Skrämmande hur lätt det blir…

Förra veckan hade vi besök, sonen tyckte jag var väldigt ordentlig, visst det är jobbigt för honom då vi ändrar om i "folkmängd" i vår lägenhet. Mycket av hans rutiner blir störda, men jag tycker att det var en bra övning för honom, att det förändras i hans närhet i en miljö där han vet att jag är i.
Jag fick också en respit från ensamheten, det är ofta en svår sak att ta upp som vanligt, eftersom ingen av oss (sonen och jag) är sociala i privatlivet. Inget självvalt men på något vis blev det så. I alla fall, fick jag prata med en vuxen varje (nästan) morgon, det är intressant hur mycket det ger. Nu klagar jag inte! Jag är en vuxen människa och jag har valt att ha det på detta viset, men ibland inser man hur det skulle kunna vara och det är en intressant hur lätt det är att välja det som är lättast. Så tack ni som kom och umgicks lite med oss, kanske ses vi snart igen, vi gör inga måsten just nu.

Efter en längre tid (hmm ända sedan min första lägenhet) så har jag haft svårt att slänga saker. I min städning nu under försommaren, fick jag mig ett ryck och plötsligt så känns luften lite lättare runt omkring mig. Kläder i mängder, i säckar från källare och garderob fick flytta till secondhand, möbler som egentligen bara är i vägen och aldrig fått plats har blivit ved för någon annan. Mitt sovrum möblerades om två gånger innan jag insåg att sängen skulle tillbaka där den var från början. Ja.. ja.. jag kan själv inse att något blir bättre som det var. Jag fick en huvudgavel som blev gjord av pallar, detta gjorde att jag behövde ta bort en del möbler från sovrummet (inget som jag saknar faktiskt) Men det är tommare, mer golv, lättare att hålla ordning.
Sonen har inte haft några val med min städlust, men han har inte klagat. Jag tror faktiskt inte han skulle se något om jag inte berättade det för honom. Japp, på det sättet är han som de flesta killar/män. Där märks inte hans npf så mycket.. om jag inte rör datorn eller tv-spelen så klart 😉

Sonen kom in på andrahands valet på gymnasiet, lite tråkigt, då han aldrig var intresserad av någon annat än det första, men vi försöker så gått vi kan att se positivt på det hela. Som sagt det är skrämmande hur lätt det är ibland, i förändringar i ett hem med Npf-diagnoser, min son har haft en del denna sommaren och han har tagit dem bra, visst det är oroligt i början, men detta blir mitt sätt att hjälpa honom mot vuxenvärlden, där förändringar kommer vare sig han vill det eller inte 😉

Annonser

Den som griper till våld visar att dennes argument är slut.

Igår hände det som aldrig skulle hända, igår kom våldet hit. Det vi sett på tv, det vi vart helt skyddade ifrån, trodde vi. Jag är i stor sorg över det som hände med mina medmänniskor i vår vackra huvudstad. 

Det är lätt att stänga av tv-apparaten då vi inte vill se och höra, vi har sett länder som blivit utsatta för oerhörda terrordåd, och det har vart från olika typer av organisationer. Vi har abetskamrater, vänner, grannar som flytt från terror. Jag löste en väns inlägg idag över hur ledsen hon var över att se att den kommit hit. Hon som flytt från våldet vet, hur kan vi som levt i ett land som inte vart i krig på över 200-år? Svårt igår fick vi tyvärr reda på hur vi reagerade. Jag är stolt över medmänskligheten som visades på sociala medier.  

Mitt i detta så går kommunal, fastighet, seko ut i sympativarsel för att hjälpa hrf i sin kamp för en lön som de kan leva av. Det kallas solidaritet. Det som vi igår fick se/höra om i Stockholm. Då haschtag openstockholm startade. Vanliga medmänniskor som hjälpte andra medmänniskor. Solidaritet! 

Jag ville inte tro på att klimatet har blivit råare, jag vägrar tro det, igår fick jag säga -vad var det jag sa. 

Igår gick välfärdsarbetare till sina arbeten i Stockholm utan att veta att de skulle bli hjältar i många av världens ögon. De gjorde det de skulle, det de alltid gjorde och idag får de eloge för sitt arbete. Jag är stolt över vår välfärd, och den är något vi alla ska kämpa för. De inom vården, service, inom polisen visade oss alla igår och idag att vi har ett bra land att leva i. 

Idag var jag och handlade på ett stort välkänt varuhus. Vid åtta tiden på morgonen var där redan tre polisbilar. Då vi kom ut några timmar senare, så fanns de fortfarande på plats. Flera handlande stod och pratade med dem och jag gick fram och tackade för de var där. För de måste få höra det, ofta och mycket. Vi är bra på att hitta felen letar vi så finner vi. 

Hittar vi det goda i människor, så sprids det vidare. Ta hand om vår välfärd, vi behöver den ❤️ 

Kram 

 Håll ditt ansikte mot solen, och du kan inte se skuggorna.#Blogg100

Nu går allt på hundra knyck! Många förändringar på gång och just nu håller vi hårt om varandra då karusellen snurrar snabbare. Det är inte otäckt, men hisnande och spännande. 

Jag har insett att jag är lyckligt lottad för jag har bra arbetskamrater och världens bästa sektionexpedition som jag har äran att sitta på. Vi måste alla inse att ta vara på det som är varmt, tryggt, njuta av det. Jag vet, en vän sa till mig i veckan att hon tyckte jag var stark, hmm, lätt att ta sådant som floskler, idag så insåg jag att hon faktiskt tyckt så. Vi måste alla våga ta de där stegen som är otäcka, för hur ska vi annars komma vidare?

Min son och jag ska iväg och kolla gymnasium i slutet av månaden, hans omvärld håller på att utökas nu, och jag inser att han vuxit till en ungdom som jag är otroligt stolt över! Så mycket som kunde gått fel, men med mycket tålamod och blod, svett och tårar, sömnlösa nätter så har vi båda klarat oss oskadade. Och i slutet så här i nian så har han äntligen fått betyg i ett till ämne. Jag är så arg över att min son fick hela sin skolgång förstörd av Björklund! Min son fick aldrig en chans att få visa sina styrkor. Men som sagt, ”vi vänder på bladet” tar djupa andetag och håller andan innan vi dyker ner, för är det något vi båda lärt oss under dessa år, är att få stora starka lungor 😉 

Kram  035