Att vara medveten om att man inte känner till fakta är ett stort steg mot kunskap #Blogg100

Idag var det sista dagen med bästa sektionen.  Vi avslutade med få reda på vad styrelsen bestämt att placera oss i vårt sektionsarbete. Blev en del trevliga överaskningar för mig. Jag får arbeta med något jag tycker om 🙂 
Det är intressant att titta på folk på vägen hem också, på något vis verkade nästan alla ha ett leende på läpparna. Kanske var det för att det var fredag eller för att solen äntligen tittat fram. Hmm vem vet. 

Sonen åkte iväg till kortis över helgen, så denna mamman är ungdomsfri. Tyvärr är ryggen inte bra, bättre än igår. Eftersom jag faktiskt inte satt lika mycket idag. Min sektions vänner påminde mig faktiskt, så tack vare dem så blir min kväll bättre än igår 😉

Blev visst två inlägg idag. Nu ska jag logga ut och mysa lite grann i min tysta ensamhet. Ha en trevlig kväll

Annonser

Barnfri helg

20130602-171227.jpg
Njöt av fredagskvällen med datorn chips, titta mest på film och njöt av lugnet.
Lördagsmorgonen var det tvättid som gjordes snabbt innan jag duscha och stack i väg för att möta upp en vän på akuten, tiden gick snabbt då vi var två. Jobbigt att behöva göra sådant själv. Hem vid 20:30 och lite film igen och tidigt i säng. Kan knappast säga att det blivit gjort mycket alls så att säga 😉 20130602-171741.jpg idag blev det iväg och möta upp sonen. 20130602-171832.jpg Det var härligt att komma till havet och tystnaden. 20130602-171921.jpg Sonen har verkligen tur att få åka till Kortis på Ågrenska. 20130602-172028.jpg Jag njöt av fåglarna och tystnaden som jag mötes av vid min promenad. 20130602-172140.jpg Tårtan sonens gäng gjort var både fin och jättegoda. Hemvägen med taxin var tyst och lugn, nu sitter han och tittar på youtube klipp på datorn och jag bara är. Något med värmen gick sonen att komma ner i varv, eller så är det helgen på Ågrenska.. Hoppas er helg vart fin och lugn, och att ni skyddat er från solen starka strålar. Kram

20130602-172502.jpg

Min underbara son

Min starka son
Min starka son

Jag har ofta skrivit om min sons svårigheter och hur mycket som helst om vilka problem som han ofta möts av på grund av andras svårigheter för hans Asperger och Adhd. För det är inte han som lider av dessa funktionsnedsättningar, han får mest problem för dessa av andras svårigheter att förstå honom, nu menar jag inte att alla ska ta reda på just allt om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar men försök att ta till dig om du inte vet och försök att förstå att även om det inte syns på utsidan så finns det..

Det bästa med sonen är hans styrka att klara av allt på ett makalöst sätt!

Han är för det mesta glad och snäll mot nästan alla, det är som om han ibland inser andras brister på kunskapen om honom och hans NPF 😉 Hur många barn i hans ålder klarar detta? Jag kan bli arg för att han blir dåligt bemött medans han på något vis efter ett tag borstar av sig det och fortsätter, kanske något mer försiktigare men ändå fortsätter han klättrandet uppåt!

Jag önskade att jag hade hans styrka att förlåta dessa otroligt dumma människor som ibland kommer i hans väg. Min son är styrka som bara fortsätter!

Visst kommer min rädsla om hans framtid att finnas hos mig, och han kanske inte kommer att planera framåt som många av oss gör, han ser inte från det perspektivet, han lever oftast just nu, viist vissa skulle kanske säga att det är en brist, men jag tror att han gör det för att orka ta steget framför sig ibland och det är också en styrka, vi andra borde lära oss av dessa otroliga barn och så klart vuxna!

Jag tror inte att vi får barn hur som helst, utan oftast är de här på vår lilla jord för att lära oss vad vi kanske glömt eller saknar, vad tror du? Ska vi inte lyfta upp dessa små underbara ungar i stället för kräva en massa av dem i stället? Jag har inga minnen av mina föräldras krav på mig och min syster, kanske för att vi växte upp på 70-talet och de levde nog upp till detta sätt att se på barnuppfostran. Vi blev inte curlade vi fick ansvar med modifikation 😉 Vi hade tider att sköta och bredvid dessa så fanns de oftast där som ett bollplank för händelserna som uppkom men de pekade inte med handen och visade oss vägen. Jag tror att så fort du ser ditt barn för styrkorna ger det denna underbara varelse en styrka som kommer innefrån och med lite ledning kommer längre än med piskan… Ska vi ge våra barn styrkan att klara av det som finns framför dem så borde de vara starka i sig själv först!

Jag hoppas att ni får en underbara dag För det ska jag ha 🙂 Jag ska iväg och fotografera och mysa av min ensamhet då sonen i stället får träna på kortis att vara med andra än sin tråkiga mamma 😉

20130308-182704.jpg