Vi har det otroligt bra just nu

Kanske för att jag mår bra och sonen har äntligen tagit till sig att nu är det lov.
Annars är det svårt att få dagarna att gå ihop utan att något litet bråk uppkommer (så att säga)
Det där med att ha en tonåring här hemma är intressant, det är roligt att se att på något vis så har jag lyckats ge honom såpass mycket trygghet i honom att han inte stänger ut mig, då känslorna spränger i huvudet. Det är ju hormoner som spökar och han kan verkligen inte hjälpa det. Det är inte lätt att styra dem plus att ha både Aspergers och adhd. För jag kan lova att dessa diagnoser inte lägger sig passivt och väntar ut den tiden 😉

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/106/24958598/files/2014/12/img_5862.png Snön har kommit och det tog två dagar innan det börja hagla sämre kommentarer om detta fenomen på fb. Ganska intressant eftersom ca en vecka innan det så saknade 70% av mina vänner det på fb. Inget verkar någonsin bra 😉
Jag tycker varken för eller i mot, är nog av den skolan att //klä sig efter vädret// och i Göteborg eller rättare sagt hela västkusten så är det rått, inte bitande kyla så att säga. Saknar verkligen den där torra kylan då jag arbetade uppe i Åre…

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/106/24958598/files/2014/12/img_5865.jpg Javisst, soffan lyckades ”gå i sönder” enligt sonen, jag tror däremot att hans lyckade svanhopp faktiskt misslyckades denna gången. Varför klarar inte den kära unga mannen av att SÄTTA sig ner..? Varför SLÄNGA sig raklångt..? Är för mig ett mysterium..
Som tur kom min underbara syster http://user.tninet.se/~wqv228e/ och hennes man och hjälpte mig, så nu är den (helt klart) mer stabilare än då den kom ut från fabriken 😀

Lite trivialiteter från oss, god fortsättning
Kram

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/106/24958598/files/2014/12/img_18811.jpg

Annonser

Skola, Fot, Arbete

Har vart så förbannat trött på alla den sista tiden, kanske är det för att sommaren var så lugn att jag på något vis hamnade i stiltje och ville bara inte komma ur det… Kanske…

Nu har i alla fall skolan börjat för skolan, märkt en förändring i skolans personal och jag verkar kunna lita på att han har det bra med denna nya klass…

Mycket av det som jag tycker om är att det är en klass som är en 7-9, alltså en sjua och en nia som gör en del ihop.. Sonen behöver detta.. Se hur de äldre killarna har det, inte känna sig störst och mest pratsam… Han är ju ändå tonåring 😉10476257_10152634606642275_4610169406848948730_n

Det är nog med många av oss föräldrar med barn till diagnoser inom NPF som andas ut efter sommaren, kanske för att maten, sömnen, ja nästan allt går tillbaka till den vanliga rutinmässiga… Nu har jag vart allt annat än rutinmässig med min son det sista året, mest för hans skulle, men ändå är det skönt att vara tillbaka i vardagen…

Vad har jag hittat på…? Arbetet, fått mina skoinlägg (ska börja använda dem imon) arbetet har vart både upp och ner, men på något vis har jag fått det att gå ihop, även om jag har haft rejälla dippar som fått mig att vela ge upp allt och säga upp mig. Det är verkligen arbetsamt att ha ett arbete  (eller är det kroppen) som får en att ge upp det levande livet under ledigheten… Jag är så förbannat trött på att vara trött efter jobbet! Vill gärna ha något att se fram imot varje kväll mer än att ta mig hem till en kille som inte alls är intresserad av att umgås… JA, han är tonåring, men jag saknar våra mys… Träningen har vart si och så med, bad habiliteringen om de kunde söka från deras fond till sonens träning, så det svaret väntar jag på nu…

Hur var era första veckor efter semmestern..?

Kram IMG_3588

En lång dag med mysigt slut

20130910-222723.jpg

I dag ville sonen titta på tv med mig och eftersom han ville mysa i sängen fick han titta på samma som jag 🙂 Det blev en mysig stund bara vi två och jag kunde på något vis slappna av. Det blev en tung dag på jobbet och det har på något vis vart en följetong denna veckan med otroliga humör svängningar (för mig) Just nu vet jag inte vad det är som gör att jag kan tappa allt just nu..?
Så dåligt väder är det inte och sonen har vart lugn och hans skolgång verkar gå fint just nu.
Är det så att då han mår bra så slappnar jag av för att totalt tappa förståndet..? Hehe inte galet arg men jag har en väldig kort stuppin just nu och smärtan i foten gör ju inte saken bättre. Det kan ju vara en av anledningarna som jag bara inte orka med en massa skitsnack och divor!
På jobbet är det bra, har kommit snabbt in i terminen men jag har svårt att känna någon glädje just nu i allt jag gör.
20130910-224034.jpg
Efter en tråkig dag på jobbet så tog jag mig snabbt hem och startade middag till en kille som var extra prövande men jag lyckades hålla mig lugn och E var omhändertagande mot mig och sprang o hämtade mina kryckor då han såg hur ont jag hade. Jag är verkligen glad att han har en lugn period just nu.

Så vad såg killen på med mig..? Jo: Louis Theroux: Extreme love – autism på Kanal 9.
Han tyckte det var intressant och kunde ställa frågor och ventilera olika saker från hans skola. Vissa saker kände han igen och kunde då fråga och berätta att vissa saker var otäcka. Detta är annars en svårighet för honom att ventilera och att veta hur han ska fråga om känslor och sedan hålla fokus då jag svarar. Det kände som jag hade en helt annan kille bredvid mig. Hans utveckling kan i bland gå väldigt snabbt så jag blir ställd för att senare återgå till tystnaden eller tillbaka till bråken.
I avsnittet vi såg var det en kille som fick ett utbrott och Louise frågade mamman om hon ville att han slutade filma. Mamman sa att han skulle fortsätta för så här var det för många som har autistiska barn. Hon sa att ofta vill föräldrar inte visa denna sidan av denna Npf men det ville gärna hon.
Satt och tänkte på det och undrade om detta var sant..? Är det så att föräldrar inte vill visa de svåra perioderna? Alla barn är olika och det gäller alla barn med autistiska diagnoser, spektrat är så stort i denna funktionsnedsättningen. (Grammatiken i sista meningen har jag ingen aning om..? Förlåt alla ni språkpoliser)

Så en dag med tunga steg avslutades med en kille som kramade mitt mamma hjärta extra mycket. Jag är verkligen tacksam för denna otroligt vänliga och smarta unge som kommit in i mitt liv för över 12-år sedan 🙂

Kram på er där ute

20130910-225539.jpg