Varför allt stress på allt…?

Jag överlevde denna julen! På något vis gjorde jag det. Är ju egentligen inte så förtjust i detta sedan jag insåg att vi två är ensamma. Kanske är det för att jag alltid måste vara den som ber om att få fira den med någon, för sonens skull. Förra året så var vi ensamma, men det är ju inget annorlunda mot andra helger..  För en ensam jul med mig, blir ju som en vanlig helg eller ledighet med mamma.

När jag var lite så var julen både bra och dåliga minnen, inget som jag vill gå in på, men jag minns att det var något magiskt, visst vid 12-13 års åldern, så hade det mesta gått över då det gällde magiskt, men innan det så trodde jag verkligen på tomten och myste verkligen natten till julafton ;)Jag hoppas jag gett min son den typen av minnen nu när sonen blivit gammal nog.. Jag vet egentligen inte hur han tänker om denna årstiden… Han är ju inte den som pratar i onödan…

Jag har aldrig förstått detta tjat om julstress…? Detta är ju egentligen något som man gör själv, det är ju inte egentligen inte julen som är stressig, eller hur..?

Kreditkorten är övertrasserade, små nya banklån inför denna helg har gett nästan alla magsår och sömnlösa nätter till säkert  sommaren.. För ska vi verkligen behöva fira julen på detta vis.. Det sitter många barn hemma dessa dagar med mor och far och oftast nästan alla vuxna på julafton berusade, för det dricks en massa senare.. Vem tänker på detta..? Vem är julen för egentligen..?

Det kan debatteras så huvuden snurras hela varv vart det kommer från och varför.. Men vi lever nu.. Eller hur..? Många tränger ihop hela släkten bara för att vi måste.. Varför? Ofta så är inte morbro och moster eller farmor eller syster såta vänner och alla får lida för att alla ska trivas.. Varför gör man så? Barnen ska vara trevliga men de får äta hur mycket socker, det är ju ändå jul… men en socker kickad unge är aldrig trevlig..IMG_2412

Sedan är ju egentligen inte julenstressen värst, utan själva mellandagsrean… Vem ger sig ut på stan denna dagen frivilligt..? Det som detta handlar om är att affärerna måste bli av med det som de beställde inför julen, de måste bli av med skiten så de kan köpa in nytt inför nästa år… Så de dumpar priset, jag som ensamstående tycker om dessa dagar (om jag slipper följa med till stan) För får sonen pengar så kan han handla det där som som annars kostar skjortan med de julpengarna som han fått på julafton.. Som tur blir han ofta helt ställd i själva affären då han står där, för egentligen kostar den inte så mycket mindre (enligt honom) och han vet att pengarna tar slut på något vis i alla fall..

Jag får panik i stressade miljöer, avskyr då alla måste trängas/knuffas, och sonen verkar bara stänga av just i det ögonblicket, fast jag vet att han får någon slags utbrott senare, som jag så klart får ta hemma… Kanske är det jag just nu, har lite svårt att ha koll på hur jag reagerar egentligen, är nog ganska dum då det gäller mig och mina känslor…

Men på något vis så har det vart en lugn jul för oss, för som alltid nu för tiden så har jag inga större förväntningar på att vi ska ha det som på filmer eller  böcker… Vi har det som vi vill ha det, på vårt vis och visst är det inte med en massa folk, men någon får alltid fira med oss om de vill.

Nu i mellandagarna, hoppas jag att vi kan bjuda lite folk till oss för en mini jul, någon av våra vänner som vill träffa oss också, jag har hopp och varför ge upp de 😉

Hoppas er jul var bra och god fortsättning

IMG_1881

 

Julbordet, en väldigt gammal tradition som går tillbaka till vikinga tiden..

Midvinterblot

Därifrån fick vi dopp i grytan…

//Doppet i grytan är kanske det allra äldsta inslaget i julbordet. Det har funnits med mycket, mycket länge … det vi vet är att det rör sig om en blandning av hedniska och kristna inslag. Under hednatiden utnyttjades grisens alla delar, och förutom doppet är sannolikt olika typer av julkorvar och syltor de äldsta ingredienserna som fortfarande finns kvar. „  — Christina Fjellström, professor i måltidsforskning vid Uppsala Universitet.//

Så handen på hjärtat… Är det någon som vet detta då de sätter sig för att äta..?  Köttbullar och mycket av det andra kom mycket senare, köttbullarna bara för ca 45-år sedan..

Annonser

Snart är det visst jul…

Hmm snart är det dagen förre doppardagen. Och jag har knappt julpyntat här hemma, kanske för att vi faktiskt inte har så mycket sådant.. Efter hand som saker gått i sönder så harjul pengarna inte alltid räckt till för detta som faktiskt är framme i ca två månader.. Men jag vantrivs inte med det, jag blir bombaderad av att det är snart JUL hela dagarna på jobbet och senare på väg hem. Det är verkligen inte roligt att gå in på frölunda torg nu, det är som folk slutar att se sig omkring, den hysterin i deras ögon som lyser får mig att vilja springa så långt ifrån allt.. Kanske är det så att jag är lite mer extra känslig just nu eller så kanske jag alltid har känt så, vet faktiskt inte..
Mitt nya arbete går framåt, det är mycket att få ihop men jag trivs, det var idag en typisk måndag som fick mig att totalt vilja skrika högt, allt jag planerat fick läggas undan och jag fick snällt stressa runt med annat, efter fem timmar utan avbrott ramlade jag ut genom slutdörrarna och åkte hem.. Väl hemma så slocknade jag och vaknade med FEBER…! Nu är det bra, jag känner inget av och jag tror det var min kropp som tog över och däckade mig, jag känner mig inte sjuk, fryser lite, men inte dödar det mig 😉
Sonen har vart väldigt prövande den sista tiden (nu är jag extremt diplomatisk) alla svar är grymtningar och tykna, inget duger och jag är den värsta människan i hans liv (känns det som) han är arg nästan hela tiden och högljud, så förbannat högljud att jag faktiskt undrar om hörseln har pajat… Det har till och med flugit saker här hemma, japp jag har varit rädd för vad han ska göra.. Jag inser att jag har inte tid att vara sjuk just nu, måste ta tag i situationen innan det helt tappar kontroll.. Det är dessa gånger jag önskade att jag inte var ensam med honom, den där känslan av att känna mig oduglig, att inte räcka till. Fan det kom ju inte ut en manual med honom, just nu känner jag mig totalt okunnig hur man faktiskt styr en tonåring utan att det barkar åt helvete…
Nej jag tror vi behöver vår ledighet nu, att hitta tillbaka till varandra, jag får bli mer anträffbar igen, jag måste bara, just nu. För jag tror faktiskt han behöver mig mer än jag behöver mig (så att säga).
I morgon är jag ledig, eller rättare sagt ledig från den fysiska platsen, mobilen kommer att vara på, om något händer men inget som jag behöver åka dit för.. Jag ska njuta av den..
Det får visst inte bli så mycket av detta blogginlägg eftersom sonen vägrar sova i sitt rum, så nu är han här, ska avsluta med att säga.
God Jul på er alla där ute, snälla ta det lugnt och ta vara på varandra.

IMG_1881

När något fattas

Visst fick vi en jul med julmat och några julklappar, visst fick vi se Kalle Anka och hans vänner, äta julgröt i flera dagar och skinka till bara för några dagar sedan. Mitt i en av de varmaste jularna på 100-år, så varm att träden utanför har knoppar och vi ligger på plusgrader hela dygnet i veckor nu. Sonen var lycklig över sina klappar som jag och min familj kunde ge honom.

Ja vi (sonen och jag) har det snålt just nu, jag räknar konstantsläpp taget så vi inte går över samtidigt som jag försöker att skydda honom så gott jag kan. Men med barn så vet jag att han vet, att denna jul är annorlunda både familjemässigt och pengamässigt, någonstans i hans vackra oskyldiga ögon ser jag hans frågor. Som jag inte kan svara på..

Han känner att något fattas och lögner kan inte ge honom de svar han kräver. Han börjar växa upp med sanningen om vilka som verkligen finns för honom. Och jag tycker inte om sorgen i hans svarande blick. Han har insett att han inte har en hel familj och jag tror han insett nu att han aldrig haft det. Mycket har vart lögner som han använt för att ducka från sanningen, han inser att hur mycket han målar med skimrande färger så kommer det att lysa igenom, det mörka, det frånvarande de images3AD9KYS9som borde vart där hos honom, de vuxna som gav upp hans barndom.

De som valde att försvinna.

Det nya året ger mig en ny frihet att våga ge honom den verkliga sanningen om han frågar, för nu börjar mina svar att ta slut.

Vår jul går vidare till ett nytt år, som vi båda kommer att ta med varsamma steg, för nu är det först och främst skolan som ska ta min sons uppmärksamhet, han vet nu att mycket beror på honom, och jag kommer som vanligt att stå bakom honom och knuffa mjukt framåt, för med starka ben kommer man längre!

God fortsättning på er där ute20131216-160806.jpg