Att stänga dörrar hjälper inte.. Jag vet

Det var ett tag sedan, efterdyningarna av ett svårt slag fick mig på backen igen. Som om jag inte egentligen kunde räkna alla slag som kommit den sista tiden…

Men igen så är jag sjukskriven, visst det är på 50% men jag är inte till arbetsmarknadens tillgänglighet.. Hur slår man bort det som du inte vill ta tag i?

Mitt år var bra, jag fick min skuld betald, på arbetet blev det bättre, jag tog på mig mer på sektionen, jag vågade släppa in familj och nya vänner… Vad gick fel? Det där jag talar om men egentligen inte har minnen av, min tid för allt för länge sedan… Hoten, den psykiska våldet, den fysiska, rädslan, ensamheten.. Det där jag inte minns.. Det kommer upp då det brister i sömmen.. Jag ler på det ställen där de inte vet, jag ler, där de vet… Jag vill inte vara svag! Vänner lämnar, jag är inte glad, jag ska inte störas, jag är fragil! Skitsnack!

Jag är less på att vara ensam om det som jag känner… 

Läkaren frågade mig det sista i vårt samtal: Är du självmordsbenägen? Vad svarar man på det, det är väl klart att jag inte är det! Jag har för mycket att leva för, jag har flera år att leva för, jag har det enda som räknas….min son! Men så klart inget som finns för mig… Det är det som han hör, vem finns för dig Anne? Jag småler.. jag är ensam, varför ta för stora bett, det är jag inte värd…

Du är inte ensam av att vara ensam, nej det är jag inte, så varför gör det mig så förbannat svag nu då? Jo enligt de experter jag talat med så har jag inte, egentligen bearbetat det som hände mig, sista gången hade jag bråttom tillbaka, sista gångens svaghet gjorde att jag nu vaknar upp med hjärtklappning, panik, som endast kan just nu avhjälpas med medicin och terapi.. Och mitt i allt så är det jul..

Att bara prata trodde jag var det som behövdes, att minnas var inget jag egentligen ville. Hjärnan stänger av det den inte kan bearbeta, en skyddsmekanism, men nu med medicin, terapi, och allt för lite pengar, så ska jag på något vis ta mig tillbaka till de levande… Och jag slåss varje minut, för gör jag fel, säger fel, så bryter jag ihop, jag orkar inte fler ord om mina tillkortakommanden, jag kan inte ta dem just nu, ledsen..

Att leva med mitt liv, ska ju göra mig stark, inte svag..

Med detta vill jag önska alla de som ger mig styrka en varm önskning av God Jul och Gott Nytt År

Kram 

Annonser

Skrämmande hur lätt det blir…

Förra veckan hade vi besök, sonen tyckte jag var väldigt ordentlig, visst det är jobbigt för honom då vi ändrar om i "folkmängd" i vår lägenhet. Mycket av hans rutiner blir störda, men jag tycker att det var en bra övning för honom, att det förändras i hans närhet i en miljö där han vet att jag är i.
Jag fick också en respit från ensamheten, det är ofta en svår sak att ta upp som vanligt, eftersom ingen av oss (sonen och jag) är sociala i privatlivet. Inget självvalt men på något vis blev det så. I alla fall, fick jag prata med en vuxen varje (nästan) morgon, det är intressant hur mycket det ger. Nu klagar jag inte! Jag är en vuxen människa och jag har valt att ha det på detta viset, men ibland inser man hur det skulle kunna vara och det är en intressant hur lätt det är att välja det som är lättast. Så tack ni som kom och umgicks lite med oss, kanske ses vi snart igen, vi gör inga måsten just nu.

Efter en längre tid (hmm ända sedan min första lägenhet) så har jag haft svårt att slänga saker. I min städning nu under försommaren, fick jag mig ett ryck och plötsligt så känns luften lite lättare runt omkring mig. Kläder i mängder, i säckar från källare och garderob fick flytta till secondhand, möbler som egentligen bara är i vägen och aldrig fått plats har blivit ved för någon annan. Mitt sovrum möblerades om två gånger innan jag insåg att sängen skulle tillbaka där den var från början. Ja.. ja.. jag kan själv inse att något blir bättre som det var. Jag fick en huvudgavel som blev gjord av pallar, detta gjorde att jag behövde ta bort en del möbler från sovrummet (inget som jag saknar faktiskt) Men det är tommare, mer golv, lättare att hålla ordning.
Sonen har inte haft några val med min städlust, men han har inte klagat. Jag tror faktiskt inte han skulle se något om jag inte berättade det för honom. Japp, på det sättet är han som de flesta killar/män. Där märks inte hans npf så mycket.. om jag inte rör datorn eller tv-spelen så klart 😉

Sonen kom in på andrahands valet på gymnasiet, lite tråkigt, då han aldrig var intresserad av någon annat än det första, men vi försöker så gått vi kan att se positivt på det hela. Som sagt det är skrämmande hur lätt det är ibland, i förändringar i ett hem med Npf-diagnoser, min son har haft en del denna sommaren och han har tagit dem bra, visst det är oroligt i början, men detta blir mitt sätt att hjälpa honom mot vuxenvärlden, där förändringar kommer vare sig han vill det eller inte 😉

Den jag älskar, aktar jag #Blogg100

Många vet att jag levde med en man som inte behandlade mig rätt, jag har talat med honom till och ifrån alla dessa år. Han har kommit och gått från vår vardag i 16-år, mest pga av hans son som han har med mig. Inte för att vi gått tillbaka till varandra. Just nu har vi en distans vänskap. Mer för att han och sonen ska ha kontakt med honom, han vet vad jag tycker om honom, han vet att jag förlåtit honom för det han utsatte mig för. Men även om jag förlåter så har jag fortfarande problem. Så med detta så blir mitt inlägg tillägnad till alla er män som blivit ”lämnade” av kvinnor för ni putte på dem litegrann. Det där lilla puttandet kan bli så mycket mer och hänga med i flera år efter. Här är de problem jag fick pga puttandet.. 

Det har gått snart sexton år sedan. Och jag skriver till dig här. 

Vi har pratat med varandra, du har sagt förlåt, jag har förlåtit, men det har varit för min skull inte för att underlätta för dig!

Men jag är fortfarande arg! 

Arg för att du förstörde min tilltro till män, arg för att du tog bort många år av mitt liv. Något jag fick betala för. Pengar som jag kunnat använda till sonen eller till och med mig! För nu när jag börjar må bättre kan jag se tillbaka och slå näven i bordet och skrika FAN TA DIG! 

Jag har tack vare dig förlorat arbetsinkomst för jag gått in i depressioner ett flertal gånger. Med dessa sjuktillfällen så har jag blivit så avstängd att jag slutat betala räkningar som fick mig i en skuldfälla. (Som därmed gjorde att jag slutade gå till tandläkaren, slutade ta ut medicin, nästan blev av med mitt arbete, fick nästan sonen borttagen från mig, och orkade inte ta mig upp ur sängen.) Som tog mig lång tid att ta mig ifrån. Så du ser, det var inte bara det du gjorde då vi bodde ihop, som räknas, det är allt som hände med mitt psyke efteråt. Den skamen jag kände efteråt gjorde att jag aldrig vågade ta hjälp, visst jag var bra på att prata men inget mer.  

Den största sorgen är att jag fortfarande inte vågar mig på en relation, att släppa in någon som kan tycka mig är för mig en omöjlighet, för du tog det ifrån mig. Jag var ju inte värd att bli älskad, jag var ju ful, fet, luktade illa, jag var för ärlig, dum, för stark, ingen skulle vilja ha mig. Jag är inte värd att kämpa för. 

Jag vet att jag inte är allt det där, men ändå släpper jag inte in någon, för de där orden lever fortfarande kvar.  Det vet jag, det kvittar hur lång tid det har tagit men orden är oftast det som lever längre. 

Nu är jag rädd för jag vill inte släppa kontrollen, för jag vet hur smygande det kan vara att släppa taget. Det händer när man inte märker av det. Så då kan jag ju inte släppa in någon, för någon ta göra som du. Lova att älska mig och sedan ta all min kontroll. 

Nu är jag skuldfri och det är tack vare mig, nu vågar jag få vänner tack vare min styrka, nu kan jag planera framåt tack vare min egna vilja. 

Och inget hade med dig att göra. Men jag är fortfarande arg på dig, för du tog bort 16-år av mitt liv! Punkt slut! 

TIDIGA VARNINGSTECKEN kommer från sidan Varningstecken 

  • Han talar illa om tidigare partners och kan inte se att han gjort något fel i relationen. Allt är den före detta flickvännens fel. 
  • Han säger att du är den enda kvinnan som har förstått honom och att du är den enda som har behandlat honom bra. Han sätter dig på en piedestal. 
  • Han beter sig respektlöst mot dig genom att skämta på din bekostnad, kanske även inför andra människor.
  • Han är hjälpsam mot dig på ett sätt som får dig att känna dig obekväm. Han får dig ständigt att stå i någon sorts tacksamhetsskuld
  • Han är kontrollerande och visar svartsjuka. Han har åsikter om hur du bör klä dig eller hur du bör ha ditt hår och vad du bör säga i olika situationer.
  • Ingenting är någonsin hans fel. Han får dig att känna skuldkänslor över saker som går fel.
  • Han är självcentrerad. Han har en dubbel standard – han kan behandla dig på ett sätt som han aldrig själv skulle tolerera. 
  • Han vill flytta ihop eller gifta sig väldigt tidigt i relationen. Detta är ett sätt för honom att kontrollera dig, att ”äga” dig. 
  • Han skrämmer dig när han blir arg. Han kan putta dig, säga vagt hotfulla saker, knuffa dig eller närma sig dig på ett hotfullt sätt. Han kan sparka i väggen eller slå sönder saker när han blir arg, ofta är det föremål som du tycker om eller själv äger. 
  • Han attraheras av sårbarhet och väljer flickvänner som nyligen gått igenom en kris eller förlust av något slag. Han väljer kanske partners som är mycket yngre än honom. Han blir ”räddaren”.
  • Han behandlar dig annorlunda när ni är tillsammans med andra människor. Han behandlar dig respektlöst när ni är ensamma, men höjer dig till skyarna när ni umgås med andra. Alternativt tvärtom.
  • Han missbrukar droger eller alkohol.
  • Han pressar dig till sex eller får dig att utföra vissa sexuella handlingar mot din vilja när ni har sex.

011