Idag är jag 100 #Blogg100

imagesCAV50KN9
Idag är dagen då jag ska hoppa av lycka för jag klarat av detta! Med vemod inser jag att detta gör att jag haft en morot som jag kan följa efter, som nu tagit slut, som ska försvinna från och med i morgon…

Fast lite glad är jag ju, jag har under denna kalla slut vintern och våren haft något att göra, idag såg jag våren på riktigt (så att säga) Jag såg mitt första blommande träd på väg från affären 🙂

Dessa hundra dagar har vart lite annorlunda på något vis, jag har inte följt sättet på vilket jag skrivit innan, visst precis innan blogg utmaningen så hade jag hamnat i någon slags stiltje i mitt skrivande. Kanske för att jag inte visste hur jag ville att det skulle fortsätta eller om jag skulle starta om, men jag vill inte börja om på en ny blogg, jag vill i så fall fortsätta låta denna blogg följa oss två i våra liv på något annat vis eller kanske… Ja jag vet inte….images1

Men efter denna tiden har gett mig chansen att kanske våga ge lite till av mig och kanske inte lika mycket om sonen, jag skriver inte som många i utmaningen, då jag har gått in och läst på bloggarna så blir jag så imponerad hur bra många skriver! Min kavaj har på många sätt känts väldigt enorm mot hur jag velat att det ska vara… Många gånger har det känts som om jag kanske inte är en del av den utmaning som alla verkar få det till, utan att jag mer surfat bredvid med mina triviala vardagsproblem som kanske inte alltid vart så världsomvälvande 😉

Nu säger jag inte att alla är så pretentiösa i sitt skrivande.

Och jag kan väl säga att jag försökt skriva om något somautism_banner_facebook jag själv inte vart så värst intresserad av endast för att bryta en trend och försöka få till någon tanke hos en läsare som de kan ta med sig i sitt fortsatta väg här i livet. Inte alltid med bästa resultat men jag har försökt, sedan är det svårt att på något viss skriva om livet om att vara ensamstående med ett barn som är en Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning  utan att det blir med pekpinnar eller att skriva om det svåra 😦 Ibland blir det lättare att lyfta upp hans problem med omgivningen än att verkligen ta fram det roliga och det som verkligen är han i diagnosen, för har han diagnos eller är diagnosen han?

En sak med min sons Npf är att han är extrem på att lägga märke till detaljer, jag kan verkligen få se en annan bild av …ja vad som helst… bara genom att lyssna på hans syn. Det var en artikel om detta som jag hade velat länka hit men har tyvärr glömt av var den fanns…

Så alla därute, våga skriva mer, det gör inget om det är med en penna eller med en dator, skriv, ibland behöver man få ner det där i huvudet framför sig för att få lite perspektiv i tillvaron.

Signing out from #Blogg100 😉

20130504-160256.jpg

#Blogg100 Bloggares inlägg:

http://www.spazio.se/2013/05/05/mellanakt-efter-blogg100/

http://lustochliv.blogspot.se/2013/05/lyssnar-du-pa-dem-som-tvivlar-pa-dig.html?m=1

http://trollrike.blogspot.se/2013/05/blogg100-dag-71.html

http://llhertz.wordpress.com/2013/05/04/glasblasaren-och-hans-ugn/

http://www.konkret.nu/2013/05/04/den-har-ar-sa-fin/

http://anna-karin.se/2013/05/04/en-mastare-pa-moten-nr-94-av-blogg100/

http://blogg.improveme.se/delastacia/2013/05/04/dar-nagonting-slutar-borjar-alltid-nagonting-annat/

http://www.tomatsallad.nu/blogg100-2013/

http://jazzen.se/2013/05/04/the-show/

http://lustochliv.blogspot.se/2013/05/sexsibilityfestival-this-summer-proudly.html

 

Annonser

#Blogg100 098 Fredag utan barn…..

Igår såg jag Criminal Minds som handlade om en galen man som plockadeuntitled ut sina mordoffer från nätet för de var aktiva.. Det fick mig att tänka på det där med att vara så öppen med allt som man skriver här ute… Hur ser du på det?

Jag själv har ju alltid skrivit en dagbok innan nätet men det har ju inte fått den uppdateringen som jag skriver här, för visst håller jag borta en del av mig och min familj, är det så att vi lever i en värld där alla vill ses så man blir osynlig? Bloggandet  var från början för mig ett sätt att få det att gå ihop i livet, något ställe där jag kunde skriva av mig, japp jag var anonym ett bra tag innan mina vänner fick reda på den 😉

Men varför ska man ha olika identiteter på nätet? Vad vinner man på det, ärligt?

Det har nu gått 16 dagar sedan jag beslöt för att inte vara ute på fb till exempel, detta har fått mig att inse att vänner som man haft en längre tid, untitled1inte längre ser en som vänner om man inte sitter och likes deras små inlägg. Min vänner som jag har kvar är de få som faktiskt inte hade ett konto på fb och de jag arbetar med så klart. Det är ju så att livet går vidare och de vänner som (faktiskt) inte hörde av sig innan definitivt inte kommer att höra av sig nu… Jag har tid för kärlek….NOT!!!! Eller visst jag borde ha det, denna helgen är jag barnfri och kunde gått på en date men min dummer tackade nej… Varför kan inte personen jag faktiskt tycker om få tummen ur röven och vilja ha mig i stället??

Nej kära ungdomar det blir inte enklare då man blir äldre….

Ikväll blir det film för hela slanten och jag ska mysa hela kvällen, tyvärr lite för ensam men ack som man bäddar får man ligga… eller???

Ja, kvällen är inte slut och askungen kanske får gå på bal i alla fall, måste ju säga så till mig själv, hur annars kan man försöka drömma något 😉

Puss på er där ute och sedan blir det bara två inlägg till från denna bloggutmaning, få se om man lyckas hålla uppe tempot lika mycket efter denna tid 😉 Tack syster yster för att du ringde idag, härligt att höra din röst 🙂

Kram20130501-230444.jpg

#Blogg100 Bloggares inlägg:

http://enhimlansmassa.tumblr.com/post/49424564222/blogg100-done

http://herothecoach.com/2013/05/02/malgang/

http://uppflygaorden.blogspot.se/p/blogg100.html

http://www.retorikiska.se/om-tal-talskrivning-pa-nymo-i-tv4/

http://www.tamme.se/malgang-i-blogg100/

http://ninalindh.blogspot.se/2013/05/nu-ar-jag-i-mal-for-denna-gang.html

http://justsaying.se/2013/05/02/100-dagar-100-inlagg/

http://blogg.improveme.se/delastacia/2013/05/02/skuggorna-dansa-i-manens-sken/

http://www.svartnonsens.se/min-uppsyn-far-inte-barn-att-grata-langre/

http://ftorstensson.com/2013/05/02/mot-fontanen-fy-faan-vad-vi-ar-bra-blogg100-ping-netflix_se/

http://trollrike.blogspot.se/2013/05/blogg100-dag-70-polly-runnin-around-my.html

http://christerhellberg.wordpress.com/2013/05/02/100-bloggar/

http://lustochliv.blogspot.se/2013/05/valkommen-till-skrivarworkshop-i.html

http://signeratkjellberg.se/2013/05/musiken-i-april-blogg100.html

http://katatrof.blogspot.se/2013/05/och-sa-var-vi-har.html

http://triloger.se/wp/2013/05/02/en-deklaration/

http://evaihjo.blogspot.se/2013/05/malgang.html

http://evalution-tot.blogspot.se/2013/05/spranger-malsnoret.html

http://www.tomatsallad.nu/firat-malgang-i-blogg100-med-inger-aspaker-pa-gamla-orangeriet/

http://suzannsexeducator.wordpress.com/2013/05/02/malgang-130502-kl-20-48/

http://anna-karin.se/2013/05/02/33-ar-tog-det-innan-jag-fick-se-chefen-nr-92-av-blogg100/?preview=true

http://www.retorikiska.se/100/

http://www.spazio.se/2013/05/02/nastan-lika-bra-som-jardenberg-se-men-battre-an-bisonblog-se-det-har-ar-100-av-blogg100/

http://selanderart.tumblr.com/post/49454765320/blogg100-dag-100-hundra-dagar

http://uppflygaorden.blogspot.se/2013/05/101-en-blogg-paradox.html

http://herothecoach.com/2013/05/03/uosb/

http://signeratkjellberg.se/2013/05/slutet-for-blogg-100-vad-hander-nu-blogg100.html

 

Det fjärde sista inlägget för #blogg100

Hur ofta ser du tillbaka på det du gör i bloggen? Jag själv kan ofta gå tillbaka och läsa ord som jag skrivit som ibland fått mig att undra -var det där verkligen jag? Ja ni därute kanske inte slås av sådant men jag gör det ofta.
Om man tar Min Dikt så är det ofta jag själv inser att jag skulle faktiskt kunna klara av mer än vad jag själv tror. Men då kommer den där känslan av att inte våga tro på sig själv. Egentligen borde jag lita på min egna kraft ibland, jag har ensam tagit hand om oss två (sonen o mig) jag har slagits mot en skola som inte vågar ge våra barn en ärlig chans. Jag har vunnit många strider, förlorat mig själv i en del, men de är dessa som fått mig till den jag är idag!! 20130501-223422.jpg Jag överlevde på grund av min egna styrka graviditeten + en hund 😉 (är allergisk för pälsdjur, men under min graviditet hade jag inga problem med hundar i alla fall, sjukt jag vet, men så sant) Idag skattar jag mig lycklig att jag själv insåg hur sjuk min relation till den som borde ha vart den som beskyddade mig i stället för att göra mig illa. Hur hade jag haft det om jag inte vågat ta mig ur det? För jag kan lova dig som aldrig levt i sådant förhållande att det är svårt att se skogen för träden som står i vägen. Kanske hade de få vänner jag hade eller släkt hjälpt mig, men det är alltid jag som måste avsluta det på något sätt, allt för att få ett avslut. Jag vet att mycket av det som jag skrev senare till i Min Dikt ofta går in i detta ältande, men det har vart mitt sätt att ta tag i det. Hur gör du då du måste vidare? 20130501-224539.jpg På något vis måste man finna ett sätt att förlåta, det var för mig en kamp, för efter sonens födsel så var allt fel, jag var ingen glad människa. Om jag tänker tillbaka på tiden då sonen var upp till ett halvt år, inser jag idag hur lite minnen jag har från den tiden. Jag vet (av andra) att jag var en ”närvarande” mamma som nästan till det sjuka var för bra på att ta hand om sonen, jag har många bilder på honom, video inspelningar på hans olika förehavanden, men knappt några minnen av mig.. Jag vet att jag slutade äta, jag gick ner 35-kilo på nästan ett halvt år, jag var ute på powerwalks med barnvagnen. Alla tyckte att jag var super stark, jag grät mig oftast till sömns vet jag, och sov så fort sonen somnade, men jag har knappt ett enda minne mer än mina dagboks anteckningar.

Supermamman var super på ytan men inuti fanns ett fult krig med minnena av min skräck som präglade nästan hela min graviditet. Men jag förlät trodde jag för jag sa orden, för det måste sägas högt, idag vet jag att den personen inte tog dessa ord till sig och på något vis, djupt där inne, vet jag att jag idag snart 12-år senare aldrig riktigt förlåtit mig själv för att jag inte förlät honom. Ibland är orden bara ett första förband som senare måste ses över för det verkliga läkande ska ta vid.20130501-230302.jpg
Kram på er därute 20130501-230444.jpg
#Blogg100 Bloggares inlägg:

http://evaihjo.blogspot.se/2013/05/inspiration.html?m=1
http://www.spazio.se/?p=1032
http://blogg.improveme.se/delastacia/2013/05/01/ja-tank-hur-tokigt-saker-skulle-vara-tvartom/
http://www.konkret.nu/2013/05/01/for-100-ar-sedan-var-sverige-inte-en-demokrati/
http://www.arhammar.se/blog/mobil-blogg-13/sista-blogg100-inlagget/
http://blogg.folkbladet.nu/jmjobring/2013/05/02/100-dagar-av-reflektion/
http://anna-karin.se/2013/05/01/dar-kom-det-i-alla-fall-doppet-nr-91-av-blogg100/
Grattis till er som kommit i mål, jag kommer någon dag senare 😉

1 Maj med en sur kille #Blogg100 096

Jag tycker om att gå på stan på 1Maj, för att denna dagen är en sådan viktig dag för arbetsrörelsen, och så klart har sonen alltid följt med (vare sig han vill eller inte) för jag anser att det är viktigt..
Men dagen var inte rolig för honom endast för att det verkar vara så jobbigt med allt just nu… Solen var framme och visst det blåste lite kallt men annars var det en fin dag som vi fick promenera på 🙂

Jag hade en kille som hoppade till varje gång något flög förbi och som surade så fort vi stod still, och tyckets bara sura över varje sak som fanns runt om kring, jag försökte i alla fall titta på tåget och sedan förklara för honom lite då och då..   Så några bilder blev det i alla fall och mamma Anne är faktiskt ändå på bra humör fast sonen inte är det, ja ja vad e en bal på slottet 😉

Kram på er därute 20130429-165620.jpg