En återbloggning av något viktigt


Den 13/12 skrev jag om panikångest.

Hej

 

Om du träffar mig på en bra dag, så hade jag för dig vart en glad/trevlig öppen positiv kvinna, som pratar mycket, till och med använder nästan hela kroppen i diskussioner. Jag skulle verka vara den som ingen sätter sig på, en stark kvinna med starka åsikter. Bra på att argumentera, organisera ja få allt att fungera så mycket jag kunde.

För på mina bra dagar är jag oövervinnelig.

Jag är mitt gamla jag, den där starka kvinnan som vågar vara.

När du träffar mig ser du inte att jag är trasig, för min utsida visar inte dig detta. Jag har en hel människohud som gömmer såren som ligger under.

Hade jag brutit min arm skulle den ha gipsats och ingen hade frågat mig om jag ändå kunnat arbeta. Hade jag fått svåra ögonskador hade inget bett mig försöka sitta vid datorn. Hade jag blivit blivit förlamad hade du aldrig bett mig springa.

Så att min hjärna blev överbelastad ger alla omkring mig rätt att ifrågasätta mina bra dagar som de bara ser. För de dåliga gör att jag är hemma. Dessa syns inte, alltså finns de inte…

Om jag får en ångestattack på väg till bussen, kan jag inte fortsätta att gå på. Jag önskade verkligen att det hade vart en möjlighet, men just då, precis innan den slår till med svetten som skjuter ut från varje por ur min kropp och trycket samlas som en knut mitt på bröstet. Så måste jag stanna. För jag kommer att vara helt slut efter att det är över. Så är det för mig. Jag stannar inte hemma för att jag vill, jag stannar hemma för jag har inget val.

Så kära du, nej min sjukdom syns inte på mina bra dagar, för de är då du träffar mig. Och de är de dagarna/timmarna som jag är glad/trevlig/öppen/positiv. Men jag är fortfarande trasig innanför.

 

IMG_6058 

Hur många drabbas av ångest?

Fler och fler drabbas idag av ångestupplevelser. 2-5 procent söker under sin livstid hjälp för återkommande paniksyndrom, det är alltså ca 200 000 personer om året (en procent män och två procent kvinnor), vilket innebär panikattacker som uppnått sin klimax inom tio minuter och dessutom har haft minst fyra attacker under den senaste månaden. Ungefär 10 procent av befolkningen upplever en isolerad panikattack en gång i livet och sedan aldrig mer.

Kram 

 

Advertisements

2 thoughts on “En återbloggning av något viktigt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s