Vad är vackert, vad är fult? #Blogg100

Jag har mycket intressanta tavlor i mitt hem. För det första är jag ingen samlare utan de har kommit till mig utan att jag letat. Sedan om de är dyrabara eller bara planscher som är inramade gör mig inget. De har funnits med i flyttar och på många olika väggar. 
Vad är egentligen vackert att se på? 


kram från mig  033

Annonser

En lång sommar med många frågor 

Nu har tre av fyra veckor försvunnit detta året. Semesterveckorna har liksom detta året bara försvunnit. Och snart ska jag försöka sparka igång mig själv och se fram emot en lång höst med en lika våt vinter. Jippi. Och som alltid med dessa längre ledigheter så börjar jag att omvärdera det som kallas mitt liv. 

Har du någonsin stått utanför och tittat in och längtat?
Ingenting i mitt liv är någon annans fel än mitt, jag bor i ett land med ganska ren bakgård, ett land där jag kan om jag vill/vågar kan be om hjälp.. Mina problem är så kallade I-landsproblem. Jag har mat om dagen, tak över huvudet. Jag sover i en säng om natten. 

Där slutar det som är mina orsaker att finnas, förutom min underbara tykna tonåring 😉 

Någon sa någon gång, att det krävs en by för att fostra ett barn

Hmm: vart tog min by vägen? 
Min by försvann en efter en, då sonen växte upp, för mitt i våra liv, så fortsatte alla andras bort ifrån våra. Bort från vakna nätter, skrik/gråt och utbrott. Inga mer telefonsamtal, inga fler besök eller inviter hem. På något vis, raderades vi bort, jag och sonen. 

Via fb fanns det hjärtan och kramar i mängder, men vi satt kvar i våra liv, för vi visste inget annat. Så andra sommaren har gått, en hel vecka kvar och vi är ensamma kvar i stan och orken tryter med frågorna. 

Spottar man på en sten blir den fläckvist blöt, fortsätter det med fler så dränks den snart.. 

Men jag kan ju inte klaga, ingen annan styr mitt liv? Eller hur?

Lugn och harmoni. 

Vad får en att känna det? 

Tillit, trygghet, kärlek, vänskap? Eller något annat? 

Vad går dig att känna dig lugn och harmonisk?

Synonym för: Lugn 

= 1. stilla, fridfull, ostörd, stillsam, rofylld, vilsam, bekväm, skön, skyddad, fredad; vindstilla

2. behärskad, sansad, saktmodig, trankil, oberörd, säker, trygg, balanserad, cool, sval, avspänd, harmonisk

Harmoni

= 1. samklang, konsonans, välljud, ackord

2. samstämmighet, överensstämmelse, jämvikt, balans, konsensus, enighet

3. frid, lugn, ro, själsro, sinnesro, inre balans
Intressant, båda orden har den andra som synonym? 
Mitt lugn trodde jag kom av tystnaden, av ensamhet. Som sagt trodde jag…. För om mitt hjärta tar tvärstopp och luften tar slut, mina händer får en extrem klåda, så är lugnet egentligen bara på ytan? 

Harmoni? Är ett starkt ord för mig, till och med starkare än lugn.. Varför? 

För mitt liv från alldeles för lång tid tillbaka är allt annat än i balans.. 
För mig är det det där med tillit.. 

Synonym: förtroende, förtröstan, tillförsikt, förlitan, tilltro, tro, hopp, lit

Något som jag har svårt med. Inte för att det i stunden fanns någon, men med den självklara anledningen till att den snart på ett eller annat vis skulle brista.. 
Men eftersom jag på något vis alltid vågar släppa in den ena efter den andra, även med den vetskapen att på något vis kommer allt att fallera, så måste jag vara antingen naiv eller en masochist?
Jag har gett upp det där med mitt mitt liv, jag fick ju 30-år om något upp och ner, men jag fick leva mina drömmar. Borde jag ge upp nu vid 46? För även om jag aldrig haft det där med någon som gett mig tryggheten i mig själv, så har jag alltid vetat att jag ändå haft det bra. 

Vänner har kommit och gott, mest bekanta kan jag nog mer säga. Och de där männen som sett mig mer än paus innan den rätta. 

När självgraderade jag mig själv till birollen? 

Trött på mig själv just nu.. 

Visst har jag tryckts ner en del av dem jag tillåtit, visst har jag plockats ner för jag antingen vart för fet eller för smal. Vems fel har det vart? Mitt? 

När blir ansvaret mitt? När blev ansvaret någon annans?
Min start på sommaren samt en käftsmäll som fick mig att ifrågasätta allt runtomkring mig: 

Skrivet 6 juli 2016

När allt pausar blir det på något sätt verkligt

När jag insåg hur något plötsligt kunde förändras på någon sekund såg jag plötsligt vad de som finns runt omkring egentligen betyder för mig. 
För plötsligt även med jobbiga dagar eller prövningar så kan allt bara vända. 
Denna helgen var min ledighet, min chans att träffa dem som försvunnit i periferin. 
Där jag kunde se om jag fortfarande hade kvar något av min bakgrund, mitt modersmål om jag kunde ta till mig det som egentligen aldrig funnits mer än via mitt blod. 
Och där var vi på fest, maten var god, sångerna smått tonmässigt falska. Sonen glad och medicinfri allt gick bra tills en trappa ett felsteg och festen tog slut. Den glada atmosfären liksom pöss ut som en ballong långsamt medan ambulansen kallades tre gånger och paus… det var som att försöka andas via ett sugrör, vad måste jag göra? Sonen bort, måste få bort honom, vill skrika till alla som ställer sig runt och tittar, bort med er! Men så kan jag ju inte säga, för jag är en av dem som inte kan se. Paus…
Det låter mycket i huvudet då blodet rusar runt.. jag kan inte bryta ihop och gråta måste tänka logiskt, hjälp är på plats med två sjuksköterskor som hjälper till. Få bort sonen, mötta ambulansen.. andas.. paus…
När ambulansen väl kommer, så ser jag blod, kallar på en hink vatten, det måste bort! Paus.. 
Få iväg de viktigaste människorna, ambulansen åker, kvar står vi tysta, 
paus… 
De flesta går in, sonen hämtar sitt spel, jag går in, välmenande människor, panik.. 
Paus.. 
Jag vill inte kramas, min son är den enda som räknas.. jag får inte bryta ihop.. 
Jag går långsamt igenom kramar till slut, jag är inte hemma, bilfärden är tyst, någon gråter, jag är fortfarande tyst. 
Natten var otroligt lång, varje gång jag blundar så hör jag smällen. Ett huvud mot asfalt är ett ljud som inte går att föreställa, ett lågt dovt mörkt ljud, sedan tystnad. Även om personen är vaken och lugn så är det aldrig lugnt. 
I detta läget inser man vad man gör i en situation där man får en chock. Och jag såg allt, hörde allt men ändå har jag inga minnen mer än att sonen måste bort och att allt gick långsamt. Jag la märke till allt men inget som jag ville göra något åt. Precis som om något annat drog i trådarna. 
Sedan blev det samtal till läkare/släkt/försäkringar, avbokningar av hemresa, få allt ihop. 
Jag känner mig ensam just nu.. Jag vågar känna mig helt och hållet ensam mitt i allt. 
En vänlig själ frågade mig om jag mår bra, jag log, jag svarade, jag vände mig om och gick iväg. 
Sonen har inte fått något utbrott, han är sitt vanliga glada jag. Jag är överlycklig just nu för detta. På något vis lyckades jag skydda honom. Men min hjärna har tagit en paus, för just nu vågar jag inte känna efter, vågar inte släppa taget. Just nu behövs jag för allt det andra.. Just nu är pausknappen nedtryckt hårt… I alla fall ett tag till. 

 Så vad definierar lugn och harmoni? 

Kan det vara den där frågan man ställer sig själv för att våga finna svaret från någon annan? Eller behöver man bara få ut frågan så man kan vrida på den och se den från distans? Hmm.. Vad tror du? 

Kram på er där ute 

Nej Arbetsklassen är inte död! #blogg100

Du kan läsa på Beslut om lagar att: 

Förslag till en ny lag, eller ändring i en lag som redan gäller, kommer oftast från regeringen i en proposition. Vill regeringen till exempel införa en lag om ändrade regler för övertid måste regeringen lämna ett förslag om det till riksdagen. För att lagförslaget ska bli verklighet måste sedan en majoritet av ledamöterna i riksdagen rösta för det. Riksdagen meddelar sitt beslut till regeringen som ser till att det blir som riksdagen beslutade.

Med detta vill jag ta upp något som uppkom i veckan.. 

Jag fick ett svar av en bekant, då jag sa att jag skulle gå första majtåget, och undrade så klart vad min bekanta skulle göra. 
-Gömma mig och hålla mig så långt ifrån det som möjligt, arbetarrörelsen/klassen finns ju inte längre. 

Arbetarrörelsen är ett samlingsnamn för den folkrörelse som företräder arbetarklassen och samlar denna politiskt och fackligt. Arbetarrörelsen har främst uppkommit efter den industriella revolutionen. 

Jag blev stum! Och eftersom jag inte hade ork att gå in i en diskussion så ändrade jag samtalsämne. 
Under resten av dagarna hade jag inte kunnat släppa detta uttalande. 
Var får en vuxen individ nu i vår tid bli så blind? Anser många med min bekanta att det inte finns arbetare? 



Enligt Wikipedia kan du läsa definitionen av vad en arbetare är: 

 ”I svensk statistik och politisk debatt räknas de som arbetare (jobbare) vars yrken hör hemma i ett LO-förbunds kollektivavtalsområde. Gränslinjen mellan arbetare och tjänsteman gick länge huvudsakligen mellan industri- och tjänsteproduktion, men allteftersom svenska industriarbetare har blivit mer kvalificerade och fått högre löner så har begreppen glidit ifrån sina namn. I andra länder förekommer skillnader i arbetsrätten för arbetare och tjänstemän och ibland andra grupper såsom statstjänstemän, lantarbetare och anställda vid järnvägen.” 

Enligt den marxistiska traditionen (också via Wikipedia) saknar den som tillhör arbetsklassen tre inflytande/makt: 

  1. Ägande av kapital.
  2. Beslutanderätt över användningen av produktionsmedlen (exempelvis maskiner och annan teknik).
  3. Rätt att bestämma över och kontrollera andras arbetskraft.

Så idag med den arbetslöshet och de många lösningar på vikarietjänster/arbetstider och AVA-anställningar, rehabiliteringar så är det ju enligt mig ännu viktigare att vara med i facket. För du har inga rättigheter på din arbetstid. Det är din chef som leder och fördelar arbetet. 
Jag tror att många glömt av det vi som arbetar fackligt står för! Vi arbetar för arbetsgivaren följer kollektivavtal som skyddar dig som arbetar! Vi hjälper dig med stöd för du är inte ensam.  Vi är du! För utan mig eller dig, finns ingen facklig förening. 

 

Vi är många men kunde bli fler som arbetade fackligt. För finns det ingen på din arbetsplats, vems är felet? 

 Vad vi ofta glömmer i vår vardag med barnen, hyran/lånen/mobilen/semesterresa som vi kämpar så med är de kvinnor och män som byggde upp det vi idag ser som rättigheter..  

Lite av glömd historia om socialdemokraterna, som bildades med hjälp av de fackliga-organisationerna. 


 LO Bildas

År 1898 bildades Landsorganisationen, LO. Fackföreningsrörelsen hade nått en sådan storlek att det var dags att skapa ett samarbetsforum. Landsorganisationens roll är att vara en paraplyorganisation för fackförbund. Bakom bildandet av LO stod Socialdemokraterna. Representanter från fackföreningsrörelsen hade bildade socialdemokraterna och partiet bildade LO. Till LO:s första ordförande valdes Fredrik Sterky. 
Den svenska fackföreningsrörelsens frammarsch under 1890-talet saknade egentligen motstycke i världen. Arbetsgivarna och överklassen förhöll sig inte heller passiva utan vidtog motåtgärder. 1902 bildades SAF, Svenska Arbetsgivarföreningen, som är nuvarande Svenskt Näringsliv. De bildades som en motvikt till LO och med uppenbart syfte att tilldela den växande fackföreningsrörelsen ett avgörande slag genom att bland annat använda lockoutvapnet. Striderna på arbetsmarkanden hårdnade och LO tvingades till slut att slå tillbaka. I augusti 1909 utbröt Storstrejken. Den omfattade 300 000 människor och varade fram till i början av september, den genomfördes under lugna och disciplinerade former. Den väldiga striden slutade inte med någon seger för arbetarna och facket. I storstrejkens fotspår kom lönesänkningar, avskedanden och svartlistning. Ändå gav arbetarna inte upp kampen för en god arbetsmiljö, åtta timmars arbetsdag och en rimlig lön. Arbetsgivarna hade inte lyckats krossa facket. 

Under den här tiden var det inte ovanligt att en arbetare som kommit på kant med sin arbetsgivare också blev vräkt. Arbetarna hyrde ofta sina bostäder av arbetsgivaren och ett ensidigt beroende skapades. Det gjorde att många var rädda att säga vad de tyckte på arbetsplatsen. I Mackmyra vräktes arbetare på grund av en konflikt angående föreningsrätten. När arbetarna inte fick hålla sina möten i de lokaler som fanns byggde arbetarna sina egna Folkets Hus. Och för att kunna studera bildades folkhögskolor och Arbetarnas Bildningsförbund, ABF. För att få ner hyrorna byggde de egna hyreshus och bostadsrätter samt bildade bland annat HSB. Arbetarna gick också ihop och bildade Konsum.

Under 1900-talets början kunde enbart rika personer rösta. Det gjorde att Socialdemokraterna i början hade svårt att få igenom sina förslag. Därför blev kravet om lika rösträtt Socialdemokraternas första och viktigaste krav = 1918 antog Riksdagen den nya stora författningsreformen om allmän och lika rösträtt. In i det sista gjorde högern motstånd mot reformen, men utan resultat. Genom arbetarrörelsens envisa arbete för demokrati hade Sverige äntligen fått en rösträttsreform.

  • 1919 kunde även ett annat reformkrav föras i hamn: Åtta timmars arbetsdag. Det skulle dock ta tid innan reformen i sin helhet var genomförd i arbetslivet.  
  • Socialt och ekonomiskt blev 1930-talet ett framgångens decennium med viktiga reformer och betydelsefulla sociala förändringar.
  • -Bland annat infördes förebyggande mödra- och barnavård, mödrahjälp och bidragsförskott till ensamstående mödrar.
  • -1938 beslutades det också om folktandvård och
  • -Två veckors lagstadgad semester.
  • Det var stor debatt om ATP under 50-talet. Striden handlade om huruvida det skulle bli en lagfäst pensionsrätt eller inte. Tidigare hade bara vissa tjänstemän rätt till pension, något som alltså arbetarna saknade.
  • År 1957 anordnades en folkomröstning om ATP och året därpå röstade en borgerlig majoritet ned ett förslag om lagstadgad tilläggspension. Efter många turer och långa debatter träder ATP slutligen i kraft år 1960.
  • I mitten av 50-talet blev alla i Sverige sjukförsäkrade genom att den allmänna sjukförsäkringen infördes. Under 50-talet infördes också moderskapsförsäkringen,
  • Studiestödssystemet byggdes ut och en allmän arbetstidsförkortning genomfördes.
  • Dessutom blev semestern längre för arbetarna. Det här var en tid då den svenska modellen snabbt byggdes ut.
  • 1947 infördes också det allmänna barnbidraget.

                    Det är första maj idag! Vad gör du? 

                    Jag går i tåget! 

                    Så tillbaka till det första i detta långa inlägg är, lagen är inte skriven i sten! Den är levande och vår skyldighet att kämpa för, det vi vill ska leva kvar! 

                    Kram 


                    ps.. Sidor jag lånat text/bilde från till detta inlägg är 

                    Socialdemokraterna
                    Wikipedia

                    Lo

                    Riksdagen
                    Varför uppfinna hjulet två gånger 😉 ds…

                    Filter

                    Idag insåg jag till min fasa att min blogg blivit något av det som jag aldrig egentligen planerat. Visst skulle det vara något av en dagboksblogg, men handen på hjärtat… har jag skrivit varje dag..? Nej..

                    Det är ju inte för att mitt liv helt plötsligt slutade att vara eller för att mitt liv helt plötsligt är tråkigt.. imagesDS5OO9NF

                    Det har vart torka i det som jag ska filtrera bort. För även om de ämnen jag skriver om kan blir rodnande ärliga så kan jag lova att allt inte kommer med.

                    För jag älskar att skriva, jag älskar ordet och dess makt, jag älskar allt jag kan gör med det, hur mycket jag än twistar runt bokstäverna så kommer det för mig en känsla av att jag vågade. För mycket i mitt liv handlar om att våga. Så filtret är ett krav, men hur tjockt ska det vara..?

                    Mitt bloggande de sista åren har vart om mig först och främst, sonen har hamnat i bakgrunden, inte för att hans liv blivit tråkigt och inte för att mitt liv blivit centrum i vårt hem. Han har vuxit upp, blivit större och jag är inte den som ska berätta hans historia. Visst skriver jag om hans snubbeltrådar, men det där privata får han stå för själv.

                    wordsJag jämför inte mitt liv med någon annan, för i så fall vore det inte mitt. Att ha makten över våra liv är för oss alla olika, att skriva om det, att leva med den trygga tanken att det som inte dödade mig härdade mig att såren läker alltid. Hur man går vidare ger oss rätt att våga ta vara på våra  liv på fullaste allvar tycker jag.. Du är den som är huvudrollsinnehavaren i ditt liv, ingen annan, aldrig någon annan. Eftertanke vare sig den är i en vecka eller flera år väljer vi alla att ha, sedan om vi vågar säga det högt är upp till oss alla. Vad ger det mig att titta bakom mig och skyffla undan mina erfarenheter , det är ju de som gör mig till den jag är. Eftertanke ger mig ofta tryggheten att våga se framåt.. Sedan vill jag gärna också säga att jag avskyr ordspråket: Med åren läker alla sår Jag tycker bättre om: Med åren lär du dig att leva med dina ärr, sedan om du som läsare inte tycker att det stämmer för dig så är det helt okej 😉

                    Hur filtrerar man då bort det som inte borde skrivas..? Borde det egentligen finnas ett? Vad tycker du?

                    För vad handlar filter om?  Vad du vågar se öppet..? Att skriva om det ger det lite luft och du ger andra chansen att tycka till, men med detta måste du våga ge kommentaren ett svar en eftertanke, för vi läser ju in våra egna erfarenheter i det som står oftast, för vem annars kan vi ge orden någon betydelse..?  Jag kan ofta se meningen med texten på flera sätt, år efter att jag skrev den, men med det i baktanken så ger det mig ingen rätt att ta bort den, för just då var den viktig.. Vad är filtret som vi borde ha och var är det filtret vi borde bränna..?

                    Att vara en publik person ger ett filter, att vara lilla mig som har få läsare ger mig mitt, men vad ger det läsaren legitimetet att våga ge sitt fullaste stöd är det känslan av det där privata som bara de få individeran i mitt liv borde veta, som avgör filtrets tjocklek..  Jag väljer min ord för jag vet att någon kan ta illa vid, jag väljer mina ord för det inte är min historia att berätta, jag väljer mina ord för ingen har med just det att göra med just då, men kanske senare..  Jag väljer de ord som står i min blogg för det är mina…imagesYUHP8EYT

                    Men vart ska jag ta vägen då? För jag skriver i omgångar och jag lever inte på mitt bloggande, jag vet att de få personerna i mitt liv som läser mina ord, känner mig eller känner till mina historier, hur kan jag bli bättre på det som jag vill, ska min historia ska ge någon annan sin historia..? Vill jag att någon ska lära sig av mina misstag, eller av mina erfarenheter? Vad ska mina tankar ge dig som läsare grund att fortsätta att läsa..?

                    Det är lördag, jag har som vanligt bokat tvättid från klockan 09-14, jag vet att jag glömmer av att tvätta om jag flyttar dag, och då blir det dubbelt med tvätt nästa lördag som jag bokat rätt tid till. Mitt liv har små regler som jag följer, min sonen vet att om han ger mig godisbitar så måste det vara i jämt antal, inte för att jag dör om han inte har det utan för jag vågar be om det som för andra verkar märkligt. Är det OCD ligth? Tror inte det, det är bara en av mina små egenskaper som gör mig till den jag är. Men ältar jag det? Nej, jag kan skratta åt det, för ofta tror sonen att jag ber om en extra för att jag vill ha fler, för dum är jag inte, får jag tre bitar choklad så ger jag inte tillbaka en för att det ska bli två, utan jag ber om en till.. måste vara smart 😉

                    Vad är filtret för dig..?

                     

                    Kram IMG_1881

                    Ibland är det svårt att finna bitar som passar ihop..

                    20140622-102542-37542213.jpg
                    Jag avgudar min son då han försöker att ta beslut som i längden kan hjälpa honom, det är nog mer jag som får problemen att försöka gå bredvid och hjälpa honom att ta besluten som inte tar helt musten ur oss. Eftersom sonen vill vara medicinfri så tycker jag att i alla fall sommarn får bli som han vill.
                    Tyvärr verkar det vara ett litet problem med det hela. Han vaknar upp flera gånger på natten, i natt minst tre gånger (eftersom jag med vaknade) först av att han smög in och tog mobilen (men jag missade själva den lilla detaljen, trodde han bara kollade om sängen var ledig på ”hans” sida) sedan vaknade jag vid ett tiden av att han var i köket.. 20140622-102431-37471846.jpgHan sa lugnt att han bara var törstig och bad mig somna om. Kl 03 vaknade jag (tror jag) av mig själv för det var för kallt i rummet. Gick upp och stängde av fläkten sedan smög för att titta till min son. Han låg i sängen och kollade youtube på mobilen 😦
                    Lugnt gick jag in och slapp säga något, han gav mig mobilen och jag bad honom att snälla sova nu.
                    Jag vet inte om det är för att han är medicinfri eller han helt plötsligt blev en tonåring som har problem med sömnen… Jag är helt ställd.
                    Ibland känns det som vi smyger igenom en tjock okänd djungel där vi möter en massa nya saker hela tiden. Tyvärr känner jag att min pedagogiska syn på saken inte kommer fram i sonen hormonstimmade hjärna bara. Vad göra..?
                    Jag är trött av två nätters vakenhet, antingen av hans konstanta promenerande runt omkring i lägenheten eller då han väcker mig med att vilja kolla till mig. Hur får jag honom att dämpa sin hyper under nätterna..?
                    Om fyra dagar börjar semestern och jag kan ge honom all min uppmärksamhet, måste bara överleva tröttheten, förkylningen och hostan som bråkar med min kropp. Imorgon börjar sista veckans jobb.

                    20140622-102530-37530546.jpg