Skillnaden mellan en framgångsrik person och andra är inte en brist på styrka, inte en brist på kunskap, utan snarare en brist på vilja.

Den blomstertid har kommit och sonen går ut grundskolan i morgon.

På något vis är det som om jag inte kan få in det i mitt huvud han går ut nian!  

Fem av dessa nio en lång kamp för att han ens ska få gå i en skola som försökt att tugga sönder honom långsamt. De där nätterna som jag grät för att jag var ensam emot denna lagliga kränkning mot mitt egna barn. De där mornarna som jag hatade att lämna honom där för att jag inte hade något val. De där samtalen om att han lämnat skolan, eller den gången då de glömt av honom ute i hallen för ingen orkade med honom. Och så undrade de varför han var tvär och inte LITADE på någon vuxen i skolan. 

Jag har haft tre orosanmälningar på mig, jag har suttit på massa möten med skola, habilitering, bup, socialtjänsten. Läkare som velat en massa, rektorer som ljugit mig rakt upp i ansiktet, lärare, specialpedagoger och till och med måltidspersonal för att förklara varför han inte klarar av att äta visa saker. Jag har blivit hemringd då han svullnade upp av ett djävla äpple och de la honom i ett eget rum för att inte störa de andra barnen under mellanmålet med frysta ärtor på hans ansikte! Jag fick själv bära ut honom i en taxi som jag ringde för att skynda mig till akuten

Han har anmälts för att han försvarat mindre barn på skolgården, blivit mobbad av andra barn för han verkade så annorlunda… 


Det är som att komma ur en dvala och inse att visst fan klarade han av det, jag skulle vilja att han hade på sig en tröja som sa, -Ni försökte men titta jag överlevde. 


Min son går inte ut med ett helt slutbetyg, min son går ut skolan som en stark ung man fastän han inte har detta, och jag är förbannat stolt över honom!! 


Jag vill i slutet tacka underbara g-verksamheten som tog emot en trasig kille med inget förtroende till vuxna, ni gav honom en chans att få blomma ut, jag vill också tacka alla underbara pedagoger och elevassistenter för det jätte jobbet ni gjort och gör för våra npf-barn, ni är hjältarna i min och sonens sista fyra år, hade jag inte kämpat så hårt för att få honom till er så vet jag inte vart vi hade varit någonstans. Ni är i mitt tycke helt underbar!  


Kram 

Förvirring är första steget på väg mot något nytt #Blogg100 

Jag har en dator 🙂

Men nu är det så att sedan min andra dator slutade att fungera, så blev jag på något vis van vid att inte ha tillgång till en. Det tog mig några månader innan jag handlade en ny, mest för ekonomin inte tillät det. 

För det är ju så att plattan och telefonen nästan är för lätta att använda i stället.. Det är ju så att nästan allt kan du ju göra med dem, eller hur. Jag börjar smått fundera på när datorer kommer att försvinna.. Den som min son använder är mest för spel och redigering. Hmm

Kram  034

Vad är vackert, vad är fult? #Blogg100

Jag har mycket intressanta tavlor i mitt hem. För det första är jag ingen samlare utan de har kommit till mig utan att jag letat. Sedan om de är dyrabara eller bara planscher som är inramade gör mig inget. De har funnits med i flyttar och på många olika väggar. 
Vad är egentligen vackert att se på? 


kram från mig  033

Många hårfärger blir det #blogg100 97

Det sista året har jag verkligen insett att vanligt brunt/rött/blont alltså helfärgat inte verkar längre gälla. Visst vet jag att det har vart länge nu, man färgat för många yngre mörkt i botten och ljust i topparna (likt utväxt). 

bilderna är från nätet
Jag har vänner som innan detta ”mode” har färgat håret i många färger, och alltid tyckt att dessa kvinnor vart så olika mot oss ”vanliga” hårfärgare.. Nu är det mängder med olika färger som gäller, på vagnen kan jag ofta se unga tjejer och killar som nu har både grönt/blått/rosa i sitt hår. Ofta bilder på rent grått med olika blandningar till detta.  

bilder från nätet
Jag själv har alltid slagits med grått i håret, hittade mitt första redan i 20-års åldern. Därför har jag aldrig haft något emot färg, visst det har varit med ”vanilj” om jag gjort något mer än en färg, så har det vart slingor. Kan vara för att jag själv färgat mitt hår och då är det enklare att ta det lättaste. Visst.. Det går inte snabbt då man gör slingor på sig själv då jag hade midjelångt, men det gick, tog ett par timmar 😉 

Så nu önskade jag mig att jag oxå hade kunnat få till en färg som faktiskt kunde vara lätt att hålla, men ändå med lite fart i, fattar du vad jag menar. 

Medan jag funderar på vad och om, så vill jag ändå bara applådera alla er som vågar och har råd att följa detta underbara mode, ni är inspirerande och ger denna medelålders tanten hemliga drömmar om grå/lila eller grå/blått till och med grå/vitt. Kanske, kanske inte.. 


Kram 

 

Funderingar #blogg100

I de sista veckorna har det hänt en massa, ofta har jag gått undan för min ork inte är lika stark. Några gånger rutit till och då har den stackarn fått ta mer än vad personen egentligen behövt ta. 

Så nu funderar jag faktiskt på det där med dem som är duktiga på retorik eller svar på tal. Aristoteles förklarade retorik på detta vis. 

”konsten att vad det än gäller finna det som är bäst ägnat att övertyga”

En vän sa till mig för flera år sedan att hon tyckte det var roligt att jag kunde ge snabba svar tillbaka om något som jag inte höll med om. Mina repliker kunde därmed vara ganska övertygande. Och ibland till och med dräpande. Ingen körde ”över” mig, så att säga. Idag undrar jag vart den kvinna tog vägen.. 

 Visst var det roligt att jag ansågs vara så kvick och vältalig. Idag undrar jag om det var mitt sätt att finna någon balans i mitt kaos i huvudet. Att jag på något vis blev för bestämd i mina åsikter att jag inte kunde se en mellanväg i diskussion. 
När jag började få mina panikattacker och långa stunder av ”ingenting” i huvudet. (För i mitt huvud var det inte mörkt den perioden utan mer blankt. ) Som om jag bara inte mäktade med och kroppen då tog tag i spänningarna i stället för hjärnan. Värre var det då kroppen gav upp och jag bara inte orkade med något alls. 

Efter denna sista period som varade länge,  (tror egentligen inte att jag kommit ur den, men är på god väg) har jag insett att det där med snabba repliker på något sätt försvunnit. 

Svar på tal

”Har du ADHD? Det märks inte” (Eller andra osynliga funktionshinder)

– Är du en trevlig person? Det märks inte!

– Det är därför det kallas osynlig funktionsnedsättning.
– Skulle det där vara en komplimang?
– Ja, men jag tar bara fram den ibland.
– Ja, men jag visar den bara för special personer. 
– Nej, det är sant, det märks inte. 
– Du märker den inte, för du lever inte med den. 

– Ja det har jag. Men den gömmer sig under Harry potters osynlighetsmanteln 

Så var det retorikerna som dog i mig, eller den där med ”svar på tal” människan? För visst är jag duktig på att svara i en fråga då jag fått lite tid. Det kommer inte lika snabbt som förut.. Hmm..

Nu så märker jag att i mitt fackliga arbete hur mycket jag behöver öva upp detta igen. Sedan kanske den egentligen inte är mer eller mindre utvecklad, men som med allt som vi gör, borde studeras för hjärnans kapacitet gör ju att vi alla aldrig slutar att lära oss. 

Funderingar fortsätter 😉 

Kram