Trött i hjärnan #blogg100

Ibland tar vissa dagar ut mig totalt. Visst jag städar ju inte på måndagar, men det är ofta den där sociala biten som kan få ner mig på knäna. Jag ser aldrig då det kommer, och det har inget att göra med att det är för mycket att göra eller något som är fel. Idag har jag haft en riktigt bra dag, mycket skratt och massa trevliga samtal och kamraterna på sektionen. Vi lyckades till och med med ett möte med duktiga skyddsombud, som jag är överlycklig över att få arbeta med 😉 


Jag funderar om gårdagen som var ganska stressande med födelsedagsbjudningarna, dessa söndagar som annars är väldigt lugna för mig och sonen. Ja han kunde ta det lugnt idag och till och med i morgon, då han har studiedag dessa dagar. 

Sedan är det såklart lördagen som blev senare än tänkt, vi gick ju på en konsert som inte började förrän vid midnatt, och jag ramlade i säng vid två tiden den natten..? 

Kan det vara därför jag känner mig som en urvriden trasa? 

Mycket som hänt, mycket som jag aldrig gör, många människor… När man slänger sig in i något nytt, tar det nog på krafterna till slut. Vilken tur att jag har migränmedicin hemma, och en härlig säng 😉 

Kram på er därute 

Annonser

Ibland blir jag så rörd över de som finns i mitt liv. #Blogg100

Sedan tre veckor tillbaka har jag insett att jag visst har de där vännerna som finns där då det kniper till. Då jag och sonen blev sjuka under vecka 7 fick vi hjälp med inhandling av diverse matvaror och idag blev jag glad över de vänner som jag lärt känna i mitt fackliga arbete. 

Idag var det Ao-dag med ett flertal av de arbetsplatsombud som arbetar för medlemmarna. 
Efter någon timma in på dagen försökte jag få kontakt med sonen som låg hemma och var sjuk. Ingen kontakt och jag började stressa upp mig, eftersom samtidigt som det var en viktig dag för mig, så kommer så klart familjen först. Så efter ett samtal till ett av ombuden (som jag visste hade tillgång till bil) så blev jag hämtad och körd hem.  

 Och där låg sonen utslagen i min säng och jag springer in och så klart väcker honom på ett kanske inte så milt vis 😦 Han satte sig i alla fall upp sig till slut och insåg väl att mamma stod mitt på dagen framför honom. Stackaren hade ganska hög feber så jag pratade lite med honom och fick i honom febernedsättande. Sedan letade vi efter hans mobil som vi till slut hittade under honom 😀 Han hade somnat på den.. 

I alla fall drog vi snabbt tillbaka till Ao-dagen och jag smsade sonen varje timma senare. Insåg ganska snabbt att i morgon blir en dag hemma med killen och massa mys i stället. 😉 

Underbara vänner tack som senare frågade mig hur sonen mådde. Konstig känsla det är att inte vara van vid att någon faktiskt skänker en tanke åt mitt håll och på vad som händer. Hmm


Kram från mig  

 

Tillbaka i Göteborg 

Idag var det gruppredovisning. Det sista som jag fick göra innan lunchen och resa hem. De andra fick snällt gå tillbaka och fortsätta med avslut för utbildningen. Jag kommer sakna dem. Vi var en bra grupp, även om vi kom från skilt olika arbetsområden och fackliga tillhörigheter då klicka vi nästan alla. 

Det bästa med det är att vi kunde hjälpa varandra att se det som vi missade själva i vårt arbetsmiljö arbete. En av de sakerna för mig var att instruktioner för olika arbetsmoment i lokalvård, med tanke på teknik och ergonomi inte är en självklarhet. Och det slog mig, hårt. Då en maskinoperatör börjar ditt arbete så finns det en checklista. Detta är för att inga skador ska hända. Bara för att vi städar och skadorna inte märks på en gång, så borde det redan i början finna rutiner som bankas in på en gång. Och då menar jag både för dem med utbildning och utan. För även med utbildning så är det lätt att ”glömma” då tidspressen ökar. Vi ”ska ju bara” så att säga. 

Hmm återkommer med detta då jag funderat ut hur jag kan jobba med det.. 

Taxin kom i alla fall och hämta mig vid tolv och jag fick en ren guide som chaufför. Han berättade hela resan var vi var vad som fanns där, små anekdoter från sin tid som chaufför för äldre. Min resa till stationen gick fort och jag skrattade gott flera gånger. 



Väl framme var det bara att vänta på tågets avgång och mysa med att veta att i natt skulle jag få sova i min egna säng. (För den är faktiskt mycket skönare) 

Efter en händelsefattig resa så har jag äntligen landat här hemma. Jag kan verkligen tänka mig att gå på fortsättningskursen oxå. Men inte nu på en gång. Min verklighet kallar ju också 😉 

Kram från mig