Måndags gnäll

Ibland känns det verkligen som om jag aldrig får något lugn. Hela tiden är det jaga, förklara, ordna och då både fritid och på jobbet. Börjar tröttna på det 😦   

Jag skulle bara vilja göra det jag ska så att saker och ting kan falla på plats  så jag senare kan fortsätta med nästa projekt. Men jag lovar, på något vis finns de där förbannade snubbeltrådarna där gömda och förrädiska. JAG VILL FÅ ANDAS, bara en dag, en vecka, en månad utan att något inte ska ställs till det totalt! 
I morgon är det nya beslut som vi föräldrar ska få ta del av från skolan som sonen går i, och det jag redan fått reda på, gör mig bara trött. 
Sedan försvann avlösningen på onsdagarna för de glömt att lägga in en ny då den vi haft fått nytt jobb. Och kanske.. Så kommer det en ny nästa vecka. Men då sätts väl ingen på de fyra timmarna som det togs ett beslut på i december säkert inte in.. Avlösningen är skit ! De har ingen som helst framförhållning, de klarar inte ens av att få ihop fyra timmar på fyra månader. Nu är vi sex timmar till utan avlösning!
Jag försöker hålla huvudet över vattenytan mitt i en full storm (känns det som) och min gula badanka kan ju inte hålla mig flytande. Jag får inget grepp längre.. Trött.. Och jagad… Så känner jag mig.. Kanske dax att inse att även om mitt nuvarande jobb är ett av det bästa jag haft, så kanske jag inte är stark nog att kämpa för något som inte är lika viktigt som jag och min sons liv. 
Energi är något jag borde få lika mycket som jag känner att jag får tid att ladda..  Men mina batterier börjar sina…  Trött, bara trött och jagad. 
  

Helgens böcker och en liten dikt.. #Blogg100

Den här helgen blev det två böcker, vädret var ju fint men kallt i lördags så med detta blev det ingen son som ville ut. Så tvätt och städ fick det bli. Söndagen startade fint med allt för tidigt uppvaknande, men jag ville inte somna om.. Det blev ju sommartid i natt och det tar verkligen lång tid att synka denna lilla skittimma som vi ändrar två gånger om året 😦 

Så jag lägger in en dikt som jag skrev för länge sedan. Jag inser att mitt diktskrivande säkert inte följer de regler man ska (men det har jag aldrig brytt mig om ändå ) mina ord kommer ofta från mitt lilla liv oftast, förutom de som jag nämner som påhittade..  

Frisk luft

Jag


smekte mina fingrar


dina bekymrade rynkors

motorled

på din

pannas landskap

La tårarna i burken

av misstag

~~~~

Ställde min stolthet

i givakt

framför rädslan

~~~~~

La dina hårda ord ord

bakom mitt skratt

och dansade lätt

~~~~~

Vetandes

att jag valde slutet

själv

Insåg du det?

COPYRIGHT © anne 

Böcker denna helg 🙂 

 

Jeff Winston was 43 and trapped in a tepid marriage and a dead-end job, waiting for that time when he could be truly happy, when he died.
And when he woke and he was 18 again, with all his memories of the next 25 years intact. He could live his life again, avoiding the mistakes, making money from his knowledge of the future, seeking happiness.
Until he dies at 43 and wakes up back in college again…

 

 This is the setting for the parable of Evey, a young woman saved from death by a masked man calling himself V. Beguiling and dangerous, V ignites the fuse of revolution when he urges his fellow citizens to shed the blanket of tyranny and oppression they have permitted themselves to be cloaked in. While those in power take steps to neutralize the threat, police pursue the mystery of V, unaware of the terrible truth that awaits them. But it is Evey who, with V as her enigmatic guide, sets out on the painful path of deception and self-discovery, deconstruction and re-creation, vindication and vengeance.


Ibland så tar hjärnan verkligen ledigt från skrivandet 😉 

Kram på er