedagoger och till och med måltidspersonal för att förklara varför han inte klarar av att äta visa saker. Jag har blivit hemringd då han svullnade upp av ett djävla äpple och de la honom i ett eget rum för att inte störa de andra barnen under mellanmålet med frysta ärtor på hans ansikte! Jag fick själv bära ut honom i en taxi som jag ringde för att skynda mig till akuten

Han har anmälts för att han försvarat mindre barn på skolgården, blivit mobbad av andra barn för han verkade så annorlunda… 


Det är som att komma ur en dvala och inse att visst fan klarade han av det, jag skulle vilja att han hade på sig en tröja som sa, -Ni försökte men titta jag överlevde. 


Min son går inte ut med ett helt slutbetyg, min son går ut skolan som en stark ung man fastän han inte har detta, och jag är förbannat stolt över honom!! 


Jag vill i slutet tacka underbara g-verksamheten som tog emot en trasig kille med inget förtroende till vuxna, ni gav honom en chans att få blomma ut, jag vill också tacka alla underbara pedagoger och elevassistenter för det jätte jobbet ni gjort och gör för våra npf-barn, ni är hjältarna i min och sonens sista fyra år, hade jag inte kämpat så hårt för att få honom till er så vet jag inte vart vi hade varit någonstans. Ni är i mitt tycke helt underbar!  


Kram 

Annonser

Skolavslutning med lättnad i själen efteråt

Men vi överlevde faktiskt.

När jag vaknade så insåg jag att jag hade verkligen en

dålig känsla i magen, precis som då jag var liten

och skulle till skolan då jag kände mig osäker,

 förstår du hur jag menar?

Jag tyckte inte om skolan då jag gick där och

 hade ofta ont i magen då jag skulle iväg,

denna känslan kom över mig, jag hoppas att E inte märkte det.

Men E drog lite tidigare och jag kom en timma

senare då de skulle träna innan i kyrkan och 

fann en kille som var jätteupprörd då han

faktiskt inte kunde hela texten och de som

känner honom vet att han plockar ut de flesta

texter ganska snabbt och är sedan noga med att alla andra sjunger rätt 😉

 

 

 
Då jag kom in i salen så kom fröken emot mig och sa att E varit väldigt tidig, inga hej inget sådant, jag sa till henne att om hon känt E så hade hon vetat att han tycker om att sjunga, hon gick igen och jag fann en plats back i salen medans barnen fortfarande tränade på sången …

Efter ett tag började de andra föräldrarna att droppa in och alla lärare ställde sig upp framför dörren och tog i mot dem med glada leenden och kramar….. Kände mig lite smått ut fryst, men det var som en skrev på Fb då jag la in en liten blänkare att mycket är bara spel och jag kunde lugnt sitta och titta på skådespelet 🙂 Tack A ♥

Till slut kom alla och det började med olika sånger och E tittade efter mig hela tiden under tiden, han var så lycklig över att SOMMARLOVET började därefter;)

Då vi skulle unisont sjunga Idas sommarvisa kom det en tår, för mycket spelades upp i huvudet efter åren på skolan och att på något vis kom lättnaden och jag kände att jag kunde släppa det. Jag gick ut med en kille som inte ville fika med klassen så vi sa hej då till hans klasskamrater utanför kyrkan, men som alltid förstod de inte att E skulle sluta så det blev många frågor, hans fröken kunde väl ha berättat det för dem 😦

Vi gick till egg o milk och myste innan det blev en tur till stan för att hitta ett par shorts till honom, han fick sälja lite spel för att köpa en ny oxå 🙂

Nej nu får jag sluta skriva för i dag, jag hoppas att ni haft en trevlig dag ?

Kram20120611-170426.jpg