Ibland tar livet en rejäl sväng, och man inser vad som faktiskt är viktigt.. 


Jag visste redan från början att det var för tidigt att börja arbeta hundra procent. Då jag gick tillbaka till arbetet i år efter mitt utmatnings ”sjuka” så försökte jag verkligen. Så jag slängde mig in i allt och alla, men sakta privat började jag stänga av allt. 

Ofta efter en dag på jobbet med glada miner och trevliga arbetskamrater så gick jag nästan direkt in i mitt sovrum och la mig. Stängde ut allt, sociala medier, tv, telefon, precis allt som inte hade med sonen att göra. 

  Detta har nu pågått allt för länge, för även om mitt privatliv tog stryk så hade jag mitt arbete o dem som fick mig att gå upp, men som alltid… Det går inte att leva på det viset allt för länge. Och små, små saker som började att smyga sig på och sedan en rejäl. Stoppade tiden för mig helt. 

Förra torsdagen vaknade jag med ett band över bröstet och halsen. Jag hade känt av den redan på onsdagen, men tagit det mer som en stress reaktion, när det senare på morgonen gick upp till mina käkar så var jag ändå såpass duktig och tog det på allvar så jag fick en akuttid till vårdcentralen. Blodprover och EKG togs, sedan kallades det på en ambulans o även om jag trodde att allt var bra, skrämdes jag upp ordentligt. 

Två trevliga personer kom in och vi promenerade ut till bilen. Jag vägrade lägga mig ner och satte mig för att åka baklänglse mot sjukhuset. Väl där så blev det kontroll varje timma med antingen blodprov eller EKG, och till slut en kranskärlsröntgen. Innan de till slut skickade hem mig sent med lugnade. För även med alla underbara människor så var jag ensam och rädd, men så klart insåg jag snabbt att det hade inte med dem som faktiskt funnits där för mig utan för hur jag vart. Jag kan inte skylla på någon annan än mig. 

  Nu har jag vart hemma hela veckan, fick lugnade och smärtan har avtagit. En skrämselhicka (som någon beskrev det) som fick mig att egentligen fundera på vem jag faktiskt kan lita på och som känner mig och till slut, vad jag egentligen är värd! För i min värld är du den just den dagen, inget annat räknas. Att se dem som man trodde var ens vänner vända sig bort måste man bara försöka ta sig förbi. För är det inte så: du känner andra genom dig själv. 

Jag kommer att förlåta, men jag glömmer aldrig!  

Innan min son åkte iväg denna helgen, så sa han att han saknade mitt leende, jag lovade mig själv att jag skulle le samma dag han kom hem.  För inget ska ta bort min sons enda trygghet, NÅGONSIN! 

Så detta inlägg är lite för att jag insåg mitt värde, och därav inte någonsin kommer låta någon, någonsin få mig må dåligt igen! 

Så med medicin och terapi så ska jag ta djupa andetag igen. Med dem som faktiskt räknas, de som ger mig positiv energi och inte de som skäl den. 

Kram  

 

Annonser

2 thoughts on “Ibland tar livet en rejäl sväng, och man inser vad som faktiskt är viktigt.. 

  1. ❤ "Ensam är inte alltid stark" …har funnits här hela tiden…Men vi varken hörs eller ses (förutom när du är på jobbet några minuter)..Saknar dig!! Glöm mig inte. Puss!!

    Gilla

  2. Hoppas du snart mår bättre. Kan tipsa dig om boken ”Våga vara rädd” av Emma Holmgren. Kanske kan den vara till någon hjälp.
    Kram Kim

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s