Running Barefoot

Amy Harmon är en amerikansk journalist som skrev  Navigating Love and Autism 

2013, jag läste den för ett tag sedan och började leta efter böcker skrivna av henne. Boken Running Barefoot släpptes 2012 och sedan dess har hon släppt böcker som blivit (tror jag) mer kända, de senaste är The Song of David som skrevs efter vissa av karraktärenerna som finns i boken The Law of Moses. Två böcker som jag inte lyssnat på än, men kommer nog att göra då jag verkligen tycker om hennes sätt att skriva om livet.

Tillbaka till boken Running Barefoot..  Då jag läste ”baksidan” går ju inte skriva det egentligen då denna var en ljudbok, men ni förstår säkert 😉 så fastnade jag och vara bara tvungen att försöka lyssna, även med en rejäll förkylning och ont i hela kroppen..

Detta är en varm bok om två individer som egentligen aldrig hade mötts om de inte åkt skolbussen från landsbygden. Denna lilla flicka är så underbara att man bara vill hålla om henne, senare i boken vill man slå något hårt i huvudet på henne, du kan säga att jag verkligen levde mig in i boken 😀 Ljudboken var på engelska, vet inte om den finns på svenska, men om du inte är rädd för att försöka dig på den, jag rekomenderar den verkligen. Nedan så har jag kopierat ”baksidan”….

When Josie Jensen, an awkward 13-year-old musical prodigy, crashes headlong into new kid Samuel Yazzie, an 18-year-old Navajo boy full of anger and confusion, an unlikely friendship blooms. Josie teaches Samuel about words, music, and friendship, and along the way finds a kindred spirit. Upon graduation, Samuel abandons the sleepy, small town in search of a future and a life, leaving his young mentor behind. Many years go by, and Samuel returns to find his old friend in need of the very things she offered him years before. Their roles reversed, Samuel teaches Josie about life, love, and letting go.

Kram på er tassartyst

 

Annonser

Två böcker och omorganisation här hemma…

Jag tog tillbaka min lägenhet !

 
I lördags drog jag huvudet från det solida golvplankorna i köket och tittade sonen stint i ögonen och sa 
-Idag har jag tänkt ta tillbaka  vardagsrummet! Du har tillgång till ditt rum och köket så klart, min säng låter du bli! 
Sedan drog jag min datorsladd efter mig då jag bar in min laptop till mitt allt för fläckiga vardagsrumsbord framför min dammiga tv och satte mig. 
Och där blev jag sittande och kände mig som en ockupant som ibland fick snea blickar från sonen då han gick mellan rummet, köket och toaletten.  
 
Nu ska jag bara fortsätta med det och få mig själv att förstå hur viktigt det är att jag vågar ta tag i saker igen.. 
 

Det är alltid en början, eller hur..? 😉 

Har verkligen njutit av vädret, förutom nattens lilla storm och två böcker som jag lyssnat på denna helg.

Så ta er tid och läs eller lyssna på en underbart rolig och träffsäker författare 😉

Dyngkåt och hur helig som helst

”Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsknull och falska glättiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet, och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp. Efter nya Marior som av egen vilja och egen funnen kåthet vågar be sin Josef om helt egoistisk sex när lille jesusbarnet somnat. Mammor är väl också människor, eller? Sårbara. Svaga. Vilda och ömma. Känslor som kommer och går. Tänk om vi skulle våga vara oss själva en stund innan vi dör. Tänk om vi skulle fatta hur jävla vackra vi är.

Avig Maria

Morsan. Madonnan. Horan. Kvinnan. Människan. Går genom fulrum och finrum. Ibland naken, ibland jävligt påklädd. Den heliga Marian med tröjan ut och in som smygröker i fönstret när ungarna somnat, som vänder på strumpan så ingen på det viktiga mötet ska se att det gått maskor. Som går in i väggen och försöker ta för sig lite av luften i ett rum fullt av roliga män.” 

 

 

Helgens böcker och en liten dikt.. #Blogg100

Den här helgen blev det två böcker, vädret var ju fint men kallt i lördags så med detta blev det ingen son som ville ut. Så tvätt och städ fick det bli. Söndagen startade fint med allt för tidigt uppvaknande, men jag ville inte somna om.. Det blev ju sommartid i natt och det tar verkligen lång tid att synka denna lilla skittimma som vi ändrar två gånger om året 😦 

Så jag lägger in en dikt som jag skrev för länge sedan. Jag inser att mitt diktskrivande säkert inte följer de regler man ska (men det har jag aldrig brytt mig om ändå ) mina ord kommer ofta från mitt lilla liv oftast, förutom de som jag nämner som påhittade..  

Frisk luft

Jag


smekte mina fingrar


dina bekymrade rynkors

motorled

på din

pannas landskap

La tårarna i burken

av misstag

~~~~

Ställde min stolthet

i givakt

framför rädslan

~~~~~

La dina hårda ord ord

bakom mitt skratt

och dansade lätt

~~~~~

Vetandes

att jag valde slutet

själv

Insåg du det?

COPYRIGHT © anne 

Böcker denna helg 🙂 

 

Jeff Winston was 43 and trapped in a tepid marriage and a dead-end job, waiting for that time when he could be truly happy, when he died.
And when he woke and he was 18 again, with all his memories of the next 25 years intact. He could live his life again, avoiding the mistakes, making money from his knowledge of the future, seeking happiness.
Until he dies at 43 and wakes up back in college again…

 

 This is the setting for the parable of Evey, a young woman saved from death by a masked man calling himself V. Beguiling and dangerous, V ignites the fuse of revolution when he urges his fellow citizens to shed the blanket of tyranny and oppression they have permitted themselves to be cloaked in. While those in power take steps to neutralize the threat, police pursue the mystery of V, unaware of the terrible truth that awaits them. But it is Evey who, with V as her enigmatic guide, sets out on the painful path of deception and self-discovery, deconstruction and re-creation, vindication and vengeance.


Ibland så tar hjärnan verkligen ledigt från skrivandet 😉 

Kram på er