Stannade upp en liten stund i det förflutna


I tre dagar har jag möblerat om mitt sovrum, gått igenom papper och annat i varje skåp (fortfarande inte färdig) och nu samlat ihop tre säckar papper som ska till återvinningen + två säckar skräp 😦

20140707-114424-42264031.jpg
Mitt i röran så hittade jag den, min dagbok från precis innan jag fick reda på att jag väntade sonen och den slutar tre år senare med hur mitt liv blev till slut.
Jag hittade dagboken redan i fredags men klarade inte av att läsa den förrän igår kväll. Jag visste att det skulle bli tung läsningen, tiden med fadern och hur jag bryts ner är så klar i mina dagboksanteckningar. Jag fattar inte hur jag då inte fattade..? Varför gick jag aldrig tillbaka till den då jag var ledsen och nedbruten och förlät honom om och om igen..?
20140707-123617-45377544.jpg

Dagboksanteckning 000830

Äntligen lite tid att reflekta över allt som hänt. Jag tycker verkligen om denna man, men avskyr hans sätt att testa mig hela tiden. Det är som om han kollar mig, ser min reaktion..? Det är skönt att vara själv i min lägenhet utan hans pikar, men han menar nog inget illa

Dagboksanteckning 000912

Han ska åtalas för att han slagit ner en vakt, så nu är han arg för att jag inte tycker synd om honom. Han fortsätter hela tiden att bråka om små saker för att snabbt dra mig till sig och viska förlåt jag är bara lite stressad Jag är rädd för hur snabbt hans humör svänger..
Måste göra något åt hans svartsjuka, just nu blir han sur bara jag talar med någon av matroserna ombord 😦

Dagboksanteckning 000925

Gjorde ett graviditetstest (hmm tre), då jag kom hem från Felixstowe! De visade positivt. Jag är GRAVID!
Han planerar flytta upp till mig, överlycklig!

Dagboksanteckning 001007

Han har förändrats? Det gör ont, jag orkar inte svartsjukan och hans konstanta vredesutbrott. Han tog tag i mig mitt i ett gräl och tryckte upp mig mot skottet (väggen på en båt, till er som inte vet) Sedan släppte han och sa att det är slut!

Dagboksanteckning 001013

Han bad om ursäkt, han är så stressad över att finna jobb i Göteborg och allt med flytten.
Är orolig, måste ringa någon. Har haft ont i magen och nerverna ligger liksom på ytan hela tiden. Fick (tror jag) en panikattack igår kväll. Sådant tryck över bröstet. Jag gick upp till styrman för jag blev rädd, han sa till mig att bara slappna av.

Dagboksanteckning 010211

Jag försöker förbereda födseln av vårt barn.
Du förbereder dig igen för att gå.
Jag är nere på mina knän, rädd, förnedrar mig genom att be dig stanna kvar, bara en lite tid till. Orkar jag? Alla misslyckanden måste vara mitt fel!

Dagboksanteckningar 010325

Du flög på mig, gjorde mig illa igen, denna gången fick jag svåra kramper i magen. Du måste bort, nu måste jag försvara barnet. Du anklagar mig och ifrågasätter om det är ditt.

Dagboksanteckning 010403

Jag vågar inte prata längre, han är så våldsam nu

Jag la ifrån mig dagboken efter den anteckningen, har bara inte orkat läsa mera. Det är som om jag läser någon annans bok, det är inte jag som skriver och känner så.

Jag la bort boken i en av mina gömmor och ska lägga undan den med allt annat som ger min semester dålig bismak i munnen 😉

Vi bär alla ett bagage, det är inte det som gör oss till de vi är, utan hur vi bär bagaget…..

Kram på er alla därute i värmen 20140703-232906-84546225.jpg

Annonser

One thought on “Stannade upp en liten stund i det förflutna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s