Ibland blir jag så rörd över de som finns i mitt liv. #Blogg100

Sedan tre veckor tillbaka har jag insett att jag visst har de där vännerna som finns där då det kniper till. Då jag och sonen blev sjuka under vecka 7 fick vi hjälp med inhandling av diverse matvaror och idag blev jag glad över de vänner som jag lärt känna i mitt fackliga arbete. 

Idag var det Ao-dag med ett flertal av de arbetsplatsombud som arbetar för medlemmarna. 
Efter någon timma in på dagen försökte jag få kontakt med sonen som låg hemma och var sjuk. Ingen kontakt och jag började stressa upp mig, eftersom samtidigt som det var en viktig dag för mig, så kommer så klart familjen först. Så efter ett samtal till ett av ombuden (som jag visste hade tillgång till bil) så blev jag hämtad och körd hem.  

 Och där låg sonen utslagen i min säng och jag springer in och så klart väcker honom på ett kanske inte så milt vis 😦 Han satte sig i alla fall upp sig till slut och insåg väl att mamma stod mitt på dagen framför honom. Stackaren hade ganska hög feber så jag pratade lite med honom och fick i honom febernedsättande. Sedan letade vi efter hans mobil som vi till slut hittade under honom 😀 Han hade somnat på den.. 

I alla fall drog vi snabbt tillbaka till Ao-dagen och jag smsade sonen varje timma senare. Insåg ganska snabbt att i morgon blir en dag hemma med killen och massa mys i stället. 😉 

Underbara vänner tack som senare frågade mig hur sonen mådde. Konstig känsla det är att inte vara van vid att någon faktiskt skänker en tanke åt mitt håll och på vad som händer. Hmm


Kram från mig  

 

Annonser

När vardagen får ta en paus 

Vid ett i natt kom sonen in till mig gråtandes och jätte varm. Stackaren hade fått väldigt hög feber. Så natten fick fortsätta med en kamin bredvid mig. Och några uppvaknanden innan väckarklockan påminde mig om att gå upp kvart i fem. 😦 Vi kan lätt säga att jag var smått trött… 

 

Jag möttes i alla fall av ett trevligt väder och lyckades ta mig till jobbet i tid och snabbt lära upp den vikarien som skulle ta över för mig. Innan jag fick möta upp sonen för att åka till sjukhuset och kontrollera hans öra (som vi bokat dagen innan) 

Jag var verkligen imponerad hur duktig han var men oxå lite rädd att detta skulle ta på hans krafter. 

Inget fel på örat och vaxet som täppte till togs bort med sug och vi åkte hem snabbt. 

Det roligaste var då jag krävde att han skulle lägga sig och vila, var att han sa att han skulle smyga sig iväg ( för mamma skulle säkert somna innan)  killen la sig bredvid mig och ca två minuter senare hade han slocknat. (Det gjorde jag med) 
Så nu ligger tempen på över 39 och min underbara son är totalt utslagen 😦 det finns inget mera att göra än att ta en liten paus från vardagen och ta hand om sjuklingen. 

Lite från sjukstugan kram