Att stänga dörrar hjälper inte.. Jag vet

Det var ett tag sedan, efterdyningarna av ett svårt slag fick mig på backen igen. Som om jag inte egentligen kunde räkna alla slag som kommit den sista tiden…

Men igen så är jag sjukskriven, visst det är på 50% men jag är inte till arbetsmarknadens tillgänglighet.. Hur slår man bort det som du inte vill ta tag i?

Mitt år var bra, jag fick min skuld betald, på arbetet blev det bättre, jag tog på mig mer på sektionen, jag vågade släppa in familj och nya vänner… Vad gick fel? Det där jag talar om men egentligen inte har minnen av, min tid för allt för länge sedan… Hoten, den psykiska våldet, den fysiska, rädslan, ensamheten.. Det där jag inte minns.. Det kommer upp då det brister i sömmen.. Jag ler på det ställen där de inte vet, jag ler, där de vet… Jag vill inte vara svag! Vänner lämnar, jag är inte glad, jag ska inte störas, jag är fragil! Skitsnack!

Jag är less på att vara ensam om det som jag känner… 

Läkaren frågade mig det sista i vårt samtal: Är du självmordsbenägen? Vad svarar man på det, det är väl klart att jag inte är det! Jag har för mycket att leva för, jag har flera år att leva för, jag har det enda som räknas….min son! Men så klart inget som finns för mig… Det är det som han hör, vem finns för dig Anne? Jag småler.. jag är ensam, varför ta för stora bett, det är jag inte värd…

Du är inte ensam av att vara ensam, nej det är jag inte, så varför gör det mig så förbannat svag nu då? Jo enligt de experter jag talat med så har jag inte, egentligen bearbetat det som hände mig, sista gången hade jag bråttom tillbaka, sista gångens svaghet gjorde att jag nu vaknar upp med hjärtklappning, panik, som endast kan just nu avhjälpas med medicin och terapi.. Och mitt i allt så är det jul..

Att bara prata trodde jag var det som behövdes, att minnas var inget jag egentligen ville. Hjärnan stänger av det den inte kan bearbeta, en skyddsmekanism, men nu med medicin, terapi, och allt för lite pengar, så ska jag på något vis ta mig tillbaka till de levande… Och jag slåss varje minut, för gör jag fel, säger fel, så bryter jag ihop, jag orkar inte fler ord om mina tillkortakommanden, jag kan inte ta dem just nu, ledsen..

Att leva med mitt liv, ska ju göra mig stark, inte svag..

Med detta vill jag önska alla de som ger mig styrka en varm önskning av God Jul och Gott Nytt År

Kram 

Annonser

Ensam är inte alltid stark

Jag tycker om att ha kontroll, inte över andra människor utan kontroll över mig och mitt liv.. 20151113 002visst har jag kontrollerat den på fel sätt flera gånger, men på något vis ändå på något vis klarat av att komma tillbaka. Men just nu så står jag vid ett vägval, jag har ett tufft beslut att ta, på flera olika aspekter i mitt liv, och det värsta är att jag vet att vilken av dem jag tar så kommer någon att bli glad och någon kommer att bli besviken, och jag vet inte om jag orkar med det sista.. Så på något vis vill jag bara stoppa huvudet i sanden och bara gömma mig.

För det kvittar vilken summa på kontot jag har vid varje löning, problem/skitsnack/knivar i ryggen kommer vare sig jag städar en toalett eller sitter vid en dator.. Visst är det lättare att falla från en låg höjd, för det gör mindre ont, visst är det lättare att ha mindre förväntningar på sig, men jobbar jag för att leva eller lever jag för att jobba..? Det är ett val som jag fått klara av själv, då jag belv ensam med alla valen då jag verkligen behövde stödet, så alla drog i mig och jag paddlade på för att inte drukna och så klart såg jag inte hur detta blev en av anledningarna som jag blev totalt förbisedd..

Ska jag ta bråket? Kan jag våga lita på att det finns stöd, för är det deras vinst som ger dem deras vilja att stå bakom mig, eller är det mig de ser om..?

Sedan kommer vi till lägenheten som ombildas till bostadsrätt, ser ut som jag får låna till detta köp, men vill jag verkligen, för på något vis blir det förstnämnda ett viktigt beslut som avgör om jag verkligen vill leva i den misären, men rädslan att jag inte får ihop för varje månad för att jag måste förlita mig på dem som jag vill lita på..

Jag är ledsen och besviken på mig själv just nu, för jag vill att sonen och jag kan få bara en tid i lugn för en gång skull, men jag misslyckas hela tiden.

Otroligt mycket som jag hjälpt till med bara försvann, problem och samtal som jag tagit är borta, för de som har öronen från dem som räknas.. Jag är trött på att behöva försvara mig hela tiden mot dem som inte vågar säga det det rakt till mig, trött på att försvara det som jag inte förstår vad jag gjort.. .. För jag lovar det kvittar vilken tjänstegrad du har, snacket är lika vidrig och smärtsam, för spottar man på en sten hela tiden så blir det blöt till slut..

Mitt i denna skiten ska jag ta beslut som kan ge mig trygghet eller total kaos i livet.tassartyst.com

 

 

Lördag, tvätt, Mello2015 #Blogg10 014

 

Sonen tycker om Mellodifestivalen, och i år var denna mamman jätte snäll och genomled alla 302541125 del finaler plus så klart kvällens final. Och den enda låten jag faktiskt kändemello2015 igen vann, impad, denna var en av alla dessa låtar som faktiskt fastnade.. Sedan om den har en chans..? Hmm –Det skiter jag i… Världen går så som sagt inte under om fel låt vinner, eller hur?

Men jag kan verkligen se rubrikerna som kommer att sitta på löpsedlarna, Kaos i röstnig, Kaos för de unga som röstade, Hmm och jag kommer att gå förbi dem och inte köpa tidningen ändå..

Men om jag har handen på hjärtat så är det alltid trevligt att umgås med sonen även om vi verkar ha lite olika musiksmaker 😉

Annars har dagen gått i det vanliga tecknet, tvätt, städ, ja det där som görs av urholkade föräldrar, och helst de som vart sjuka halva veckan..Ser inte fram i mot mitt lönekuvert denna månaden (vi får lön samma månad, i kommunen)

Det har ändå vart trevligt att gå omkring och pula här hemma då den sista boken i serien avslutades fem minuter innan musiktävlingen, så hela denna dag har vart i mystiken värld.. alltid ett trevligt ställe att lägga huvudet då man kanske inte vill använda hjärna lika mycket..

Resfebern har slagit till också, är ju på väg till vår vackra huvudstad i morgon på utbildning, det var ju ett tag sedan jag kom iväg hemifrån, och utan sonen.. Samtidigt som min underbar mor ska bo hemma hos oss under denna tiden för att ta hand om honom  (blir första gången för henne med att inte ha sonen hemma hos mina föräldrar och samtidigt lära sig att använda gasspisen.. med så klart hjälp av min son 😉 (hoppas huset står kvar då jag kommer hem)

Nej denna mamman är trött nu och ska  tassa till sängs, i morgon blir det säkert lite från Stockholm och resan, vi får väl se vad som händer..

Så grattis Måns Zelmerlöw till vinsten kan jag avsluta detta inlägg för ”Blogg100 denna gång 🙂

Kram IMG_3214