Jag har insett att jag inte är en superkvinna i alla fall.. Hmm.. #blogg100 94 


Då jag var hos läkaren i måndags, så fick jag lite medicin utskriven och blev tillsagd att vara försiktig och alltid ta med mat. Ja ja, sa jag, visst! Men jag har ju inga problem med min mage aldrig då det gäller medicin. Så jag har tagit dem då jag behöver men ändå tillsammans med mat. Idag var ju så klart den dagen jag inte tänkte mig för. 

Eftersom jag vart hemma sedan måndags och räknade med att inte gå till jobbet resten av veckan. Så tänkte jag slå två flugor i en smäll, ta mig ut på en promenad samt hämta mina solbrillor från sektionen. Senast jag var där lämnade jag dem på mitt skrivbord. 😦 

Eftersom det vart ganska varmt oxå och jag älskar detta, så ville jag ju inte missa dessa dagar (så länge de nu varar). 

Så på med kläder, fram med båda kryckorna (tänkte först att en borde funka, tur att jag tänkte om) väl på torget, så tittade jag upp för alla dessa underbara trappor och suckande började ta mig upp. Jag är inte förtjust i hissar, eller trånga utrymmen ska jag nog säga i stället. 

Så på grund att dessa (trapporna), fick jag till slut ge mig och ta värktabletter utan mat. Visst inga problem egentligen på en gång. Utan allt var lugnt, jag fick serverat en kopp av mina underbara kamrater på sektionen och hann prata av mig. Det är ju den sociala biten som jag alltid saknar då jag är ”tvungen” att hålla mig hemma. Då jag själv väljer att vara hemma, saknar jag det inte alls eller då jag är tvungen att vara social, så blir jag helt slut i hjärnan. Hmm

I alla fall,väl på väg hem, började så klart magen att bråka 😦 jag kan lova att jag inte kände mig värst trevlig på något vis. För det första så fick jag snällt be folk att flytta på sig då jag behövde sitta, fattar inte varför det verkar vara svårt att se att jag har två kryckor..? Sedan väl nere så krånglade så klart luftkonditionering på vagnen, så med en ganska full vagn, som dessutom var som en bastu, börjar magfan att krångla. Och inte gjorde den det tyst heller. Så stressad/varm och med en kramp både i magen och höften utav dess like försökte jag att ignorera min mages symfoni, som fick många att vända sig om för att lokalisera ljudet till. 

Väl hemma nu, så har jag vart många turer till toaletten, det kan vara värmen, eller medicinen vem vet. Men jag håller mig nog hemma tills jag klarar av att gå i trappor utan att få ont. 

Det kom lite regn nu, men ingen åska än, hoppas att det blir en rejäl urladdning under kvällen, det behövs och växterna behöver sitt också. 

Nu är det sex dagar kvar på utmaningen, och jag är förbenat stolt att jag inte missat en enda dag denna gånge 🙂 

Kram på er 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s