Personligheter formas inte av vackra tal utan av arbete och egna prestationer.

Idag insåg jag som alla andra att det politiska korridorerna finns ett barnsligt inslag av jag vill, jag ska, och du ska inte! Svenska folket har gjort ett val, och nu ska de partier som finns i riksdagen arbete enligt den…

Men vad händer? En allians som vägrar lyssna på folket, en rödgrön regering som arbetar emot en mur, och ett parti som vägrar med sig, och hotar till sig olika beslut… är det du vill ska vara demokrati?

Jag som alla andra som följer lite sådär på avstånd förstår nog att just nu leker killarna i riksdagen, pinkar revir och någon kvinna förutom två försöker att antingen ställa sig utanför eller följa strömmen med de som inte vill ha demokrati.

Jag har personligen allting som jag vill hade. Men om jag får det jag vill, så vill jag så klart att alla andra får de möjligheter som jag får. Så mitt val, vad hände med det? Igår vann de, idag sa alliansen att de vann, vad händer!

Att välja ger dig makt. Säger alla, vad händer nu?

Idag sitter vi och väntar, idag ser vi vad demokratin gav oss. Vad röstade du på? Vad är ditt val och vad gav dig?.

Kram

Annonser

Att stänga dörrar hjälper inte.. Jag vet

Det var ett tag sedan, efterdyningarna av ett svårt slag fick mig på backen igen. Som om jag inte egentligen kunde räkna alla slag som kommit den sista tiden…

Men igen så är jag sjukskriven, visst det är på 50% men jag är inte till arbetsmarknadens tillgänglighet.. Hur slår man bort det som du inte vill ta tag i?

Mitt år var bra, jag fick min skuld betald, på arbetet blev det bättre, jag tog på mig mer på sektionen, jag vågade släppa in familj och nya vänner… Vad gick fel? Det där jag talar om men egentligen inte har minnen av, min tid för allt för länge sedan… Hoten, den psykiska våldet, den fysiska, rädslan, ensamheten.. Det där jag inte minns.. Det kommer upp då det brister i sömmen.. Jag ler på det ställen där de inte vet, jag ler, där de vet… Jag vill inte vara svag! Vänner lämnar, jag är inte glad, jag ska inte störas, jag är fragil! Skitsnack!

Jag är less på att vara ensam om det som jag känner… 

Läkaren frågade mig det sista i vårt samtal: Är du självmordsbenägen? Vad svarar man på det, det är väl klart att jag inte är det! Jag har för mycket att leva för, jag har flera år att leva för, jag har det enda som räknas….min son! Men så klart inget som finns för mig… Det är det som han hör, vem finns för dig Anne? Jag småler.. jag är ensam, varför ta för stora bett, det är jag inte värd…

Du är inte ensam av att vara ensam, nej det är jag inte, så varför gör det mig så förbannat svag nu då? Jo enligt de experter jag talat med så har jag inte, egentligen bearbetat det som hände mig, sista gången hade jag bråttom tillbaka, sista gångens svaghet gjorde att jag nu vaknar upp med hjärtklappning, panik, som endast kan just nu avhjälpas med medicin och terapi.. Och mitt i allt så är det jul..

Att bara prata trodde jag var det som behövdes, att minnas var inget jag egentligen ville. Hjärnan stänger av det den inte kan bearbeta, en skyddsmekanism, men nu med medicin, terapi, och allt för lite pengar, så ska jag på något vis ta mig tillbaka till de levande… Och jag slåss varje minut, för gör jag fel, säger fel, så bryter jag ihop, jag orkar inte fler ord om mina tillkortakommanden, jag kan inte ta dem just nu, ledsen..

Att leva med mitt liv, ska ju göra mig stark, inte svag..

Med detta vill jag önska alla de som ger mig styrka en varm önskning av God Jul och Gott Nytt År

Kram 

När film blir verklighet

Vem är jag?
Jag är mitt DNA, min uppväxt, och allt annat som gjort mig till den jag är. Men ofta så funderar jag på om något hade vart annorlunda, hade jag då vart den jag är idag? Nu menar jag inte DNA-t utan vart jag växte upp, när och hur..
Hade jag haft de möjligheterna till valen jag gjort med åren? Hade jag fritt kunnat vara den jag var? Vad definierar en människa?
Jag har i flera år släktforskat, nu var det ett par år sedan jag avslutade den och med detta så fick jag mycket fakta om vår släkt. På min mors sida var det det mer "fina" folket med namn som Jean Sibeluis , men är det inte så att de där kända kanske alltid kommer upp på något viss?
Min far är halv kolt, hans far är från norra Finland och hans mor kommer från Ryssland närmare sagt från Petsamo det ligger vid Barents hav. Hon var samisk eller kolt som min far säger, försökte kolla upp detta ord men kom endast till klädernas namn som samerna använder.

(Bilden ovanför visar var Petsamo ligger från Rovaniem, där mina föräldrar senare träffades, min farmor som kom från Petsamo, flyttade till Inari, som ligger på finska sidan och träffade alltså min farfar)

Då jag var på besök berättade jag för honom att jag sett filmen Sameblod, och hur chockad jag vart på det sättet att de behandlade barnen.. Min far tittade då på mig och svarade att så gjorde de i Finland också. Han själv blev utsatt just för detta, de mätte hans huvud bland annat och han ansågs vara svagbegåvade, och klarade alltså inte av en högre utbildning. Det var alltså inte fint med detta blod i sig fastän han endast var halv kolt. Jag frågade varför han aldrig talat om det, och fick till svar -du har aldrig frågat 😄, jo det är min far i ett nötskal, han pratar inte mycket om tiden innan mor, han hade en tuff barndom.
Vad gör då det mig?
Då menas det alltså att jag då är en kvarts, visst längden stämmer de höga kindkotorna eller rättare sagt, jag har nog mer av honom än min mor i mitt DNA.
Är jag då enligt den tidens uppfattning också svagbegåvad? När har arv med blod och etnicitet raderats bort?
Vem är jag? Och varför ska det definiera mig?