Håller huvudet ovanför vattenytan just nu


På dessa veckor så har jag träffat minst 50-tal nya människor med namn, visst jag har träffat fler, men min nya arbetsplats är så annorlunda från skolans värld.

Men jag är imponerad över att jag inte lagt benen på ryggen och sprungit min väg än.. För inget är färdigt.. De första dagarna har jag försökt att bara lära känna huset som är stort, pratat med dem som jag ska arbeta med och bara försökt att känna in atmosfären eller rättare sagt dynamiken i arbetsgruppen.. Många av de farhågor jag hade är bortblåsta och med detta i huvudet andra dagen så drog jag ett tjockt streck över allt jag hört och började från början. Det är lätt att ta in vad andra säger, men jag märkte snabbt att jag inte såg på samma vis..

Jag är alltså första-städerska med administrativa uppgifter och något som kan liknas husfru  nu. Visst är det på prov, både för min skull och min arbetsgivare, men det är inget som jag egentligen tänker på nu.. Nu vill jag bara känna att jag kommer igång med det som jag ska göra..

Eftersom jag fortfarande är sjukskriven så jobbar jag bara 50% och jag tror det har räddat mig just, för jag hade nog inte orkat med mer nu.. Inte för att det är ett svårt arbete, jag använder mycket av mina erfarenheter från transport och logistik världen plus det lilla jag gjorde under mina 6-månader i England som husfru biträde, ja så klart från arbetet på utebåtarna är ju hjälpsamma, eftersom jag då tog alla beslut själv..

Det som får mig lite fundersam är nog mer: mina exakta arbetsuppgifter, och vad jag kan ta beslut i egentligen. För om jag har händerna bundna så vet jag inte hur jag ska göra ett bra arbete, då det gäller alla som jag ska arbeta med. För deras arbetsmiljö är viktig.. Hmm, själv har jag som vanligt ingen alls koll på min egna… men men så brukar det ju vara.

Sinnesrosbönen
Sinnesrosbönen som är otroligt talande

Dessa veckor  har jag letat efter ett rum att sitta i, detta är inget som var fixat så jag kunde komma igång, ett förråd och städrum har också vart ett av mina prioriteringar För nu har jag försökt att inte vara i vägen.. Det har vart en stress för mig, att träffa alla nya har inte vart jobbigt mer en ny upplevelse som jag bara tagit till mig, jag har märkt att jag tar på mig en annan typ av roll vid dessa tillfällen, kanske är dumt med jag tror det är mer en skyddsmekanism just nu..  Att träffa personer som inte jobbar med fastighetsfrågor och har en lång lista på allt som de vill att jag gör är jag van vid, för mig har det varit så att jag försökt att på bästa vis få dem att inse att jag inte har ett trollspö gömt under kläderna som jag bara kan slänga upp då allt ska fixas. Så brukar det vara för många, de förstår inte alltid att vi som jag jobbar med städning inte är där mer än max 8-h om dagen…

Det har vart en del möten och kurser så klart, jag fattar själv inte hur jag hunnit, visst det har väl blivit så att jag slutat att vara vid datorer och att svara i mobilen har inte vart mina prioriteringar då jag vart hemma.

Jag är helt slut då jag kommer hem, inte en dålig trötthet, mer en trötthet av både sömnproblem och att jag faktiskt fått något att göra som inte kanske ger mina muskler ett arbetspass utan huvudet.. Jag älskar att ta tag i problem och försöka lösa dem, och jag kan lova att mycket av att lösa problem har vart min största arbetsuppgift.. Jag tror att det är bra att vi alla som sitter där vi är, är nya på arbetsstället, för vi får arbeta ihop för att få det att fungera.. Men jag märker så klart att jag måste vara stenhård med regler och arbetsrutiner, för så fort jag inte är på plats så ändras något av någon (som inte har med städningen att göra)

Jag vet inte om jag är extra stressad över allt nytt som händer eller om jag bara är känsligare än vanligt, mina pratstunder med kuratorn ger en del och jag har börjat att arbeta med mina demoner.. De är inte så trevliga för det är mycket som är förträngt och mycket av det är smärtsamt att leva igenom. Att lita på en annan människa som sedan utnyttjar detta är svårt att gå igenom, visst förstår jag nu att en massa men den långsiktiga effekten är påtaglig, då jag lärde mig själv att aldrig släppa in någon alls efter det.

Det är lätt att skriva om det här för jag får distans till det hela, och kuratorn ville att jag för stunden skulle skriva så mycket jag orkade, eftersom detta är mitt sätt att få mycket att gå ihop, sedan om jag känner att det hjälper.. har jag ingen aning om..

Sonen mår fint, han har vart sitt vanliga 13-års strul, men på något vis får det mig att stanna kvar på marken någorlunda, han är lite undrande varför jag är så trött men jag har försökt att förklara att det är så jag mår just nu.. Vi planerar julen, som blir lugn, denna helgen blir det mycket flängande runt, men jag tror att jag behöver få tillbaka lite av mig i allt som händer.. Träffa de som faktiskt känner mig och som inte kräver en massa från mig och mitt ork.. nej, jag ser fram i mot sonens och min helg, med vänner..IMG_1881

Advertisements

2 thoughts on “Håller huvudet ovanför vattenytan just nu

  1. ❤️Saknar dig massor!! Ja, det är alltid mkt energi som går åt när man byter jobb.. Man ska va på topp hela tiden så man hänger med i allt… Men jag är säker på att du kommer in i det.
    Stunderna med din kurator är bra så du blir fri från dina demoner, ingen mår bra av demoner…

    Angående bakstunden här… Om ni mår bra är ni välkomna, mina katter är allergivänliga… Min syster som är rejält allergisk klarar 3-4 timmar här utan problem. Men ni får komma om ni orkar & har lust… Sköt om dig!!! Kram😘

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s