Det man inte pratar om högt…

Nu har snart semestern tagit slut, fem veckor av ledighet och jag har knappt kommit ut ur lägenheten…

Varför… Ju mer sonen som har as/adhd blivit mer introvert så blir man instängd. Fobier som tar över som styr hela ledigheten, och den där orken man inte klarar av då ledigheten slår till… Att sitta med vänner ute och grilla gör inte vi, för vi har inte dessa vänner, att åka iväg och bada denna sommaren har heller inte vart något som vi velat då bina, flugorna, ja allt som flyger har vart farliga.

Så min semester denna sommaren var inomhus för det mesta med en kille som inte ville vara med mamma eller någon annan…

Hur får man orken att ge av sig själv hela tiden, är det jag som mor som ska se till att allt blir fixat..? Hur får man orken till att orka..?

Varför vågar ingen tala om detta..? Jo, för att det är tabu, som mamma ska dina barn gå förre allt annat, och du ska banne mig se till att de får en vardag som ger dem stimulans för att de som människor ska komma vidare…

Men hur gör man det?ensamhet

Jag orkar inte längre skicka sms, jag orkar inte längre be om att få komma över, jag orkar inte vara den i min vänskapskrets som alltid är den som ska ta kontakt. Får jag känna så…? För så ska man ju inte göra.

Varför måste man bli instängd av ensamhet..? Tröttsamt

Sonen gjorde sönder fjärrkontrollens till tv, jag har inte råd att köpa en ny, så nu har han inte fått spela tv-spel, oj, vilken jobbig tid det har varit. Jag är så trött på att dra i en som inte vill göra något, hur får man orken till det..? Jo de som ska kallas vänner… och jag har inga kvar, förutom en enda som lever likt mig på många sätt, fast med fler fasta vänner…ensamhet

Vi är flera som har det så här, om inte pengarna räcker till så är det en sak, men att orken tar slut…hmmm det får man inte säga högt…

När min son var liten, pytte liten bara någon vecka efter att vi kom hem från bb, så blev han dålig, jag var opererad (kejasarsnitt) ensam och ingen sömn, jag ringde till min mor och sa, att om de inte kommer över snart så slänger jag ut ungen genom fönstret!

Satte du kaffet i halsen..?

Jo så kände jag, men då jag fick sagt det högt ut, så lugnade jag mig, jag var bara tvungen att få lufta det jag kände just då, min mor och far var hemma hos oss efter bara ca 15-minuter. Hysteriskt lugna fråga de mig var min son var… -Han sover, svarade jag … mycket lugnare, de tog honom och jag sov i nästan ett dygn, efter det flyttade de ut från gbg och jag hade inte det stödet längre (jag tror ju inte de flyttade pga av mig, men just då kändes det som det)
Att slåss för mitt barn har alltid vart det som jag gjort högt, lågt och med fasta slag, men för min egna del, ….. hur ska man orka det..?

Jag kan ibland bli så arg på hela min situation, för att sedan slås av ledsamhet över att vara en dålig mor som känner så, varför får man som mor inte vela ge upp..? Varför ska det vara tabu..? Att få ventilera sig är mitt sätt, att få ta mina långa promenader är min sätt att få ut ångest, men eftersom jag i nästan i ett och ett halvt år nu inte klarat av att ta mina promenader (hälsporre) så har allt bara byggts på…. Ibland vill jag bara lägga mig ner och bara vara hela tiden, men på något vis så tar den där lilla djäveln i mig tag i mig och piskar skiten ur mig och jag tar mig upp och fixar middag…

Ja, jag är trött just nu och min semester är slut snart, jag vill tillbaka till vardagen, tillbaka till livet, mitt arbete är visst mitt liv, för där håller jag mig uppe nu för tiden, och orkar inte ge upp…

Vad är dina semesterminnen…?

Tack söta Eva för din vänskap…

20140724-153805-56285331.jpg

 

 

Annonser