Håll ditt ansikte mot solen, och du kan inte se skuggorna.#Blogg100

Nu går allt på hundra knyck! Många förändringar på gång och just nu håller vi hårt om varandra då karusellen snurrar snabbare. Det är inte otäckt, men hisnande och spännande. 

Jag har insett att jag är lyckligt lottad för jag har bra arbetskamrater och världens bästa sektionexpedition som jag har äran att sitta på. Vi måste alla inse att ta vara på det som är varmt, tryggt, njuta av det. Jag vet, en vän sa till mig i veckan att hon tyckte jag var stark, hmm, lätt att ta sådant som floskler, idag så insåg jag att hon faktiskt tyckt så. Vi måste alla våga ta de där stegen som är otäcka, för hur ska vi annars komma vidare?

Min son och jag ska iväg och kolla gymnasium i slutet av månaden, hans omvärld håller på att utökas nu, och jag inser att han vuxit till en ungdom som jag är otroligt stolt över! Så mycket som kunde gått fel, men med mycket tålamod och blod, svett och tårar, sömnlösa nätter så har vi båda klarat oss oskadade. Och i slutet så här i nian så har han äntligen fått betyg i ett till ämne. Jag är så arg över att min son fick hela sin skolgång förstörd av Björklund! Min son fick aldrig en chans att få visa sina styrkor. Men som sagt, ”vi vänder på bladet” tar djupa andetag och håller andan innan vi dyker ner, för är det något vi båda lärt oss under dessa år, är att få stora starka lungor 😉 

Kram  035

Två talande bilder och lite skryt ;) 

Denna först lilla bild delas på fb just nu. 

  Arbetsmiljö

  

Skola #Dyslexi

  

Och så måste jag skryta också 😀 

Sonen är inte förtjust i skolan (han har aldrig vart intresserad mer än de två första åren) men nu äntligen i åttan så har de hittat något som han är intresserad av. Engelska  

Och med detta så har han har haft extra lektioner i detta denna terminen. 

Så sonen har skrivit Nians nationella prov i engelskan och fick i betyg A. En mycket stolt son som kom hem igår från skolan. 

Kram  

 

Var så stark så att ingenting kan störa din inre frid

Jag tror faktiskt dagen idag vart ett av mina lataste dagar på länge. Vi var ute på en promenad som snabbt avslutades i ett bråk. Jag bara var tvungen att stampa ner foten och säga stop! Ibland blir det lite för mycket av tonåring än jag orkar med. Men det är väl så med alla föräldrar till dessa underbara personer.  

 Efter att jag tog en paus från allt kom sonen in och bad om ursäkt, och jag förklarade för honom vad jag tyckte om händelsen. Vi är vänner igen 😉 
Kvällen kommer så klart avslutas med Melodifestivalen, om jag tycker någon ska vinna? Hmm kommer faktiskt inte ihåg alla delfinaler ingen låt som fastnade, så att säga. 

Imorgon så blir farbro doktor igen med sonen. Öron problem är inte att leka med.. 

Kram 

  
Ett litet axplock av #Blogg100 Bloggares inlägg idag:

woohoooo
Melodifestival på Friends
Lördagslunk..
lördagstips Tyresta nationalpark
minnen i bokhyllan dag 12
Samantha Fox
Her name is Andersson, Lena Andersson
Rensa och röja
Delat smakar mer
Frukost medan solen vräker in

Ibland tar bara orken slut….

Ibland tar orken slut…. –FIXA EN TAXI!!!!!! NUUUUU!!! FÖR HELVETE!!!!!! Jag stod bara och tittade på honom första gången han skrek orden, sedan tog min ork slut och alla mina pedagogiskt tänkbara ord… -NEJ! Sedan fortsatte det framför elever, personal och föräldrar… sonen var helt slut och jag vände på klacken och lämnade kvar honom i aulan, visste han skulle följa med till slut ändå… frustrerad

Kvällen började bra, sonen hade sett fram i mot soarén som skolan ordnat, han skulle både vara sjunga och presentera alla de första akter med en vän från skolan. Han var redan på väg till skolan uppe i varv och jag försökte ge honom så mycket plats som jag kunde i den packade vagnen.. (kan ju vara därför han inte ville åka tillbaka hem med en) jag förstod att han var nervös men lugnade ner honom med att vara sig själv och bara ha roligt..(visst inget jag lyssnade själv på då jag var ung på scen, men försöka går ju)

Presentationen gick jättefint för båda killarna, han sa att de själva hade fått skriva skämten så han hade redan innan kvällens soaré sagt till mig att han skulle vara rolig.. Jag älskar verkligen hans kärlek till scenen, något som jag själv älskade vid hans ålder och det är roligt att följa honom i hans väg att finna sig själv däruppe i strålkastarljuset 🙂

Kvällen flöt på och när de andra killarna tog över mikrofonerna efter sonen och klasskompisen fick jag höra så fort jag letade upp honom i mörkret av salongen för att gratulera honom, att nog kunde jag fixa vatten för han var sååå varm nu.. Jag orkade inte diskutera, att man kan säga tack och sedan bara fråga snällt, såg på honom att han redan var väldigt uppe i varv…

Efter sista akten så stack jag snabbt iväg för att hämta jackor och lyckades få ett paraply av en pedagog så jag endast behövde ta på oss kläderna och dra så fort han kom ut.. Han kom aldrig så jag fick försöka ta mig förbi alla som var på väg ut för att leta upp honom. Där stod han och tittade efter mig med en mörk blick och jag tog ett djupt andetag och gick fram till honom… -Jag tänker inte åka vagn hem! star

Jag själv under dagen hade tid hos läkaren, väl framme på vårdcentralen så får jag snällt vända tillbaka för jag var visst en dag för tidig 😦 Så ni kan förstå att min dag inte slutat på bästa viset. Nu är jag slut, helt slut, även om jag inte talade med många så tog det musten ur mig. Sonen sitter och tittar på tv, innan läggdax.

Jag måste avsluta med att  ge honom en stor eloge! Han var helt medicinfri ikväll, något som jag vill att han ska var, för han måste lära sig själv (såklart med hjälp av mig) att finna lugnet då hela världen trummar med bongotrummor och alla intryck är förhöjda. Han lugnade ner sig snabbt på vagnen hem, så en korv med bröd plus en pucko och kille hade helt glömt sitt lilla utbrott. Ni som har barn med Npf vet vad jag talar om, ni som inte vet…. Nja… just nu orkar jag bara inte förklara…

Lite från oss idag 😉

Kramar i mängder och tack alla underbara elever som gav oss bra musik ikväll!20140505-145806.jpg

Skyndar långsamt #Blogg100 Dag 20

 

20140320-082346.jpg

Jag är tillbaka med en kille som inte mår jätte bra…. igen, svårt att lyfta en fågel vars vingar ofta glömmer av att flyga, eller är de brutna av tyngden som han bär där inne..?

Vi tar dagarna just nu som de kommer och försöker att få igång magen igen, det är som om nerverna är länkade till denna del av kroppen, så stressa långsamt med varliga händer.

Ibland får man ta flera steg tillbaka för att börja om och bygga denna underbara individ till en stark och trygg människa, för det var som någon sa…

Uppförsbackar ger starka ben

(Måste bara leva med dessa ord just nu)

Kram på er 20140319-072754.jpg

Ett litet axplock av #Blogg100 Bloggares inlägg idag:

”Vet du att folk pratar om dig?”

Sportiga superhöns

Förmågan att hantera information

Våga gå utanför ramarna

Föreläsning, ja tack.#blogg100

Berättelserna bär barnen

Förmår du ta emot kärlek, pengar, gåvor?