Skrämmande hur lätt det blir…

Förra veckan hade vi besök, sonen tyckte jag var väldigt ordentlig, visst det är jobbigt för honom då vi ändrar om i "folkmängd" i vår lägenhet. Mycket av hans rutiner blir störda, men jag tycker att det var en bra övning för honom, att det förändras i hans närhet i en miljö där han vet att jag är i.
Jag fick också en respit från ensamheten, det är ofta en svår sak att ta upp som vanligt, eftersom ingen av oss (sonen och jag) är sociala i privatlivet. Inget självvalt men på något vis blev det så. I alla fall, fick jag prata med en vuxen varje (nästan) morgon, det är intressant hur mycket det ger. Nu klagar jag inte! Jag är en vuxen människa och jag har valt att ha det på detta viset, men ibland inser man hur det skulle kunna vara och det är en intressant hur lätt det är att välja det som är lättast. Så tack ni som kom och umgicks lite med oss, kanske ses vi snart igen, vi gör inga måsten just nu.

Efter en längre tid (hmm ända sedan min första lägenhet) så har jag haft svårt att slänga saker. I min städning nu under försommaren, fick jag mig ett ryck och plötsligt så känns luften lite lättare runt omkring mig. Kläder i mängder, i säckar från källare och garderob fick flytta till secondhand, möbler som egentligen bara är i vägen och aldrig fått plats har blivit ved för någon annan. Mitt sovrum möblerades om två gånger innan jag insåg att sängen skulle tillbaka där den var från början. Ja.. ja.. jag kan själv inse att något blir bättre som det var. Jag fick en huvudgavel som blev gjord av pallar, detta gjorde att jag behövde ta bort en del möbler från sovrummet (inget som jag saknar faktiskt) Men det är tommare, mer golv, lättare att hålla ordning.
Sonen har inte haft några val med min städlust, men han har inte klagat. Jag tror faktiskt inte han skulle se något om jag inte berättade det för honom. Japp, på det sättet är han som de flesta killar/män. Där märks inte hans npf så mycket.. om jag inte rör datorn eller tv-spelen så klart 😉

Sonen kom in på andrahands valet på gymnasiet, lite tråkigt, då han aldrig var intresserad av någon annat än det första, men vi försöker så gått vi kan att se positivt på det hela. Som sagt det är skrämmande hur lätt det är ibland, i förändringar i ett hem med Npf-diagnoser, min son har haft en del denna sommaren och han har tagit dem bra, visst det är oroligt i början, men detta blir mitt sätt att hjälpa honom mot vuxenvärlden, där förändringar kommer vare sig han vill det eller inte 😉

Annonser

Tillbaka i Göteborg 

Idag var det gruppredovisning. Det sista som jag fick göra innan lunchen och resa hem. De andra fick snällt gå tillbaka och fortsätta med avslut för utbildningen. Jag kommer sakna dem. Vi var en bra grupp, även om vi kom från skilt olika arbetsområden och fackliga tillhörigheter då klicka vi nästan alla. 

Det bästa med det är att vi kunde hjälpa varandra att se det som vi missade själva i vårt arbetsmiljö arbete. En av de sakerna för mig var att instruktioner för olika arbetsmoment i lokalvård, med tanke på teknik och ergonomi inte är en självklarhet. Och det slog mig, hårt. Då en maskinoperatör börjar ditt arbete så finns det en checklista. Detta är för att inga skador ska hända. Bara för att vi städar och skadorna inte märks på en gång, så borde det redan i början finna rutiner som bankas in på en gång. Och då menar jag både för dem med utbildning och utan. För även med utbildning så är det lätt att ”glömma” då tidspressen ökar. Vi ”ska ju bara” så att säga. 

Hmm återkommer med detta då jag funderat ut hur jag kan jobba med det.. 

Taxin kom i alla fall och hämta mig vid tolv och jag fick en ren guide som chaufför. Han berättade hela resan var vi var vad som fanns där, små anekdoter från sin tid som chaufför för äldre. Min resa till stationen gick fort och jag skrattade gott flera gånger. 



Väl framme var det bara att vänta på tågets avgång och mysa med att veta att i natt skulle jag få sova i min egna säng. (För den är faktiskt mycket skönare) 

Efter en händelsefattig resa så har jag äntligen landat här hemma. Jag kan verkligen tänka mig att gå på fortsättningskursen oxå. Men inte nu på en gång. Min verklighet kallar ju också 😉 

Kram från mig 

 

Levande död…. #Blogg100 dag 68

Min hjärna tog en paus igår, idag kan jag faktiskt räkna ut mindre matematiska problem, likt hur mycket kaffe till antal koppar 😉 visst febern är inte borta men jag tror att kroppen ändå hjälper en då det behövs… Idag har halsen blivit värre och just nu är det inte ens trevligt att dricka varma saker, allt känns som små gruskorn av glas 😦

När sonen kom hem igår var han inte glad över att se mig hemma innan honom, han vill ju inte att jag ska klaga på honom om han skulle spela direkt… Jag tittade stint på honom med mina febertrötta ögon och väste med nyvaken rös; -Två frågor har jag… Hur gick det i skolan, och vad vill du ha till middag.. Jag märkte på honom att han visste att dessa två frågor kanske skulle räcka ochontihalsen sedan kunde han göra det som han redan planerat på vägen hem… -Bra, vi hade nationella prov, middag kan jag handla så du kan vila… Han fick plus i kanten och jag släpade mig i säng och slocknade igen… Jo han var inne ett par gånger, tror han förstod att mamma faktiskt är sjuk….

Dessa gånger ser jag en kille som är fullständigt i kontroll över sig själv, dessa gånger då jag är riktigt borta kan min son vara väldigt lugn i sitt sätt att vara, han kan till och med vara hjälpsam utan att jag ber honom..

När han senare gick och handlade så köpte han cola (något som jag verkligen tycker om då jag är sjuk) den ungen vet hur en slipsten ska dras, jag älskar verkligen den sidan av honom…

Natten har vart tung, jag har en tråkig mardröm som förföljt mig sedan jag var liten, och alltid då jag har hög feber. Jag tänker inte berätta om den, men känslan är alltid total skräck och att inte ha kontroll, det finns egentligen ingen handling och sakerna ändras med åren men känslan som sitter i då jag vaknar är detsamma.. Jo en sak kan jag berätta för den återkommer, det är att allt är jättestort runtomkring mig. I mitt huvud vet jag att det är fel, men kan inget göra så jag sätter mig i ett hörn och blundar… Ni som kan drömtydning kanske har en aning om vad det betyder…?

Smått intressant att jag missade att det var uttagning till eurovison igår 😀 men tv:n var ju heller inte på mer än i bakgrunden av mitt sovande, ja! Jag tror om jag räknar rätt att jag sov i nästan 10 timmar i omgångar.. Lunchen jag tog med till jobbet hade jag på något vis fått i mig innan sonen kommit hem, så ätit har jag i alla fall innan jag åt det sonen handlat..  Men i morse fick jag reda på att Sanna gått vidare i alla, det var väll trevligt…

Nej nu orkar jag inte klaga mer… Har i alla fall tagit beslut att bli hemma resten av veckan eftersom jag faktiskt vill bli frisk fullt ut.. Ekonomin kommer inte bli trevlig nästa månad, hmm

 

Hoppas ni där ute mår lite bättre än mig? 20140505-145806.jpg

 

Så mycket o så lite som hänt

20140129-225152.jpg
Ryggen lyckades paja igen då kylan o snön kom… Ingen överraskning precis, men det känns inte som då jag söker i sjukvården, att de tar inte mina frågor på allvar!! För det är inte tyngden i arbetet som gör det utan min känsla är ”kylan”… Någon som vet..?
Sonen har klarat sig bra förutom de sista dagarna 😦 Han blev magsjuk i måndagsnatt och nu har vi vart hemma sedan dess. Trodde att vi skulle tillbaka till våra liv i morgon men sonen blev sämre efter lunchen o jag fick avboka allt som jag planerat. 20140129-230027.jpg Surt för i morgon skulle jag på apt med några av skolorna som jag har som skyddsområde. Det e inte ofta jag hinner träffa dem så jag hade verkligen velat träffa och prata med dem inför de nya nomineringarna 😦 Ibland känns det inte som om jag hinner med något.

Så med all tid hemma har jag hunnit med att (känns det som) se alla filmer jag kunnat 😉

Sonen har vart lugn men det tror jag är för att orken inte finns för tillfället att studsa omkring 😉
Har tråkigt nog insett under de senaste månaderna att han kanske lider av migrän 😦 han har haft episoder av väldig huvudvärk där han blivit ljus & ljudskygg.
Innan magsjukan fick han en som nästan skrämde skiten ur mig, hade planerat ta med honom till läkare dagen efter men eftersom vi blev hemma med maginfluensa så fick jag skjuta på det, tills han mår lite bättre.

Japp lite av det som hänt och händer, livet går vidare….
Kram

20140129-230825.jpg