Skillnaden mellan en framgångsrik person och andra är inte en brist på styrka, inte en brist på kunskap, utan snarare en brist på vilja.

Den blomstertid har kommit och sonen går ut grundskolan i morgon.

På något vis är det som om jag inte kan få in det i mitt huvud han går ut nian!  

Fem av dessa nio en lång kamp för att han ens ska få gå i en skola som försökt att tugga sönder honom långsamt. De där nätterna som jag grät för att jag var ensam emot denna lagliga kränkning mot mitt egna barn. De där mornarna som jag hatade att lämna honom där för att jag inte hade något val. De där samtalen om att han lämnat skolan, eller den gången då de glömt av honom ute i hallen för ingen orkade med honom. Och så undrade de varför han var tvär och inte LITADE på någon vuxen i skolan. 

Jag har haft tre orosanmälningar på mig, jag har suttit på massa möten med skola, habilitering, bup, socialtjänsten. Läkare som velat en massa, rektorer som ljugit mig rakt upp i ansiktet, lärare, specialpedagoger och till och med måltidspersonal för att förklara varför han inte klarar av att äta visa saker. Jag har blivit hemringd då han svullnade upp av ett djävla äpple och de la honom i ett eget rum för att inte störa de andra barnen under mellanmålet med frysta ärtor på hans ansikte! Jag fick själv bära ut honom i en taxi som jag ringde för att skynda mig till akuten

Han har anmälts för att han försvarat mindre barn på skolgården, blivit mobbad av andra barn för han verkade så annorlunda… 


Det är som att komma ur en dvala och inse att visst fan klarade han av det, jag skulle vilja att han hade på sig en tröja som sa, -Ni försökte men titta jag överlevde. 


Min son går inte ut med ett helt slutbetyg, min son går ut skolan som en stark ung man fastän han inte har detta, och jag är förbannat stolt över honom!! 


Jag vill i slutet tacka underbara g-verksamheten som tog emot en trasig kille med inget förtroende till vuxna, ni gav honom en chans att få blomma ut, jag vill också tacka alla underbara pedagoger och elevassistenter för det jätte jobbet ni gjort och gör för våra npf-barn, ni är hjältarna i min och sonens sista fyra år, hade jag inte kämpat så hårt för att få honom till er så vet jag inte vart vi hade varit någonstans. Ni är i mitt tycke helt underbar!  


Kram 

Annonser

Ibland är det svårt att finna bitar som passar ihop..

20140622-102542-37542213.jpg
Jag avgudar min son då han försöker att ta beslut som i längden kan hjälpa honom, det är nog mer jag som får problemen att försöka gå bredvid och hjälpa honom att ta besluten som inte tar helt musten ur oss. Eftersom sonen vill vara medicinfri så tycker jag att i alla fall sommarn får bli som han vill.
Tyvärr verkar det vara ett litet problem med det hela. Han vaknar upp flera gånger på natten, i natt minst tre gånger (eftersom jag med vaknade) först av att han smög in och tog mobilen (men jag missade själva den lilla detaljen, trodde han bara kollade om sängen var ledig på ”hans” sida) sedan vaknade jag vid ett tiden av att han var i köket.. 20140622-102431-37471846.jpgHan sa lugnt att han bara var törstig och bad mig somna om. Kl 03 vaknade jag (tror jag) av mig själv för det var för kallt i rummet. Gick upp och stängde av fläkten sedan smög för att titta till min son. Han låg i sängen och kollade youtube på mobilen 😦
Lugnt gick jag in och slapp säga något, han gav mig mobilen och jag bad honom att snälla sova nu.
Jag vet inte om det är för att han är medicinfri eller han helt plötsligt blev en tonåring som har problem med sömnen… Jag är helt ställd.
Ibland känns det som vi smyger igenom en tjock okänd djungel där vi möter en massa nya saker hela tiden. Tyvärr känner jag att min pedagogiska syn på saken inte kommer fram i sonen hormonstimmade hjärna bara. Vad göra..?
Jag är trött av två nätters vakenhet, antingen av hans konstanta promenerande runt omkring i lägenheten eller då han väcker mig med att vilja kolla till mig. Hur får jag honom att dämpa sin hyper under nätterna..?
Om fyra dagar börjar semestern och jag kan ge honom all min uppmärksamhet, måste bara överleva tröttheten, förkylningen och hostan som bråkar med min kropp. Imorgon börjar sista veckans jobb.

20140622-102530-37530546.jpg

Vad betyder denna texten för dig..?

20140604-203115-73875980.jpg
Min resa var mot solen, långt bortom alla slutna rum,
Där allting är oändligt, och alla gränser har förevigt suddats ut.
Jag ville se miraklet, och höra ord som föder liv,
Bli buren av en styrka, som bara växer när jag anat mitt motiv.

Stad i ljus, i ett land utan namn,
Ge mig liv, där allting föds på nytt.

Och så när allt förändrats, när tiden inte längre finns,
Så ser jag oss tillsammans, och då är resan slut,
Det enda som vi minns.

Stad i ljus, i ett land utan namn,
Ge mig liv, där allting föds på nytt.
Stad i ljus, i ett land utan namn,
Ge, ge mig liv, där allting föds på nytt.

För mig är den mycket av våra liv och alla väggar vi mött och möter för Npf är så omtalat men så missförstått ❤️
Varför måste det vara på ett sätt och varför aldrig som sonen klarar..?
Min son är inte en diagnos! Han är en människa av kött och blod! Han har precis samma känslor som du, men han visar dem inte på samma sätt.

Jag älskar den här texten!

20140604-202537-73537959.jpg

Föreläsning och trött son #Blogg100

Dag 95
Liten mysfika blev det för oss på Bar Centro innan vi drog iväg till habiliteringen för en föreläsning om Asperger.
Carl Söderholm följ denna länk så får ni veta mer 😉 Har ju hört honom innan och tyckte att det skulle vara intressant och få med sonen, nu när hab hade en som var både för oss föräldrar och ungdomar. 20140603-153352-56032745.jpg
Tyvärr visade det sig att sonen idag inte var på humör för något sådant, så han visade klart och tydligt för alla (tyst, för han ville inte störa 😉 ) att detta var inte intressant. Så två timmar var långa timmar för oss två. Kanske ska fundera på att höra av mig till dem och be de korta ner. För även om detta var ett av de första försöken med ungdomar så tycker jag att det kan bli långt. Och med kännedom om sonens ork för att sitta still så var det (för honom) tråkigt.
En av de få saker han inte kunde släppa var ljudet från högtalarna. Det var något irriterat litet ljud som han verkligen gick igång på direkt. Sedan var det kört. För de verkade aldrig släppa. Nej visst utsätter jag sonen för olika saker för att han ska arbeta med sina känslor om han blir trött, grinig, rädd.
Jag kan inte alltid förklara för honom hur han ska försöka tänka, utan (med vissa begränsningar och i en bra miljö) få honom att hitta sina verktyg till att ta sig igenom. Detta var en sådan situation. Jag förklarade att vi skulle dit och detta var planerat sedan länge och han fick ta sig igenom det på något vis. Är jag för hård..? Nej det tycker inte jag, sonen sociala kompetens blir inte bättre i situationer där alla redan vet hur han fungerar. Där är det färdigt (så att säga) han vet personerna ifråga och vet hur de ”funkar”
Sonen satt ändå kvar med huvan över huvudet och visst såg jag att han tittade upp igenkännande på vissa saker 😉
I morgon blir det hab för mig inför sonens besök den 12, ska bli intressant. Men det berättar jag mer om i morgon 😉
Kram på er

20140603-155452-57292912.jpg

Så frustrerande

 

Är så less på sonens pedagoger!

Fick under veckan brev från skolan, men inte velat öppna den eftersom jag inte velat se på den.

Ena dagen (ja mer hela denna termin), har sonen enligt pedagogen tagit sig i kragen, gjort sina läxor och fått toppbetyg i internationella proven. Ändå så står det i brevet att han inte klarar av svenska, matte, kemi, biologi, teknik, slöjd, fysik, bild och hemkunskap. Det är ju nästan alla betyg…?

Sonen har kommit hem med olika projekt från hemkunskapen, alltså vart med på lektionen och bakat..? Han har också kommit hem med syprojekt som han stolt visat upp, teckningar har han aldrig kommit hem med eftersom han avskyr att måla, men något måste väl kille gjort på lektionerna…? Eftersom jag inte fått höra något förrän nu…? Hur ska han någonsin få ett självförtroende då inget han gör syns..? Är det verkligen så att betygssystemet är sådant att min son med npf, inte ens borde försöka..? Enligt alla andra skolor som han knappt var inne på lektionerna ens, fick han bra bedömningar, är det så att de ljugit hela tiden för att försöka gömma sina tillkortakommanden? Eller är det så att skolan han nu går på inte ser hans problematik alls, även om det nu ska vara en resursskola..?

Hur ska man som förälder få någon som helst ordning på hur det ska vara…?20140413-093143.jpg

Nu är det så att jag har stora problem med huvudläraren som aldrig talar med mig, eftersom de delat upp barnen i grupper där hon gett en annan ansvaret, så mina frågor studsar mellan dem hela tiden och jag får ingen som helst koll på vem som egentligen är hans huvudlärare.. För som det ser ut nu så är det den andra som verkar bestämma betygen men huvudläraren skriver på pappret..

De har endast fyra elever i den klassen, hur svårt är det för huvudläraren att ha min son..?

Att hon är lärare i gymnastik ska väl inte min son få lida för..? Javisst han verkar få betyg i det ämnet för det stod inte uppskrivet på ”varnings” lappen… Ja, engelskan så klart kommer han få betyg i som han inte fick förra terminen, men om det blir ett a eller g, det får tiden utvisa. Ska min son behövs gå om för att betygen sätts på ett sätt så att han aldrig kommer komma upp till de kraven som krävs..?

Min söndag är inte bra och ja jag är arg och ledsen över att min son aldrig ska få några chanser att se sina arbeten någonsin bedömmas på ett sätt som visar vad han verkligen kan…20140411-150629.jpg