Lugn före storm #blogg100 

Jag är ingen metrolog, och ofta så visar ju inte appar och annat skit rätt 😦 så denna morgonen tog jag med paraplyn, även om det inte såg så mörkt ut. Och visst det stod 60% chans för regn oxå. Men jag tänkte ju som vanligt, att jag tar med paraplyn så blir det inget regn, för om jag skiter i det så blir det rena monsunen.  

Det gick ju fint, och smått het och totalt stillastående låg luften på förmiddagen. Jag körde på som vanligt, städade och ordnade en cykel som jag får i veckan, en som min chef ordnat. Är mycket glad över detta, då ett av mina områden ligger lite utanför den vanliga rutten och sparar mig mycket tid. 

Vid halv elva dundrade det till rejält och åskan var över oss plötsligt. Lika snabbt försvann den. Jag kan lova dig att jag var glad över att jag handlat migränmedicin och värktabletter under dagen. Gör det behövdes verkligen och jag slogs så klart ut totalt.

Nu väntar vi ett nytt oväder (enligt tidningen) vi får väl se, ibland blir det rätt 😉

Kram på er därute 

Annonser

Utslagen men inte nere

    Jag provade i alla fall! Jag kämpade mig upp med den där känslan att det var på gång. Men jag ville inte ge upp, jag trivs ju! Jag vill faktiskt iväg till arbetet. Så jag skippade allt som kunde göra det värre. Inget kaffe eller te. Lite vatten, frukost ville jag inte äta, för jag ville inte (om det skulle hända) kräkas på vagnen. 

 

Väl på jobbet blev det bara värre ju mer jag fortsatte med städet. Jag vet att det bara blir värre med fysisk aktivitet, men jag fortsatte. 

Klockan åtta började ansiktet att domna av, då insåg jag att, hur mycket ”lugna” andetag, så skulle jag inte klara av dagen. Och utan medicin var jag tvungen att försöka få en tid till läkare. 

Så nu har jag äntligen vaknat. 🙂 

Fick en tid i förmiddags så…. Jag fick balansera och följa fingrar, peta på näsan och slutligen bli av med några droppar blod innan den nykläckta läkaren gav med sig och fixade medicin. 

Migrän är inget att leka med. 

Kram  

 

Tog äntligen beslutet att…

20130416-192052.jpg

Ta en paus från de sociala medierna. Det är lite som att röka, svårt och nästan som abstinens från att inte vara uppkopplad hela tiden. Nu är jag inte ledsen för dem som försvinner för de som inte blev kvar på vän listan har jag nr till och ser fram i mot att kanske få en mer personlig kontakt med igen.
För det är lätt att tro att man är vänner även om man endast aldrig setts, eller om personerna aldrig vill ha någon mer privat kontakt. Behöver ta hand om mig nu och se vad som händer i stället 😉
Bloggen är så klart kvar måste få synas lite i alla fall 😉

Läkarbesöket kändes som ett polisförhör, at-läkaren verkar inte ha någon fin känslighet och han tyckte det var lättare att hela tiden fråga -vad vill du då? Sjuk fråga tycker, är man nere vill man inte känna sig skyldig till att försöka bli sjukskriven. När han frågade mig vad jag arbetade med sa jag så klart att det var städning -Ja då vill du väl bli sjukskriven (?) Jag blev så frustrerad av hans sätt att förutsetts att alla lokalvårdare inte tycker om sitt jobb. -Nej min unge herre (svarade jag han var fortfarande finnig) jag trivs med mitt jobb jag vill att du hjälper mig med min huvudvärk!
Ärligt jag tror han blev stött och bad om att få skriva en remis till sjukgymnast och ringa upp mig om två veckor för att se hur värken var ( om han, som han sa kunde störa mig i arbetet) med mer huvudvärk lämnade jag honom och gick hem arg, men kommer att gå tillbaka till min underbara arbetsplats för att få lite kärlek från människor som jag litar på 😉

Kram på er

20130416-191201.jpg