Att gå vilse är att lära sig att hitta


Som i alla människor så finns tankarna där, du vet de där som är lite tyngre än vanligt.. Det där om vad allt är till egentligen för, de där man inte talar om.. Att leta efter en identitet i vuxen ålder, eller rättare sagt inse att det man trodde man gjorde rätt egentligen inte var det man ville.. att ha en sådan styrka att våga lita på den inre rösten och faktiskt lyssna, vart är du egentligen på väg? img_0896

Jag är ofta inne i ett sökande vid denna tiden, kanske mer för att på något vis punkteras ballongen och andningen blir mer ytligare. Kanske är det den glad stämningen som liksom tvingas på vid den tiden som gör det. Kan det vara så att det utlöser det? Hmm ingen aning…

Det är ca två år sedan jag fick mina första rejäla panikattacker, (jag hade ett par under graviditeten men förstod det mycket senare) jag fick medicin och tid att tala ut i terapi. Hon sa att jag led av posttraumatiskt stresssyndrom något som jag inte ville ta till mig. Så farligt var det ju inte…

frihetMin reaktion var inte helt frisk, och jag hade en läkare som just då inte ville att jag skulle tillbaka till arbetet. Året efter det föll jag ihop igen, medicin och nu var det ambulans inblandat. Jag blev rädd och blev hemma, denna gången utan terapi. Jag är en stark kvinna… hmm..

När kan man säga att man vill luta sig mot något/n.

Nu har jag vart igång så mycket att jag inser att de där känslorna av ”att inte räcka till” börjar att smyga sig på.. Borde jag inte bli frisk någon gång? För sådana tankar borde jag ju ha släppt vid min ålder?

Jag har så klart lärt mig att säga nej nu, och jag vågar säga till om någon går på mig personligt, jag har blivit bättre på att ta avstånd från de som inte är bra för mig. Men ändå finns de där tankarna kvar..

Hur tar man sig vidare? 20140609-164544-60344332.jpg

Advertisements

One thought on “Att gå vilse är att lära sig att hitta

  1. Att inse att man är den man är, är det första steget.Jag kämpade länge innan jag fick diagnos och därefter rätt hjälp. Jag trodde jag var stark, starkare än jag är.
    Vi behöver alla tid för återhämtning, distanstagande och samla ihop kropp och själ. Det är först nä vi accepterar detta som vi kan ta oss vidare…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s