För att göra det krokiga rakt måste man först göra det svårare – att räta på sig själv.


Om man simmar länge mot strömmen, bygger man muskler, visst ligger det något i det..

Nu har denna semestern kanske inte vart den där soliga varma sommaren som vi alla vill ha, men en betald ledighet från alla måsten kommer alltid vara en lyx som vi alla borde medge är ändå det vi behöver.

En återhämtning för året som gått eller för året som kommer kan nog ses olika från oss alla, så varför behöver du semester..?

Då jag studerade blev det ingen semester eftersom vi inte får några pengar under denna lediga tid. Så alla de som studerar och arbetar under dessa månader får ofta en stund att känna sig behövda på ett annat vis, är det en slags återhämtning..? Då jag arbetade till sjöss, så hade jag en ledighet från en vecka till sex veckor mellan passen. Under den tiden behövde jag ingen semester, men tog så klart ut den. Att få semester vare sig det är för att få återhämtning eller bara få iväg barnen från stan, fixa huset, leka lyckliga familjen, så tas den alltid ut för att vi kan och har en rättighet till den. Alla behöver en paus…

Det blev visst en långt uppehåll denna gången, vet faktiskt inte om jag någonsin tagit så pass länge att bara vara utan bloggen.

Ett tag blev det så att jag ens inte läste något utan bara lät att vara, bara för att jag behövde en paus. Jag stängde av tv,n för över ett år sedan, slutade helt enkelt att titta på den, endast för att det gav mig mer anledning till att stänga av på annat vis, jag behövde gräva fram mig själv mitt i min (kaos) hjärna.. Nu saknar jag inte den alls..

Mitt liv vände en del under försommaren, mycket som hade med arbetet, samtidigt som sista tiden sonen skulle ta sig igenom de sista månaderan i skolan. Så hur gick det för sonen..?

Han gick inte ut 7-an med godkända betyg.. Jag vet inte om jag är frustrerad eller inte, och dessutom om jag är frustrerad på mig själv eller skolan.. Mitt i min nedgång så orkade jag inte ta tag i sonens och detta kanske ledde till att han blev lidandes. För er som känner mig vet att jag inte bara gav upp, men med mer uppgifter på jobbet och en heltid som bara kändes som allt annat än det, så försökte jag hålla huvudet över vattenytan medan sonen kravlade sakta bredvid.

Men jag simmade på..tassartyst

Jag har insett att jag faktiskt är starkare än vad jag trodde, med det jag arbetade med och mitt bagage så vågade jag ta på mig mer på jobbet och sonen samtidigt, inte för att jag är en martyr eller så, utan för att jag fastande i mitt eget huvud och lyckades slita mig loss.

Mina problem kan jag jag göra något åt, och hur jag mår kan jag ändra med att försöka att inse att energi på fyllning behövs konstant. Så medan sonen kämpade med mig så fyllde jag brännslet på min arbetsplats. Visst har jag lärt mig att det behövs mer utifrån för att få ner mig på knäna än det lilla som kommer innefrån.

Och när jag insåg det så började jag att andas. Så jag förlängde min paus.. Den sista tiden på sonens skola började att lossna, visst lite sent men jag gav det jag kunde och tankade för fullt på med den positiva energin som jag fick från andra starka ensamstående i min närhet. Jag har njutit av att gå upp på morgonen, ta min promenad via slottskogen och bara vara för mig själv den tiden.

De två sista veckorna insåg jag plötsligt hur mycket jag lagt på mig själv, mina egna problem med tillit kommer från mig själv, inte för att jag söker ett nytt förhållande utan mer att jag faktiskt inte litade på mig själv och vad jag kände. Är det egentligen inte där man börjar. Så med det som fick mina ögon att öppna sig, fick mig samtidigt att våga tro på att det jag är och jag är en viktig del i andras liv. Jag syns och därför finns jag, och kanske var det just det som fick mig att tro på oss två i vår lila familj.

Nu har jag inga krav på att logga in i sociala medier längre, kanske för att jag inte inte vill eller för att jag lägger min energi någon annanstans, det vet bara jag och min hjärna (så att säga) men inget kommer från att jag plötsligt bara sket i alla, mer att jag insåg att att den mänskliga kontakten var den jag önskade mer av.

Jag har med detta insett att de som jag faktiskt har mobilnummer till är de enda som hör av sig med ”röst” och jag till dem. Mitt i våra mer öppna liv, har jag märkt att vi blivit mer ensamma, för även med bilder på olika luncher som många äter på sociala medier så har vi stängt av den mänskliga kontakten. Vi vet mer om varandra utan att egentligen känna varandra..

Så om jag kommer att blogga varje dag vet jag inte, men jag kommer inte ställa kravet på mig själv med olika utmaningar.

Min enda utmaning är från och med nu: Tänka positivt, älska de som finns i min närhet, ta vara på de möjligheter som kommer min väg, sluta att säga ja till allt, och ta hand om mig själv innan alla andra. För det finns faktiskt en anledning varför de i säkerhetsgenomgången då planet lyfter, alltid säger att sätta på syremasken först på sig själv innan man hjälper sitt barn…

Så jag fortsätter att simma mot mina egna strömmar och bygger för fullt muskler och tackar för att jag faktiskt har ett bra liv med min son.

IMG_3588

Advertisements

One thought on “För att göra det krokiga rakt måste man först göra det svårare – att räta på sig själv.

  1. Jag saknar dig. Du är för mig en go vän. Jag saknar att se dig live.
    Men jag insåg för inte så länge sedan att jag knappt längre vet hur det är att umgås med folk utan barnen eller utanför jobbet. Det blir att jag rent mekaniskt åker hem och gömmer mig och gör alla måsten för att det ska bli en ny dag.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s