Den enkla sanningen om min egna kroppsuppfattning

Jag har alltid haft en skev kroppsuppfattning med tiden frångick jag från den, insåg att jag borde få hjälp med den. Ofta glöms det av att den som inte är smal kan ha svåra ätstörningar. Jag har aldrig blivit för smal min kropp säger stopp och jag finner andra sätt att finna kontroll. För problem med mat eller träning har egentligen inget att göra med ätstörningar utan med kontroll.

Ofta då jag börjat träna så har det vart en positiv eller negativ händelse som fått mig att försöka få kontroll på citatnågot i mitt liv, ni förstår min syn på mig och min vikt är sjukt. Jag har inte vägt mig sedan jag födde sonen och innan det någon gång i början av 90-talet. Sant och ja jag vet vad du tänker

– Varför?

Jag vet inte helt säkert hur det startade men de första minnena är från skoltiden, lite mer fragmentsmässiga, men ändock viktiga i den synen jag senare fick, som styrde mycket av mitt liv från 18-26-år.

Jag växte upp i en hård miljö i skolan och ofta med föräldrar som inte kanske var de mest närvarande i våra liv som man idag är. Eftersom jag inte alltid betedde mig eller hade de kläder man skulle blev jag stämplad och med mobbningen som sedan bröt ner mig psykiskt så var det ett faktum för mig att styra något i mitt liv, det var min vikt..

Jag har världens bästa syster som var och är idag en av de vackraste människor som jag känner, inte bara för att hon är slående vacker, men också för att hon med åren blivit en vacker människa och stark mor som jag verkligen ser spegelnupp mot. Hon har säkert inte haft det lätt heller men som alla syskon med barn som kommer in tidigt så såg jag inte allt hon gick igenom. Jag hade mitt liv som jag skulle leva, ofta utan fallskärm men som tur idag levande och frisk.

Jag har fått göra det mesta i mitt liv som teatern, där såg jag aldrig vikten som något hinder, ej heller något som skulle föra mig vidare, den räddade mig i skolan och tack vare den så började jag senare i en teaterkurs på en folkhögskola, som på mycket sätt styrt mig till den jag ville vara, även om jag hoppade över det ett par år efteråt 😉

Mobbningen är det som är det som styr min vikt idag även efter 36 år sedan den första som påpekade min vikt vid 7-års åldern. Mobbing är ett säkert sätt att få en människa förstörd för livet, lovar, även om den idag också gett mig styrkor som att våga tala om det.. Men tillbaka till min akilleshäl…. Varför kan jag då inte få det att gå ihop med min vikt?

Mat för har aldrig vart något mer en näring, det har tagit mig år att få favoriter men att äta är för mig något som för mig framåt. Så det som hände mig första gången då jag slutade att äta, var min nya drog, hungern, sjukt men sant insåg då att denna fick mig att njuta för jag styrde mitt välmående, att jag då gick ner i vikt såg jag inte, eftersom min bild av mig var fortfarande den som jag inte tyckte om…

Det är viktigt att trycka på det, om du ser någon som går ner i vikt så är det inte alltid personen som gör detta för att gå ner i vikt utan för att kontrollera vikten eller en känsla.talriksmodellen

Under terapin som jag senare under 22-23 års ålder gick på, så fick jag arbeta med min kroppsyn och nej den personen som då arbetade med mig insåg inte hur detta skulle arbetas med, hon hade säkert läst om det, men man kan inte sätta en stämpel på en ätstörning på alla som har det.

Med att hon fick mig att inse att det är fel att inte äta så trodde hon att hon gjort sitt, så jag skickades ut helt trasig med en enda skillnad, jag kunde äta och det gjorde jag, men med detta började jag att träna. Det började som något som jag skulle prova på, men slutade med skador för jag slutade att lyssna på kroppens signaler då den sa STOPP. Jag insåg inte att jag överförde min trygga känsla av kontroll av min kropp och känslor till träningen, så varför stanna upp. Detta pågick fram och tillbaka och jag hamnade med sonen i magen med en vikt av 99-kilo och en massa välmenade sköterskor som gav mig sprutor i benen så jag inte skulle få proppar i benen under tiden jag var ganska omobil efter kejsarsnittet.

Jag avskydde min kropp, jag skickades hem gråtandes med noll kontroll och en hög vikt, ni kan själv förstå varför jag har svårt att minnas den tiden..

Det bästa med barnvagn är att barn sover gott i dem medan man kan vara på långpromenader på flera timmar (ofta 7-8timmar i taget) och ingen mat med. ensamhetenJag fick dåliga blodvärden och hamnade hos en läkare som sa att jag måste börja äta bättre, jag gick ut därifrån och fortsatte för sonen mådde bra, jag kom in i jeans som jag inte haft på år och dar, men även med dessa små signaler och mina vänners applåder över min snabba viktnedgång så såg jag aldrig det som något positivet. Jag njöt av hungern som gnagde i mig så jag blev illamående och njöt. Jag hade kontroll över mig själv.

Nu har jag hamnat där igen, efter många sjukdomsfall, så börjar jag i 43-års ålder hoppa över målen för att få en hungerskänsla, med det att min kropp gör allt för att spara allt de gånger jag äter och vid min ålder blir det svårare att gå ner i vikt. Jag vet att jag är på väg mot en framtid som jag måste få balansera på ett hälsosamt vis. Jag får så dåligt samvete då jag inte vill höra av mig då jag behöver stöttning i att börja röra mig i någorlunda bra takt igen, men i min ensamhet inser jag att det är svårare än jag trodde. Jag älskar explosiva rörelser, kanske för att där kan jag släppa på kontrollbehovet, där jag släpper känslor, för jag älskar att få endorfinerna i kroppen att gå skyhögt så att jag nästan bryter ihop efter en träning.. Jag får ofta ett lugn efteråt, visst det håller inte länge men det blir min drog som får mig att gå ner i vikt och jag kan med gott samvete äta efteråt.

Jag har bantat, ändrat om matvanor, tränat, allt som du kan tänka dig, för att få en ändring, men i ensamhet är det svårt att hålla igång det, där saknar jag stödet, men utan att någon måste eller känner sig tvingad att vara ett stöd för mig. Idag behöver jag stödet mer än vanligt, för med kroppens små belsyrer och små egenheter vill jag faktiskt leva länge och med det måste jag få hjälp på något vis utan att det tar stryk i plånboken, eller på psyket. Hur gör man för att finna en helhet i det trasiga?

Mitt problem har aldrig vart hur mycket jag väger, bara kontrollen över mitt liv

Opps det blev visst ett långt inlägg..! Härligt ibland att få skriva av sig.
Kram på er denna fredagen 🙂

Anne

 

Annonser

Julmyset över

Ibland så verkar allt bara strula just nu 😦

Igår havererade min dator, visst jag har haft den i snart 5 år och det är väl det längsta jag haft en dator. Det är sjukt att dessa maniker inte funkar ordentligt efter några år? Jag är inte den som laddar ner en massa skit? och går in på sidor som verkar lite misstänksamma? Ändå verkar datorer bara ge upp 😦

Så nu efter gårdagens haveri (skärmen la av) så sitter jag vid min sons lilla dator, utan alla mina dokument och bilder, smått ledsen just nu, för jag har inte råd att köpa en ny 😦

För bara några månader sedan havererade sonens laptop som jag som tur fick gör 500 men ändå, och nu har jag en gammal stationär som är så långsam att jag hinner med en massa bara vid byten av sidor….

Jag har inte haft dator så värst länge men ack hela mitt liv på dessa år verkar vara i dem nu? Varför ska allt bli så här?

Sonen är så van vid datorer att han tycker att det verkar konstigt att vi nu har två bärbara som bara ligger och skräpar. För är det inte så som han sa -Mamma om nu alla ska vara inloggade hela tiden varför är då inte datorer gratis? Ja han har ju rätt, varför ska inte alla ha tillgång till det som faktiskt behövs i nästan allt man gör nu för tiden? Sedan om man vill ha det värsta tänkbara i olika slags mega och giga bitar så kan man ju själv uppgradera.

Så nu ska vi starta en ny kampanj Alla ska ha tillgång till en dator för att få tillgång till allt i samhället!!!

Ja ja kanske är det skinkan som tog över hjärnan eller febern som satte sig i min kropp som talar, men visst är det roligt att få skriva av sig ibland, även om det är rappakalja 😉 Men är det inte så då?

Nu fick jag hjälp av en ängel på nätet som kanske kan hjälpa mig att söka lite fonder för en dator, jag hoppas verkligen det ordnar sig 😉

Annars gick julen fint, sonen var den som öppnade klappar då vi åt julgröten efter Kalle Anka, två väckarklockor fick han 🙂 och ett brädspel.

Vissa av klapparna hade han fått dagen innan då han tog sin vanliga tur till stan med sin far för att handla julklappar, det verkade gå bra, förutom att sonen vägrade äta under de timmarna som han var tillsammans med honom, men det tog han igen då han kom hem.

Han fick 200 av fadern för att handla pizza men bestämde sig för att gå ner till den lilla mini butiken bredvid och köpa en fryst plus dricka och mys för kvällen för att spara en hundring till ett senare tillfälle 😉 Då fick han en extra peng till julklappspengarna som mormor och morfar gav honom för köp av vad han ville ha. Så en liten tur in till nordstan juldagen och köpa mer spel..

Nej nu måste jag diska och städa undan (även med feber)

Kram på er alla där ute 20121221-222441.jpg

Datorhaveri :(

Jag har försökt att blogga från mobilen nu ett par gånger då min dator får jag bara inte att fungera , jag är så less på att vara så beroende av den som jag blivit. Jag menar allt masn gör via datorn nu som man gjorde förut personligt det finns knappt 😦

Jag är med i styrelsen i Göteborgs Makalösa Föräldrar då jag jobbar med deras hemsida och facebook sida, i detta behövs verkligen en dator och i min egna finns alla dockument, visst jag kommer åt dem men inte kommer jag ut på nätet eller en fungerande viruskontroll finns inte 😦

Jag tycker det är bra med datorer då man kommer ut till fler som kanske är sjukskrivna och kanske inte har så många i sitt personliga liv eller familjer i närheten som många av oss som är ensamma med våra barn kan bli oftast och desutom med en Npf  som verkligen får en att förlora vänner snabbt…

Jag har sett kvinnor som springer in i väggar för att de ska klara av allt och deffenitivt inte ska be om hjälp, jag blir så ledsen att man har slutat att be om hjälp för räddslan för att bli jobbig

😦

Hur långt ska det gå för en medmänniska att bara vända sig om och bara lyssna?

Jag har märkt hur jag tagit hela världen just nu, bråket med skolan ha väl bara lugnat sig men nu är det kortis som gäller samtidigt som jag anmält min hyresägare till hyresnämnden för denne inte kan göra iordning lägenheten i beboeligt skick.

Några av de små problemen jag har :

Fönstren: I alla rum, är i så dåligt skick att jag inte klarar av att öppna dem jag kan heller inte tvätta dem då det lossnar trä som är murket inuti. Färgen har lossnat på dem, efter som de ventiler som sattes in inte verkar ha insektskydd så kan jag inte ha dem öppna då min son har fobier för allt som kan tänkas flyga in i lägenheten. Eftersom det varit på detta viset har jag fått ha öppna fönstren på glänt nästan överallt så vi kan få en luft som för sig på sommarn.

Duschen: Här är det svarta prickar vid nedre delen av väggarna (mögel??) Jag kan själv se att fogen har lossnat, och dessutom så har färgen (igen) börjat lossna. Toasitsen är så dålig att den hela tiden lossnar. Och det finns ingen ventilation alls där inne.

Min sons rum: Där har inget gjorts i renovering och tapeten är så söndrig nu, det finns heller ingen ventilation då de inte satte in någon (detta är ju enligt lägenheten ovanför ett gammat kök så någon väggventilation borde det ju finnas) Garderoberna har vi inte kunnat använda sedan vi flytta in då det inte finns någonstans att sätta in kläder i, hyllorna är borttagna och de få som finns är söndriga.

Lilla toaletten: Där har de inte varit någon som lagt in någon matta, detta skulle ha fixats efter renoveringen och jag tycker att det borde vara en prioritering. Ventilation finns inget då de som var för några år sedan där sa att det inte fanns någonstans man kunde koppla det till (varför är min fråga) det är en toalett…
Dörren går inte att låsa, för då blir man inlåst, detta problem har jag haft sedan vi flyttade in.

Hallen: Vid ingången då de tog loss hatthyllan lämnade de massa stora hål som ingen har åtgärdat.

Det lilla rummet: Mattan är sönder, garderoberna är i så dåligt skick att det lossnar murbruk från väggarna.

Detta skickade jag till min hyresvärd och fick till svar att om jag vill ha en standard höjning så höjer hon hyran med ca 2000……

Varför är det så att inget händer ensam, på detta så har som sagt min dator slutata att fungera och mina glasögon gått sönder, varför måste allt hända på en gång???

Nej nu ska jag mysa med sonen och glömma mina problem för imon är en ny vecka och kanske kommer postkodsmiljoner till mig någon gång oxå, den som säger att pengar inte är allt skulle gå i mina skor en månad 😉

Kram