Den vackraste själavandringen är den att se sig själv återuppstå i någon annan

Igår blev det film för mig och sonen, Fantastiska vidunder och vart man kan hitta dem, en väldigt bra film.

Eftersom sonen alltid tyckt om Harry Potter tänkte jag att detta skulle vara en film som han också tyckte om, han var inte helt säker först, han ville ju se hundraettåringen men under filmen så såg jag hur allt förändrades för honom. img_8260Det är mycket från Harry Potter, som hur de står i fighter med sina trollstavar som han direkt såg, han var väldigt intresserad av att de ”onda” och de ”goda” både i denna filmen och de andra stod på samma vis. Något som jag aldrig skulle lägga märke till. De sa inte alla trollformar högt då de gjorde visa saker, så jag fick snällt lyssna på sonens tillägg under filmen. Intressant hur mycket som fastna i hans hjärna..

Så brukar det vara i de flesta filmer, vi som tittar på handlingen, ser inte det som han ser. Han tittar på vad som filmas, hur de gör saker, varför händer något. Kanske är det därför jag alltid sitter längst fram, lättare för honom att inte fastna i något annat än filmen. Jag älskar att se hans sätt att se saker då de blir så självklara för honom, jag minns att då jag var liten så tyckte jag att många inte såg allt jag såg, jag vet hur han känner sig nu ❤

Då jag var lite var vi på bio ett par gånger, det konstiga är att jag inte minns så många av dem, två är de som faktiskt vart de som minnet har kvar. Gröna ögon från rymden, och ET så klart. Båda med mina föräldrar och min syster. Det roliga i det är att jag minns att jag tyckte om den första filmen, som handlade om en katt som kom från rymden, mer än så kommer jag inte ihåg. ET så klart har ett väldigt starkt minne, eftersom jag sett den med min son så kommer jag verkligen ihåg den.

Vilka minnen av filmerna har du från när du var liten?

 

Kram img_0646

Annonser

438-dagar #Blogg100 

Idag har det vart en lång dag, så ingen ”Dagboks” inlägg utan jag lägger in lite om en av alla de böcker som jag lyssnat på 😉 
 
Här kommer ett av de böckerna som jag lyssnat på ca tre gånger 😉 för jag tyckte verkligen om den.
Japp jag är så nördig att jag nästan alltid läser/lyssnar på böcker minst två till tre gånger. Varför kanske du undrar..
Jo för första gången har jag ju ingen aning om hur den är. Andra gången lyssnar jag mer in detaljer, tredje gången så brukar jag försöka lyssna på det som händer mellan raderna.
Detta är en bok som skrevs efter en lång tid av fångenskap, deras berättelse är så otrolig, jag kommer ihåg hur media skrev om dem under denna tiden, samtidigt som de fick gå igenom allt de gick igenom. Att ens klara av att hålla huvudet klart, jag undrar hur jag skulle ha reagerat.  

IMG_5928

Handling:

»Den här boken skulle inte ha funnits om inte allt gått åt helvete.

Natten till den 28 juni 2011 satte vi allt på spel när vi i skydd av mörkret korsade gränsen mellan Somalia och Etiopien. Vi ville undersöka hur den hänsynslösa jakten på olja drabbade befolkningen i den stängda och konfliktfyllda Ogadenregionen. Vi ville nå bortom flyktingberättelserna och larmrapporterna, och med våra egna ögon ta reda på sanningen.
Fem dygn senare låg vi skjutna och blodiga i ökensanden.
Men när det ursprungliga reportaget dog, tog en annan historia sin början. En berättelse om rättslöshet, propaganda och storpolitik.
Efter en Kafka-artad rättegång dömdes vi till elva års fängelse för terroristbrott. Och vi var långt ifrån ensamma. I fängelset satt journalister och politiker som dömts på löpande band för att de inte hade gått i diktaturens ledband.
Vår skildring av olja förvandlades till en historia om bläck.
Vardagen blev en kamp för överlevnad i det ökända Kalityfängelset. På ett cementgolv bakom korrugerad plåt – i en värld av dödliga sjukdomar, misshandel och förtryck – skapade vi en vardag med hjälp av stenhårda rutiner.
Fråntagna våra skosnören och vår yttrandefrihet försökte vi bevara det mest värdefulla man har: friheten att själv bestämma vem man är.
Här är vår berättelse om 438 dagars helvete.«

 

Kram på er 🙂 IMG_1881-0