Blogg kärlek #Blogg100 dag 90


20140529-173543-63343152.jpg

Lite bloggkärlek idag.
Jag tycker att denna bloggen är viktig att läsa, för hur många därute kämpar för rätten till sina barn?
Ring aldrig till soc!
20140529-173912-63552965.jpg

Vad är detta för blogg?
Cunctis potest accidere quod cuivis potest
-det som kan hända en kan hända alla-
Publilius Syrus

Juli 2012 startade jag min blogg av ren desperation. Jag ville hindra andra från att hamna i samma helvete som jag:

Efter att polisen varit hemma hos mig, 2006, ringde jag själv till socialtjänsten och fick tid hos mottagningsgruppen. Fullständigt ohållbar familjesituation, blev deras bedömning. Mitt ärende gick vidare till Utredningsenheten, vars uppgift blev att utreda vilket stöd familjen skulle behöva.

Det var då allting började. Först hände absolut inget, sedan blev allt obegripligt.Det blev inget stöd. Det blev ifrågasättande och förnedring. Mina diagnoser adhd och asperger gjorde mig olämplig som mamma. Att jag dessutom var invandrare gjorde saken ännu värre.

2006 jobbade jag; men blev som följd av en intensiv och utmattande kontakt med socialtjänsten, så småningom, sjukskriven. Först på deltid, sedan på heltid för PTSD, Posttraumatiskt stresstillstånd.

Efter att ha skrivit på bloggen ett halvår nu, vet jag att det finns människor även inom ”systemet” som vill förändra, som också känner sig uppgivna och maktlösa. Detta ger mig hopp.

Här kan du läsa vad jag skrev om min blogg i ett inlägg ett halvår senare:

Jag har nu skrivit denna blogg i ett år.

Jag började blogga efter att jag hade besökt min son i hans sjunde boende juli 2012. Han hade åter försökt prata med socialtjänsten, bett dem komma och titta hur han hade det. Ingen kom, ingen trodde på honom.

Samtidigt hade polisen hittat min dotter i en annan stad. De hade inte kunnat få någon kontakt med henne. Hon bodde på sitt elfte hem. Jag hade redan skrivit till Socialstyrelsen och JO, men socialtjänsten i min stadsdel sa fortfarande att de inte hade något övergripande ansvar.

Skrivandet har hjälpt mig att göra det overkliga verkligt. Skrivandet har hjälpt mig att stå ut med mina barns berättelser om placerade barns helvete. Skrivandet har hjälpt mig att våga känna, våga berätta, ta bort min egen skam över att socialtjänsten ansåg att jag inte dög som förälder.

Jag har inte skrivit klart om mina åtta år med socialtjänsten men jag har skrivit det jag orkat skriva för närvarande. Framöver kommer jag att skriva mer sällan.

Jag har fått mycket sagt, men mycket återstår att säga om socialtjänstens metoder och bemötande, deras syn på familjeproblem, deras kompetens om familjevåld, deras kunskaper i psykiatriska och neuropsykiatriska diagnoser, deras syn på ”hjälpare” och ”hjälpsökande”.

Tack för att du läser, tack för att du vill veta! Det är så ofta vi tror att vi vet fast vi inte har någon aning.

-En vanlig mamma någonstans nära dig, idag, onsdagen den 14. augusti 2013

Jag hoppas ni får en trevlig fortsatt dag

20140529-174217-63737409.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s