Att stänga dörrar hjälper inte.. Jag vet

Det var ett tag sedan, efterdyningarna av ett svårt slag fick mig på backen igen. Som om jag inte egentligen kunde räkna alla slag som kommit den sista tiden…

Men igen så är jag sjukskriven, visst det är på 50% men jag är inte till arbetsmarknadens tillgänglighet.. Hur slår man bort det som du inte vill ta tag i?

Mitt år var bra, jag fick min skuld betald, på arbetet blev det bättre, jag tog på mig mer på sektionen, jag vågade släppa in familj och nya vänner… Vad gick fel? Det där jag talar om men egentligen inte har minnen av, min tid för allt för länge sedan… Hoten, den psykiska våldet, den fysiska, rädslan, ensamheten.. Det där jag inte minns.. Det kommer upp då det brister i sömmen.. Jag ler på det ställen där de inte vet, jag ler, där de vet… Jag vill inte vara svag! Vänner lämnar, jag är inte glad, jag ska inte störas, jag är fragil! Skitsnack!

Jag är less på att vara ensam om det som jag känner… 

Läkaren frågade mig det sista i vårt samtal: Är du självmordsbenägen? Vad svarar man på det, det är väl klart att jag inte är det! Jag har för mycket att leva för, jag har flera år att leva för, jag har det enda som räknas….min son! Men så klart inget som finns för mig… Det är det som han hör, vem finns för dig Anne? Jag småler.. jag är ensam, varför ta för stora bett, det är jag inte värd…

Du är inte ensam av att vara ensam, nej det är jag inte, så varför gör det mig så förbannat svag nu då? Jo enligt de experter jag talat med så har jag inte, egentligen bearbetat det som hände mig, sista gången hade jag bråttom tillbaka, sista gångens svaghet gjorde att jag nu vaknar upp med hjärtklappning, panik, som endast kan just nu avhjälpas med medicin och terapi.. Och mitt i allt så är det jul..

Att bara prata trodde jag var det som behövdes, att minnas var inget jag egentligen ville. Hjärnan stänger av det den inte kan bearbeta, en skyddsmekanism, men nu med medicin, terapi, och allt för lite pengar, så ska jag på något vis ta mig tillbaka till de levande… Och jag slåss varje minut, för gör jag fel, säger fel, så bryter jag ihop, jag orkar inte fler ord om mina tillkortakommanden, jag kan inte ta dem just nu, ledsen..

Att leva med mitt liv, ska ju göra mig stark, inte svag..

Med detta vill jag önska alla de som ger mig styrka en varm önskning av God Jul och Gott Nytt År

Kram 

Annonser

Lite musik

Igår blev det ett litet besök på Nefertiti som är en jazzklubb i Göteborg som startade 1978, Ebbot & New Places Orchestra spelade och jag som faktiskt aldrig lyssnat på jazz live blev helt såld. Det som slog mig, var hur lätt det är att missa dessa guldklimpar! Hade min vän inte tagit med mig.. ja, vem vet, som sagt, vi lär oss varje dag 😉
Jag spelade in lite från kvällen som jag gärna delar med mig. OBS! Det blev inga "hela" låtar 😉 och det blev filmat från sidan, så ledsen för att ni inte får se allt på scen. Men det är ju musiken som räknas..
Njut mina vänner.

Kram

Min sommarläsning

När jag läser eller lyssnar på en bok, så går jag ofta in i den så mycket att jag oftast tappar bort det som är runtomkring mig. Inget nytt för dem som känner mig, men ofta är det som att komma upp till ytan för mig. Du vet den där känslan av att man doppar ner huvudet under vatten och allt liksom stillnar runtomkring? Ljuden, rörelserna blir dova.

När sedan boken är slut..

Plötsligt är ljuden omkring mig höga och jag nästan önskar att det fanns något kvar så jag kan dyka ner igen. För mig känns det som att säga adjö till en nära vän som hållit mig i handen ett bra tag.

Jag har egentligen aldrig sett mitt läsande som något konstigt, kanske kan jag inte alltid hålla mig till den klassiska litteraturen som de flesta kan skryta om, nej jag slukar det mesta. Och nu har jag avslutat denna bok När andra sover. Det är en bok som startade som ett skrivprojekt och har nu givits ut, där vi som läsare får följa 20-personer.

Boken tar upp allt om missbruk, religion, barndom bland annat. Det är tunga berättelser om sådant som händer runtomkring oss. Det fick därför mig att skriva mitt förra inlägg, frågan kom upp om det där med identitet. Vad som slog mig var att jag egentligen aldrig velat titta på sådant eftersom jag är och bor i Sverige. Men vi har alla något att berätta om just det där som vi inte talar så högt om.

Så vad tyckte jag om boken? Denna boken är som de tjugo personerna som berättar, den slår till på olika vis, vissa gånger så kände jag med dem, vissa gånger blev jag så arg så jag kokade, vissa grät jag till. Med detta vill jag bara såga SKITBRA!

Nu är vi olika, det jag tycker om tycker inte du om, det är ju tur eftersom hur tråkigt skulle det annars vara? Varför boken är bra för mig, är för att den väckte känslor i mig, den fick mig att rannsaka mig själv, den lärde mig något nytt.

Hur vi tar till oss text är olika och eftersom texterna var  korta och uppdelade i olika delar så kan jag välja om jag vill läsa den från början till slut eller ta olika kapitel i ordning av vad jag känner. Jag läste den från pärm till pärm, 🙂

kram på där ute

img_0646