Ensam är inte alltid stark

Jag tycker om att ha kontroll, inte över andra människor utan kontroll över mig och mitt liv.. 20151113 002visst har jag kontrollerat den på fel sätt flera gånger, men på något vis ändå på något vis klarat av att komma tillbaka. Men just nu så står jag vid ett vägval, jag har ett tufft beslut att ta, på flera olika aspekter i mitt liv, och det värsta är att jag vet att vilken av dem jag tar så kommer någon att bli glad och någon kommer att bli besviken, och jag vet inte om jag orkar med det sista.. Så på något vis vill jag bara stoppa huvudet i sanden och bara gömma mig.

För det kvittar vilken summa på kontot jag har vid varje löning, problem/skitsnack/knivar i ryggen kommer vare sig jag städar en toalett eller sitter vid en dator.. Visst är det lättare att falla från en låg höjd, för det gör mindre ont, visst är det lättare att ha mindre förväntningar på sig, men jobbar jag för att leva eller lever jag för att jobba..? Det är ett val som jag fått klara av själv, då jag belv ensam med alla valen då jag verkligen behövde stödet, så alla drog i mig och jag paddlade på för att inte drukna och så klart såg jag inte hur detta blev en av anledningarna som jag blev totalt förbisedd..

Ska jag ta bråket? Kan jag våga lita på att det finns stöd, för är det deras vinst som ger dem deras vilja att stå bakom mig, eller är det mig de ser om..?

Sedan kommer vi till lägenheten som ombildas till bostadsrätt, ser ut som jag får låna till detta köp, men vill jag verkligen, för på något vis blir det förstnämnda ett viktigt beslut som avgör om jag verkligen vill leva i den misären, men rädslan att jag inte får ihop för varje månad för att jag måste förlita mig på dem som jag vill lita på..

Jag är ledsen och besviken på mig själv just nu, för jag vill att sonen och jag kan få bara en tid i lugn för en gång skull, men jag misslyckas hela tiden.

Otroligt mycket som jag hjälpt till med bara försvann, problem och samtal som jag tagit är borta, för de som har öronen från dem som räknas.. Jag är trött på att behöva försvara mig hela tiden mot dem som inte vågar säga det det rakt till mig, trött på att försvara det som jag inte förstår vad jag gjort.. .. För jag lovar det kvittar vilken tjänstegrad du har, snacket är lika vidrig och smärtsam, för spottar man på en sten hela tiden så blir det blöt till slut..

Mitt i denna skiten ska jag ta beslut som kan ge mig trygghet eller total kaos i livet.tassartyst.com

 

 

Annonser

Varför hann jag inte svara..? #Blogg10 dag 70

När telefonen ringde igår så hann jag inte fram innan sonen tog tre långa kliv och svarade –Jag här, vem där..? Jag smålog lite vid hans sätt att svara eftersom han visste att det INTE ska ringa på telefonen efter 21, så klart ville han att personen borde veta att han inte var glad…besviken

Sedan föll hans mask, han mimade namnet på personen och började prata med henne. -Uhm hum hum, hans glada min var som bortblåst och sedan sa att han högt, -de kommer inte, hans underbara röst var klar men ögonen avslöjade ledsamheten, han ryckte på axlarna och fråga om de ändå kunde skicka ett kort, sedan om hon visst… om hans pappa skulle komma… hon visst inte.. han gav mig telefonen och gick och la sig bredvid mig. Och sucken var lång, tyst och tung när han vände sig om mot väggen…

Ingen från hans fars släkt skulle alltså komma insåg han och jag försökte muntra upp honom med alla andra som skulle ramla in nästa lördag.. som tur fick jag honom på bättre humör innan jag hörde hans andetag jämnas ut och han somnade…

Har ingen lust att skriva mer idag…

Kram 20140505-145806.jpg

När en dörr öppnas, stängs den framför ditt ansikte :(

Jag har nu sett fram i mot mötet som var planerat på torsdag mellan Bup och skolan (rektorn och pedagogen), men fick ett samtal om att detta skulle de inte alls på då mer kött på benen behövdes och den rektorn som fanns då sonen började skolan ska vara med på ett sådant här möte då rektorn på nordhemsskolan för lågstadiet inte fick ta beslut (jepp det var vad han sa till mig)  Nu ska jag inte gömma skolan längre för nu har det gått för långt…..

Vi (jag och min son) blev lurade till den skolan för att de skulle ge oss stöd till killar som min, det var det jag skrev om i 30 augusti 2009 får jag väl tillägga eftersom detta datum är viktigt 😦

Men efter 3 månader så drogs den bort för min son gick det jättebra, men sedan blev det inget stöd alls tills nu 😦 Jag har inte haft ett enda möte med skolan mer än i juni i år då det verkligen gått helt åt skogen… För de ser inte om inte han ger sig på någon eller bråkar verkar det som.

Nu har min son börjat 4an och han har inte varit med på en enda idrotttimma sedan skolan början men de verkar visst räkna att han e med då han sitter och tittar på då han inte är påklädd????? Jag känner att denna skolan ger mig och minson ingen som helst respekt!!! Min son har suttit utanför lektionssalen till och i från hela terminen ensam för de kan inte få in honom??? Nu e min fråga om de inte förstår dessa barn??? Vad ska få dem att inse att en stor klass med en massa barn inte är receptet för dessa barn, som sjukt nog rektorn sa var det som de försökte få till skolan??? Fast det går ju inte alls så bra alltid…. Får de mer pengar för våra barn eller???  Jag vet inte vart jag ska vända mig för skolinspektion en säger att jag ska vända mig till Göteborgs kommun för klagomål, men frågan ör då …. Hur ska jag veta att de tar detta på allvar då min son går i en kommunal skola??? Och sedan får jag reda på att om de inte svarar så ska jag sända en anmälan till skolinspektion en om detta… Då jag fråga hur länge jag ska vänta, svarar han jag pratar med att de inte finns någon bestämd tid för dem att svara.

Min fråga är hur länge ska min son sitta på en bänk utanför skolan lektionssal tills någon ser honom, då det blir lättare för dem att ge honom en plats i G-klass i stället?????

Hoppas ni har haft en trevligare dag än jag: