Att stänga dörrar hjälper inte.. Jag vet

Det var ett tag sedan, efterdyningarna av ett svårt slag fick mig på backen igen. Som om jag inte egentligen kunde räkna alla slag som kommit den sista tiden…

Men igen så är jag sjukskriven, visst det är på 50% men jag är inte till arbetsmarknadens tillgänglighet.. Hur slår man bort det som du inte vill ta tag i?

Mitt år var bra, jag fick min skuld betald, på arbetet blev det bättre, jag tog på mig mer på sektionen, jag vågade släppa in familj och nya vänner… Vad gick fel? Det där jag talar om men egentligen inte har minnen av, min tid för allt för länge sedan… Hoten, den psykiska våldet, den fysiska, rädslan, ensamheten.. Det där jag inte minns.. Det kommer upp då det brister i sömmen.. Jag ler på det ställen där de inte vet, jag ler, där de vet… Jag vill inte vara svag! Vänner lämnar, jag är inte glad, jag ska inte störas, jag är fragil! Skitsnack!

Jag är less på att vara ensam om det som jag känner… 

Läkaren frågade mig det sista i vårt samtal: Är du självmordsbenägen? Vad svarar man på det, det är väl klart att jag inte är det! Jag har för mycket att leva för, jag har flera år att leva för, jag har det enda som räknas….min son! Men så klart inget som finns för mig… Det är det som han hör, vem finns för dig Anne? Jag småler.. jag är ensam, varför ta för stora bett, det är jag inte värd…

Du är inte ensam av att vara ensam, nej det är jag inte, så varför gör det mig så förbannat svag nu då? Jo enligt de experter jag talat med så har jag inte, egentligen bearbetat det som hände mig, sista gången hade jag bråttom tillbaka, sista gångens svaghet gjorde att jag nu vaknar upp med hjärtklappning, panik, som endast kan just nu avhjälpas med medicin och terapi.. Och mitt i allt så är det jul..

Att bara prata trodde jag var det som behövdes, att minnas var inget jag egentligen ville. Hjärnan stänger av det den inte kan bearbeta, en skyddsmekanism, men nu med medicin, terapi, och allt för lite pengar, så ska jag på något vis ta mig tillbaka till de levande… Och jag slåss varje minut, för gör jag fel, säger fel, så bryter jag ihop, jag orkar inte fler ord om mina tillkortakommanden, jag kan inte ta dem just nu, ledsen..

Att leva med mitt liv, ska ju göra mig stark, inte svag..

Med detta vill jag önska alla de som ger mig styrka en varm önskning av God Jul och Gott Nytt År

Kram 

Annonser

Frustrerande #blogg100 99

Jag mår bra! Jag är pigg/glad faktiskt väldigt nöjd med livet..! 

Det är därför det känns så frustrerande då kroppen inte vill vara detsamma 😦
Magen är bättre, ryggen är också bättre, men bara då jag antingen inte äter eller går/sitter/står för mycket.. Det är som en käftsmäll varje eftermiddag/kväll. Antingen så har jag jag massa ”krampande/ryckande” muskler i höfterna med en trevlig tarmvred.. 

Det är så frustrerande just nu! 

Idag är det tredje gången på vårdcentralen på 8-dagar, och 300kr fattigare (om jag inte räknar medicinen) suck…
Jag tycker inte om att vara här! Det är inga otrevliga människor här, nej det är inte det. Utan mer patienterna som sitter runt omkring mig. Det är ofta äldre kvinnor/män som sitter och pratar med varandra om sina smärtor och inte att glömma hela listan av alla mediciner som de så klart drar upp i en plastpåse. De pratar om bara sjukdomar.. Trött på att lyssna på sjukdomar, så hörlurar på och lyssna på bok samtidigt försöka ha koll på vem som ropas upp varje gång en blåklädd person går förbi väntrummet.

Nu är det inte så att jag tycker illa om personer som är äldre, det är bara detta med jämförandet som de håller på med.. 
Kanske går min frustration ut över dessa kvinnor och män? Kanske orkar jag bara inte med att inse att jag faktiskt inte är frisk? Kanske inte! Vem vet?

Nu är jag i alla fall sjukskriven veckan ut, väntar bara på kallelse på remissen som sändes i fredags.. 

Jag tar en dag i taget, vad mer kan jag kräva av mig själv.. 

Kram på er 

Varför allt stress på allt…?

Jag överlevde denna julen! På något vis gjorde jag det. Är ju egentligen inte så förtjust i detta sedan jag insåg att vi två är ensamma. Kanske är det för att jag alltid måste vara den som ber om att få fira den med någon, för sonens skull. Förra året så var vi ensamma, men det är ju inget annorlunda mot andra helger..  För en ensam jul med mig, blir ju som en vanlig helg eller ledighet med mamma.

När jag var lite så var julen både bra och dåliga minnen, inget som jag vill gå in på, men jag minns att det var något magiskt, visst vid 12-13 års åldern, så hade det mesta gått över då det gällde magiskt, men innan det så trodde jag verkligen på tomten och myste verkligen natten till julafton ;)Jag hoppas jag gett min son den typen av minnen nu när sonen blivit gammal nog.. Jag vet egentligen inte hur han tänker om denna årstiden… Han är ju inte den som pratar i onödan…

Jag har aldrig förstått detta tjat om julstress…? Detta är ju egentligen något som man gör själv, det är ju inte egentligen inte julen som är stressig, eller hur..?

Kreditkorten är övertrasserade, små nya banklån inför denna helg har gett nästan alla magsår och sömnlösa nätter till säkert  sommaren.. För ska vi verkligen behöva fira julen på detta vis.. Det sitter många barn hemma dessa dagar med mor och far och oftast nästan alla vuxna på julafton berusade, för det dricks en massa senare.. Vem tänker på detta..? Vem är julen för egentligen..?

Det kan debatteras så huvuden snurras hela varv vart det kommer från och varför.. Men vi lever nu.. Eller hur..? Många tränger ihop hela släkten bara för att vi måste.. Varför? Ofta så är inte morbro och moster eller farmor eller syster såta vänner och alla får lida för att alla ska trivas.. Varför gör man så? Barnen ska vara trevliga men de får äta hur mycket socker, det är ju ändå jul… men en socker kickad unge är aldrig trevlig..IMG_2412

Sedan är ju egentligen inte julenstressen värst, utan själva mellandagsrean… Vem ger sig ut på stan denna dagen frivilligt..? Det som detta handlar om är att affärerna måste bli av med det som de beställde inför julen, de måste bli av med skiten så de kan köpa in nytt inför nästa år… Så de dumpar priset, jag som ensamstående tycker om dessa dagar (om jag slipper följa med till stan) För får sonen pengar så kan han handla det där som som annars kostar skjortan med de julpengarna som han fått på julafton.. Som tur blir han ofta helt ställd i själva affären då han står där, för egentligen kostar den inte så mycket mindre (enligt honom) och han vet att pengarna tar slut på något vis i alla fall..

Jag får panik i stressade miljöer, avskyr då alla måste trängas/knuffas, och sonen verkar bara stänga av just i det ögonblicket, fast jag vet att han får någon slags utbrott senare, som jag så klart får ta hemma… Kanske är det jag just nu, har lite svårt att ha koll på hur jag reagerar egentligen, är nog ganska dum då det gäller mig och mina känslor…

Men på något vis så har det vart en lugn jul för oss, för som alltid nu för tiden så har jag inga större förväntningar på att vi ska ha det som på filmer eller  böcker… Vi har det som vi vill ha det, på vårt vis och visst är det inte med en massa folk, men någon får alltid fira med oss om de vill.

Nu i mellandagarna, hoppas jag att vi kan bjuda lite folk till oss för en mini jul, någon av våra vänner som vill träffa oss också, jag har hopp och varför ge upp de 😉

Hoppas er jul var bra och god fortsättning

IMG_1881

 

Julbordet, en väldigt gammal tradition som går tillbaka till vikinga tiden..

Midvinterblot

Därifrån fick vi dopp i grytan…

//Doppet i grytan är kanske det allra äldsta inslaget i julbordet. Det har funnits med mycket, mycket länge … det vi vet är att det rör sig om en blandning av hedniska och kristna inslag. Under hednatiden utnyttjades grisens alla delar, och förutom doppet är sannolikt olika typer av julkorvar och syltor de äldsta ingredienserna som fortfarande finns kvar. „  — Christina Fjellström, professor i måltidsforskning vid Uppsala Universitet.//

Så handen på hjärtat… Är det någon som vet detta då de sätter sig för att äta..?  Köttbullar och mycket av det andra kom mycket senare, köttbullarna bara för ca 45-år sedan..

Ibland tar bara orken slut….

Ibland tar orken slut…. –FIXA EN TAXI!!!!!! NUUUUU!!! FÖR HELVETE!!!!!! Jag stod bara och tittade på honom första gången han skrek orden, sedan tog min ork slut och alla mina pedagogiskt tänkbara ord… -NEJ! Sedan fortsatte det framför elever, personal och föräldrar… sonen var helt slut och jag vände på klacken och lämnade kvar honom i aulan, visste han skulle följa med till slut ändå… frustrerad

Kvällen började bra, sonen hade sett fram i mot soarén som skolan ordnat, han skulle både vara sjunga och presentera alla de första akter med en vän från skolan. Han var redan på väg till skolan uppe i varv och jag försökte ge honom så mycket plats som jag kunde i den packade vagnen.. (kan ju vara därför han inte ville åka tillbaka hem med en) jag förstod att han var nervös men lugnade ner honom med att vara sig själv och bara ha roligt..(visst inget jag lyssnade själv på då jag var ung på scen, men försöka går ju)

Presentationen gick jättefint för båda killarna, han sa att de själva hade fått skriva skämten så han hade redan innan kvällens soaré sagt till mig att han skulle vara rolig.. Jag älskar verkligen hans kärlek till scenen, något som jag själv älskade vid hans ålder och det är roligt att följa honom i hans väg att finna sig själv däruppe i strålkastarljuset 🙂

Kvällen flöt på och när de andra killarna tog över mikrofonerna efter sonen och klasskompisen fick jag höra så fort jag letade upp honom i mörkret av salongen för att gratulera honom, att nog kunde jag fixa vatten för han var sååå varm nu.. Jag orkade inte diskutera, att man kan säga tack och sedan bara fråga snällt, såg på honom att han redan var väldigt uppe i varv…

Efter sista akten så stack jag snabbt iväg för att hämta jackor och lyckades få ett paraply av en pedagog så jag endast behövde ta på oss kläderna och dra så fort han kom ut.. Han kom aldrig så jag fick försöka ta mig förbi alla som var på väg ut för att leta upp honom. Där stod han och tittade efter mig med en mörk blick och jag tog ett djupt andetag och gick fram till honom… -Jag tänker inte åka vagn hem! star

Jag själv under dagen hade tid hos läkaren, väl framme på vårdcentralen så får jag snällt vända tillbaka för jag var visst en dag för tidig 😦 Så ni kan förstå att min dag inte slutat på bästa viset. Nu är jag slut, helt slut, även om jag inte talade med många så tog det musten ur mig. Sonen sitter och tittar på tv, innan läggdax.

Jag måste avsluta med att  ge honom en stor eloge! Han var helt medicinfri ikväll, något som jag vill att han ska var, för han måste lära sig själv (såklart med hjälp av mig) att finna lugnet då hela världen trummar med bongotrummor och alla intryck är förhöjda. Han lugnade ner sig snabbt på vagnen hem, så en korv med bröd plus en pucko och kille hade helt glömt sitt lilla utbrott. Ni som har barn med Npf vet vad jag talar om, ni som inte vet…. Nja… just nu orkar jag bara inte förklara…

Lite från oss idag 😉

Kramar i mängder och tack alla underbara elever som gav oss bra musik ikväll!20140505-145806.jpg

Varför hann jag inte svara..? #Blogg10 dag 70

När telefonen ringde igår så hann jag inte fram innan sonen tog tre långa kliv och svarade –Jag här, vem där..? Jag smålog lite vid hans sätt att svara eftersom han visste att det INTE ska ringa på telefonen efter 21, så klart ville han att personen borde veta att han inte var glad…besviken

Sedan föll hans mask, han mimade namnet på personen och började prata med henne. -Uhm hum hum, hans glada min var som bortblåst och sedan sa att han högt, -de kommer inte, hans underbara röst var klar men ögonen avslöjade ledsamheten, han ryckte på axlarna och fråga om de ändå kunde skicka ett kort, sedan om hon visst… om hans pappa skulle komma… hon visst inte.. han gav mig telefonen och gick och la sig bredvid mig. Och sucken var lång, tyst och tung när han vände sig om mot väggen…

Ingen från hans fars släkt skulle alltså komma insåg han och jag försökte muntra upp honom med alla andra som skulle ramla in nästa lördag.. som tur fick jag honom på bättre humör innan jag hörde hans andetag jämnas ut och han somnade…

Har ingen lust att skriva mer idag…

Kram 20140505-145806.jpg