Min sommarläsning

När jag läser eller lyssnar på en bok, så går jag ofta in i den så mycket att jag oftast tappar bort det som är runtomkring mig. Inget nytt för dem som känner mig, men ofta är det som att komma upp till ytan för mig. Du vet den där känslan av att man doppar ner huvudet under vatten och allt liksom stillnar runtomkring? Ljuden, rörelserna blir dova.

När sedan boken är slut..

Plötsligt är ljuden omkring mig höga och jag nästan önskar att det fanns något kvar så jag kan dyka ner igen. För mig känns det som att säga adjö till en nära vän som hållit mig i handen ett bra tag.

Jag har egentligen aldrig sett mitt läsande som något konstigt, kanske kan jag inte alltid hålla mig till den klassiska litteraturen som de flesta kan skryta om, nej jag slukar det mesta. Och nu har jag avslutat denna bok När andra sover. Det är en bok som startade som ett skrivprojekt och har nu givits ut, där vi som läsare får följa 20-personer.

Boken tar upp allt om missbruk, religion, barndom bland annat. Det är tunga berättelser om sådant som händer runtomkring oss. Det fick därför mig att skriva mitt förra inlägg, frågan kom upp om det där med identitet. Vad som slog mig var att jag egentligen aldrig velat titta på sådant eftersom jag är och bor i Sverige. Men vi har alla något att berätta om just det där som vi inte talar så högt om.

Så vad tyckte jag om boken? Denna boken är som de tjugo personerna som berättar, den slår till på olika vis, vissa gånger så kände jag med dem, vissa gånger blev jag så arg så jag kokade, vissa grät jag till. Med detta vill jag bara såga SKITBRA!

Nu är vi olika, det jag tycker om tycker inte du om, det är ju tur eftersom hur tråkigt skulle det annars vara? Varför boken är bra för mig, är för att den väckte känslor i mig, den fick mig att rannsaka mig själv, den lärde mig något nytt.

Hur vi tar till oss text är olika och eftersom texterna var  korta och uppdelade i olika delar så kan jag välja om jag vill läsa den från början till slut eller ta olika kapitel i ordning av vad jag känner. Jag läste den från pärm till pärm, 🙂

kram på där ute

img_0646

Annonser

Inte alltid vad man tror #Blogg100

  

Visst i början då jag skulle börja med denna bokserie så tänkte jag -massa trevliga romantiska karlar och tjejer i nöd. Hmm kommer jag tycka om det..? 

Lovar visst är det coola starka karlar och kvinnor som träffar dem. Men det som gjorde dessa böcker. Är Kristen Ashlyes underbart roliga sätt att skriva. 

Så mycket som jag skrattat då jag lyssnat på dessa böcker har jag inte gjort på länge. Hon skriver på ett underbart sätt. Sedan vet jag inte om det är den kvinnliga läsaren som gör den roligare för hon är bra. 

Jag har som vanligt lyssnat på dessa böcker på engelska. För nu är jag fast i det språket. 

Kram  

 

Frihet 

 

6, Vad var det bästa med din barndom?

Mina minnen är bra från barndomen.. Vi var väldigt ”fria” ute hela dagarna, vare sig det var skoldag eller helg, och ofta så kom vi aldrig in förrän vi hörde mamma eller pappa ropa ut från fönstret att det var mat, eller om vi glömde av tiden på sommaren.

Vi byggde kojor i skogen, ”rymde” dit också.. Våra föräldrar visste allt och de hade koll på img_6802oss, och de gav oss väldigt mycket frihet, senare vid tonåren, så den enda tiden vi behövde hålla oss hemma, var bastudagen lördag, vad vi gjorde innan eller efter behövdes aldrig redovisas.. Jag är än idag imponerad att jag inte föll för den livstilen som många av de ”vänner” jag umgicks med då.

Min tonårsperiod (för det är en del av barndomen) handlade mycket (via nyheter och skolan) om den där farliga sjukdomen AIDS.. Med detta blev jag väldigt intresserad på hur de skrevs om det, först och främst om hur farligt och vad man inte fick göra.. Detta gjorde att jag vid 19 års åldern började att skriva ett skolarbete om just detta ämnet och lärde mig snabbt att man aldrig ska ta allt (även via nyheterna) på allvar.. Jag fick senare (vid 30-års åldern )reda på  att en av alla dessa vänner på 70-80 talet var en av dem som dog av denna sjukdomen..

Det kanske inte är ett ”bra” minne, men ett som präglade mitt sätt att ta reda på vad som var rätt eller inte, jag tror aldrig på något förrän jag får ordentligt bevis och därmed sparas nästan allting alltid någonstans.

Jag älskade att åka iväg på läger då jag var barn, jag och min syster var verkligen de av alla barnen som var på de flesta läger på somrarna, vi barn från staden skulle ut på landet. Vi lärde oss en massa, man ska inte tro att kor alltid är fredliga 😉

Till och med toalettväggen fick lite av sidorna 🙂

Böcker så klart, Kitty –serien läste jag och många av dessa böcker har jag fortfarande kvar i min bokhylla, något som jag definitivt aldrig kommer att skämmas över, eller någon av de böcker vi har där, böcker i mitt barndomshem kommer jag faktiskt inte ihåg, visst fanns det men inte i de mängder som jag har idag..

Det var väl lite om vad jag tyckte om 🙂

 

 

Kram tassartyst.com

 

Running Barefoot

Amy Harmon är en amerikansk journalist som skrev  Navigating Love and Autism 

2013, jag läste den för ett tag sedan och började leta efter böcker skrivna av henne. Boken Running Barefoot släpptes 2012 och sedan dess har hon släppt böcker som blivit (tror jag) mer kända, de senaste är The Song of David som skrevs efter vissa av karraktärenerna som finns i boken The Law of Moses. Två böcker som jag inte lyssnat på än, men kommer nog att göra då jag verkligen tycker om hennes sätt att skriva om livet.

Tillbaka till boken Running Barefoot..  Då jag läste ”baksidan” går ju inte skriva det egentligen då denna var en ljudbok, men ni förstår säkert 😉 så fastnade jag och vara bara tvungen att försöka lyssna, även med en rejäll förkylning och ont i hela kroppen..

Detta är en varm bok om två individer som egentligen aldrig hade mötts om de inte åkt skolbussen från landsbygden. Denna lilla flicka är så underbara att man bara vill hålla om henne, senare i boken vill man slå något hårt i huvudet på henne, du kan säga att jag verkligen levde mig in i boken 😀 Ljudboken var på engelska, vet inte om den finns på svenska, men om du inte är rädd för att försöka dig på den, jag rekomenderar den verkligen. Nedan så har jag kopierat ”baksidan”….

When Josie Jensen, an awkward 13-year-old musical prodigy, crashes headlong into new kid Samuel Yazzie, an 18-year-old Navajo boy full of anger and confusion, an unlikely friendship blooms. Josie teaches Samuel about words, music, and friendship, and along the way finds a kindred spirit. Upon graduation, Samuel abandons the sleepy, small town in search of a future and a life, leaving his young mentor behind. Many years go by, and Samuel returns to find his old friend in need of the very things she offered him years before. Their roles reversed, Samuel teaches Josie about life, love, and letting go.

Kram på er tassartyst

 

Två böcker och omorganisation här hemma…

Jag tog tillbaka min lägenhet !

 
I lördags drog jag huvudet från det solida golvplankorna i köket och tittade sonen stint i ögonen och sa 
-Idag har jag tänkt ta tillbaka  vardagsrummet! Du har tillgång till ditt rum och köket så klart, min säng låter du bli! 
Sedan drog jag min datorsladd efter mig då jag bar in min laptop till mitt allt för fläckiga vardagsrumsbord framför min dammiga tv och satte mig. 
Och där blev jag sittande och kände mig som en ockupant som ibland fick snea blickar från sonen då han gick mellan rummet, köket och toaletten.  
 
Nu ska jag bara fortsätta med det och få mig själv att förstå hur viktigt det är att jag vågar ta tag i saker igen.. 
 

Det är alltid en början, eller hur..? 😉 

Har verkligen njutit av vädret, förutom nattens lilla storm och två böcker som jag lyssnat på denna helg.

Så ta er tid och läs eller lyssna på en underbart rolig och träffsäker författare 😉

Dyngkåt och hur helig som helst

”Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsknull och falska glättiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet, och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp. Efter nya Marior som av egen vilja och egen funnen kåthet vågar be sin Josef om helt egoistisk sex när lille jesusbarnet somnat. Mammor är väl också människor, eller? Sårbara. Svaga. Vilda och ömma. Känslor som kommer och går. Tänk om vi skulle våga vara oss själva en stund innan vi dör. Tänk om vi skulle fatta hur jävla vackra vi är.

Avig Maria

Morsan. Madonnan. Horan. Kvinnan. Människan. Går genom fulrum och finrum. Ibland naken, ibland jävligt påklädd. Den heliga Marian med tröjan ut och in som smygröker i fönstret när ungarna somnat, som vänder på strumpan så ingen på det viktiga mötet ska se att det gått maskor. Som går in i väggen och försöker ta för sig lite av luften i ett rum fullt av roliga män.”