Ju mer instabilt livet är, desto mindre gillar man att de små sakerna förändrar sig.

I en månad nu eller rättare sagt fyra veckor, förändrade jag och sonen drastiskt vår diet. Vi bestämde oss för att äta lchf…!

Att tömma skafferiet var som att göra en större storstädning, det tog en hel dag (med en massa annat som kom emellan) att gå igenom skåp, kylskåp och ett stort skafferi.. en skön känsla, för längst in såg jag de där inköpta varorna som jag endast använt en gång, alldeles för länge sedan.

Väl tömt så ekade det tomt, för jag insåg verkligen att jag endast hade allt som jag och sonen inte skulle äta mer enligt lchf. Nu ska jag lugna ner dem som anser att mat inte ska slängas bara så där! Nej avlösaren fick med sig en massa hem 🙂

Nu skulle jag handla in lite grunder till dieten, stack så klart iväg till backaplan och tog med en inköpslista med det väsentliga. Kom ut ca 1500kr fattigare… hmmm

Jag har såklart lärt mig att baka de bröd som jag gärna inte vill vara utan, sedan att det tar emot att äta fett hela dagen är väl en ny erfarenhet. Vare sig vi gör rätt varje dag skiter jag i, det som räknas är att sonen idag vart utan socker i fyra veckor, en bedrift som jag absolut måste ge honom en stor eloge för! Visst jag har oxå vart utan det, men egentligen handlar det om att försöka göra något tillsammans med honom. Så vad har jag kommit fram till? Ägg, är jag redan trött på, vår repetion är inte fylld än, men tur så finns det många olika bloggar om just lchf, så hjälp finns att få här på nätet. Det intressantaste som jag insett, är att jag egentligen inte bryr mig om jag går ner i vikt, det är måtten för mig som är viktiga och att jag under dessa veckor fått mer ork, Jag kommer inte gå in på ketoser och annat som fettförbränning, för mig och sonen är det sockret i alla dess olika former. Vi får i oss dem med frukt och bär, då vi verkligen blivit hejare på smoothies på morgonen. Fast det ser jag endast som vinster, eftersom vi båda vart väldigt dåliga på det (alltid) Sedan om vi är liberala eller strikta i dieten varje dag lägger jag inte så mycket tanke på. Sonen (17år) märks det på väldigt mycket, det är egentligen han som fått förändra mest. Med sockerintaget han hade innan till nästa noll idag och hans ålder så klart syns det en markant skillnad på midjemåttet.

Det var min son som gav mig denna utmaningen, om jag slutar med socker tillsammans med honom under ett år, så lovar jag att sluta snusa. Han ville inte bara sluta äta rent socker utan då via lchf, så egentligen är han duktigare på vad som får eller inte fås äta 😀 Då frågan kom upp efter två veckor på om vi skulle fortsätta fick jag ställa ner foten ordentligt, visst känns det tradigt att inte ha samma koll på alla no no, och maten i bamba har inte alltid vart något som han kunnat äta. Jag krävde då att han skulle utnyttja sin Aspergers och bli expert, det funkade, han gick med på att fortsätta och idag är det alltså fyra intressanta veckor som flugit förbi med massa olika rätter som vi provar oss fram på.

Nu letar jag recept till julen, eftersom vi nu köpt stevia nu, så vill jag lära mig att göra nyttigare bullar och kakor. Mandelmjöl i all ära, funkar ju inte lika bra för mig eftersom jag är allergisk. Jag provade med brödet, men efter rejäla hostattacker efter att ätit insåg jag att det hade med astma-liknade hosta. Det kliade en del i halsen och nu måste jag finna andra sett att baka på, i alla fall till mig (eftersom sonen inte har samma problem)

Kram på er därute

Annonser

 Håll ditt ansikte mot solen, och du kan inte se skuggorna.#Blogg100

Nu går allt på hundra knyck! Många förändringar på gång och just nu håller vi hårt om varandra då karusellen snurrar snabbare. Det är inte otäckt, men hisnande och spännande. 

Jag har insett att jag är lyckligt lottad för jag har bra arbetskamrater och världens bästa sektionexpedition som jag har äran att sitta på. Vi måste alla inse att ta vara på det som är varmt, tryggt, njuta av det. Jag vet, en vän sa till mig i veckan att hon tyckte jag var stark, hmm, lätt att ta sådant som floskler, idag så insåg jag att hon faktiskt tyckt så. Vi måste alla våga ta de där stegen som är otäcka, för hur ska vi annars komma vidare?

Min son och jag ska iväg och kolla gymnasium i slutet av månaden, hans omvärld håller på att utökas nu, och jag inser att han vuxit till en ungdom som jag är otroligt stolt över! Så mycket som kunde gått fel, men med mycket tålamod och blod, svett och tårar, sömnlösa nätter så har vi båda klarat oss oskadade. Och i slutet så här i nian så har han äntligen fått betyg i ett till ämne. Jag är så arg över att min son fick hela sin skolgång förstörd av Björklund! Min son fick aldrig en chans att få visa sina styrkor. Men som sagt, ”vi vänder på bladet” tar djupa andetag och håller andan innan vi dyker ner, för är det något vi båda lärt oss under dessa år, är att få stora starka lungor 😉 

Kram  035

Förvirring är första steget på väg mot något nytt #Blogg100 

Jag har en dator 🙂

Men nu är det så att sedan min andra dator slutade att fungera, så blev jag på något vis van vid att inte ha tillgång till en. Det tog mig några månader innan jag handlade en ny, mest för ekonomin inte tillät det. 

För det är ju så att plattan och telefonen nästan är för lätta att använda i stället.. Det är ju så att nästan allt kan du ju göra med dem, eller hur. Jag börjar smått fundera på när datorer kommer att försvinna.. Den som min son använder är mest för spel och redigering. Hmm

Kram  034